den öfverlemnar desse tjenstemän åt fattigdom
och brist, anses hafva gjort nog för sin egen
både säkerhet och värdighet, i det att den, så-
som förut var förhållandet, emot behofvet och
frestelserna uppreser galgar för dem i perspek.
tif eller nu, genom icke serdeles mindre hårda
lagbestämmelser, söker binda deras händer? Och
dessutom, hvad har väl staten gjort, oeh hvad
gör hon för att stärka och bibehålla en nödig
ambition hos bemäldte tjenstemän, samt för
att, bredvid öfrige embetskorpser, gifva dem ett
nödigt och mer än af många andra välförtjent
anseende. Egentligen ingenting, utan tvertom
hafva vissa hennes förfoganden bidragit att än
mera förringa dem i det allmänna.
Kronofogdar och häradsskrifvare äro sålunda
lemnade i samma obscura tillstånd, som de allt-
ifrån begynnelsen hafva varit, med undantag
likväl, att de numera tillförordnas af Kongl.
Maj:t, men deras löner hafva mycket förmin-
skats, emot hvad de vid indelningens början
voro, hvarigenom deras göromål blifvit mång-
dubblade, äfvensomde med ett penndrag, utan
hopp om minsta ersättning eller amortering,
blifvit beröfvade sina, med vederbörandes con-
census tacitas öfverenskomna och utbetalta ac-
korder.
Hvad åter länsmännen beträffar, är det vis-
serligen sannt, att deras belägenbet blifvit vid
innevarande riksmöte behjertadt; men om den
farhåga visar sig grundad, som, med anledning
af kungörelserne, rörande den nya lönereglerin-
gen för dessa tjenstemän, börjat sprida sig, att
nämligen äfven de länsmän, hvilka tilläfventyrs
hafva boställen och indelningar, i värde öfver-
skjutande den summa af 200 Rdr, som numera
är antagen såsom minimum för länsmäns lön,
skola lemna ifrån sig öfverskottet, så kommer
denna reglering att medföra en verklig löneför-
sämring, i stället för löneförbättring. Lägg
härtill att alla fjerdingsmanslönerne blifvit in-
dragne, ehuru de allesammans måhända ej
uppgå till en haif biskopslön, så torde, då kro-
nofogdarne ej få hvarken länsmän eller fjerdiugs-
män att lita på (hvilkas åtgärder och åligganden
i samhället likväl äro maktpåliggande), emedan
de sednare i sin nya municipalbefattning in-
galunda kunna för året invänjas till de enklaste
göromål, förrän de skola utbytas mot andra,
lika okunniga. Följden af allt detta blifver då
slutligen, att antingen inga dugliga och redbara
kronefogdar kunna erhållas, eller ock, att de
med bästa vilja och förmåga skola lätt och ofta
duka under för göromålens mängd och sina bi-
trädens opilitlighet, samt med detsamma bilda
sin egen och sina familjers ofärd, jemte skada
och förluster åt det allmänna.
märksamhet vid det envisa vidhållandet af en viss
person till ledamot i lagberedningen, oaktadt in-
gen af de till kamrater med honom utsedde emot-
tagit kallelsen.
SERENA