land i 47:e, Frankrike i 48:e, Spanien i 45:e och ; 49:e seklerne hafva efter hvarandra visat detta. Inqvisitionens grymheter eftergifva icke jacqueriets gräsligheter; Puritanerne voro ingen bit bättre än vederdöparne, och engelska revolutionen 4649 hade, liksom den fransyska 1793, sina blodseener. Men för att hålla oss vid den närvarande tiden, så vilja vi erinra de engelska jurnalerna derom, att drettning Victoria, fastän bon ieke gör några anspråk på att personligen styra, redan varit föremål för ett : merdförsök, oeh att Wilhelm IV, vid början af sin regering, äfvenledes var mål för ett skett. Om den bedröfliga vurmen för konungamord icke gjort några vidare framsteg i England, så härrör detta deraf, att brittiska regeringen haft den lyckliga tankan, att icke liksom fostra den i ett drifbus, icke liksom upprätta en teater för framställningen af dess nesliga gerningar; man sökte deremot utrota smittan, derigenom att man bebandlade den såsom ett slags vansinne. Times är stolt öfver, att 410,000 soldater äre tillräckliga att upprätthålla lugnet i England. Han glömmer, vid denna beräkning af motståndskrafter, konstaplarne och den beridna milisen (ysomanny). Men om man också antager, att de regementen, som ligga i garnison i England, äro tillräckliga för lugnets upprätthållande, bevisar väl detta något för engelska folkets seder? Är det kärlek till ordning eller fruktan, som håller det i tygel? För tvenne år sedan hade 40,000 Kartister gjort ett infall i staden Newport; ett kompani infanteri dref dem med några böss-skott på flykten. Garantien för bildningen i England ligger i den fruktan, som den i uppror stadda folkmassan har för de röda unilormerna. Om nånsin arbetarne i Manchester eller Birmingham lära sig att, liksom de i Paris eller Lyon, bjuda spetsen åt plutoneld och kavallerianfall bakom barrikader, då är det förbi med regeringen i England. De hemliga associationerna hafva i Frankrike sina fasor; vi bestrida icke, att kommunisternes sekt emedelbarligen undergräfver samhällets grundval. Men dylika associationer finnas i ännu större måttstock på andra sidan kanalen; kartistpartiet, som räknar 8 a 3 millioner anhängare, har också lagt an på regeringen, på eganderätten, på samhällsordningen; det är till och med den skilnaden emellan de engelska kartisterne och de fransyske kommunisterne, att de sednare ännu stannat vid teorien, då deremot de förstnämnde redan försökt flere handstreek, hvilka kunna tjena till måttstock på deras afsigter och deras moralitet. Mittills sträfvade upploppen i Frankrike endast efter omstörtning af den beståndande statsförfattningen; i England hafva de redan länge rigtat sina anfall emot samhället sjelft. Detta rop: Ned med de rika! som man hört på landet i Auvergne, är den katekes, som kartisterne mer än ett år upprepat vid alla sina sammankomster. Uppträdena i Clermont,anfallet på boningshuset, nedrifningen af hus och uppbrännandet af möbler, detta är saker, som dagligen förekomma i England vid folkmötena. I Nottingham förstörde, vid de sista parlamentsvalen, Whigs den klubb, der Tories samlade sig, och Tories Whigs klubb. I Liverpeol blef ett helt qvarter: förstördt vid Irländarnes slagsmål med hamnarbetarne. I Manchester hafva kartisterne dödat flere polisbetjenter, och antämdt flere hus. I Birmingham hafva de blåa och gula lefvererat hvarandra en ordentlig drabbning, hvarvid många kufvuden blifvit blediga. Skall man väl ytterligare erinra om scenerna i Bristol, der pöbeln bemäktigade sig staden, och i hela trenne dygn öfverlemnade sig åt plundring, röfvande och våldtägt. Hvad som bedröfvar oss vid oreligheterna i Clerment, är just den omständigheten, att vi der, endast med undantag af sketten, finna ett upplepp på Engelskt maner, liksom första införandet af de oordningar, vid Ihvilka de nedrigaste böjelser i menniskohjertat framträda i dagen. — De Engelska tidningarna lanse ess för en atheistisk nation, emedan FranIsyska Sö icke, lika med så många Engelsmän. delar Söräften emellan kyrkan och krogen Huru väl kände dock ej Byren detta hyeklande samhälle, dessa Europas farister, som blott låna lyttre skenet af dygd, som hålla marknad med Iparlamentsröster liksom med socker och kaffe. hvilka anse sig för ärligt folk, då de muta fåttiga valmän och kasta ut em milliom franes vie ett val; sem till och med vanställt språket, och säga om en tjuf, att han ser respektabel ut (he