Sökarden och hans moder anmälde väl dödsfallet i Justitiekollegium, men äskade icke testamentets brytarde, emedan de samma år hos domstol yrkat att komma i åtnjutande af de rättigheter, som dem i likhet med laggift hustru och äkta barn tillkommo. Betta deras yrkande har ock både af underdomstolarne och Svea Hofrätt blifvit bifallet. Som imedlertid aflidne sockerbruksidkaren Dybecks slägtirgar under rättegången uppgifvit, att ifrågavarande testamente blifvit af testater annulleradt, och sökanden derföre hes Kemgl. Maj:t, der målet nu hvilar, begärt att få med originalhandlingens framhafvande och företeende styrka, att så icke skett, så — och detta är ansökningens ändamål — begär nu sökander ett utfå oftanämnde, under kenvolut till Eellegium ingifee och i dess jernskåp inlagde testamenishandling, med dertill hörande pretekoll. Vilifarandet af denna begäran synes ej i verkställigbeten medföra stora svårigheter, så vida konvolutet ännu, som sig bör, ligger q var i Kollegii ofta emförmälda jernskåp; men detta är just hvad sökanden sjelf ifrågasätter. Han säger sig nämligen hafva hört ett rykte, att testamentet, kort efter den svagsinte fadrens afförande till Odensvi, skall hafva blifvit af Kollegiure utlemnadt till Christian Dybecks svärson, aumera aflidne Grosshandlanden och Riddaren Th. Aspelin. Det synes hönom dock otroligt, att ett Kollegium, på hvars noggrannhet så mycken makt ligger, skulle hafva utlemnat berörde handling på testators, om än bevittnade fullmakt, utan att Kollegium uppkallat och bört vittnena till fullmakten; ty derest detta skett, är sökanden förvissad, att Kollegium skolat erfara, hvad då var allmänt bekant, eller att testator redan 4830 var i saknad af sitt förstånds bruk, och alldeles oförmögen att författa någon fullmakt, ett förhållande som sökanden anser styrkt genom ett, ansökningen åtföljande protokoll öfver ett 4838 hållet vittnesförhör. Ehuru nu sökanden antager, att ryktet måtte sakna all grund och att Kollegium minst kunnat utlemna testamentet till Grossbandlanden ÅAspekn, hvars intresse för testamentets förstörande Kollegium väl bort inse, så anhåller sökanden i alla händelser, att Kollegium ville vidtaga sådane åtgärder, att testamentshandlingen måtte komma till rätta, samt att, om så erfordras, den, till hvilken testamentet blifvit utlemnadt, eller hans rättsinnehafvare må till Kollegium uppkallas och till återställande af handlingen förmis; och anhåller sökanden, att i så fall äfven Hr Rådmannen Grundahl, som sedermera gift sig med en af prosten Dycbeks döttrar, och derigenom blifvit sökandens vederpart, äfven måtte uppkallas, emedan han sannolikt icke slömt de pligter, honom, såsom testamentets exekutor, åligga, utan skall göra hvad på honom ankoremer, att få testamentshandlingen i dagen. Ansökningen är daterad den 4 dennes, och man har således ännu icke kunnat erfara, om det af sökanden omförmälde rykte är grundadt, och huru dermed tillgått, eller om Kollegium är i stånd att gifva vitsord åt det förtroende, hufvudstadens invånare böra hysa till Kollegii jernskåp. RN ————--—-——