tens presters, stjernorna begynmt sitt tåg.. — sJa,
fröken, sade Axel, jag blir alltid högtidligt stämd,
när jag ser stjernehvalfvet, ty der ofvan stjer-
norna: bor. förvisst en mildrik fader.
Så jollrade Axel: med: sin fröken och betrak-
tade den herrliga natthimlen, der tusen verldar
korssa sina banor; men han anade icke, att från
den mildrika fadrens herrliga gårdar, ofvan de
vandrande stjernorna, ett par milda barnögon
sågo, ned. och kastade en älskande. blick . på den
armes-fadren, med sin usla lycka, Han visste
icke, att vedergällningens-engel.deruppe höll på
att räkna en sörjande moders tårar... Valsen
begynte. -sAckn, sade damerna, ahvad löjtnant
Axel valsar väl; det är så lålt att valsa med
honom !xy i
Den der berättelsen är ganska vanlig, sade
en gammal fru af mina bekanta, för hvilken jag
uppläste min lilla genremålning; cpubliken fin-
ner sig ej intresserad af sådane hvardagligheter.
— eKan väl vara, min frun, svarade jag; amen
just derföre, att händelsen är. vanlig, har jag
målat en sådan.
a UU AS