EITTERATUR.
SKJUTSGOSSEN.
Romantiserad berättelse af Emilie Carlen.
(Kabinetts Bibliotheket, 6:te Samlingen. VI.)
Som ni påminner er, lemnade vi sednast fru
Carlns sånggudinna,, — vi komma ju i alla fall
öfverens att det finnes sånggudinner för romanen,
lika väl som för hjeltedikten .och romansen!
— vid ett ganska tragiskt lynne. Det var vid
den der dystra aKyrkoinvigningens, med dess
hemska spökelser, dess dunkla aningar, dess
mörkblodiga passioner, dess midnattsäfventyr -en
aldrig så liten smula å la Spiess. Hon spelade
der, — jag talar alltid om sånggudinnan, — den
högtidligt allvarsamma, med de stora gesterna,
de rynkade ögonbrynen, och fingret pekande
mot grafven. Vi återfinna henne i en helt an-
nan gestalt, en. borgerlig anspråkslös varelse, —
man känner af föregående tillfällen hur ämabel
hon är som sådan, — med en mysande huslig-
het, en lekande sällskapston, och den treflighet,
som i allmänhet så gerna följer med def enkla
negliggen. och det nystrukna förklädet.
Det har icke en utan hundra gånger varit
yttradt, att denna hvardagslifvets poesi synes vara
det egeatliga gebietet för de qvinliga skrifstäl-
artalangerna, och att af tio. författarinnor det
knappast är en, som lyckas i någon fullkomliga-
fe grad, så fort de kasta sig in i en mera hög-
styltad genre. Huru kommer det, att bemälde
damer likväl så gerna vända sig åt detta sedna-
re håll? Anse de det för en mindre ära att
vara förträfflig inom en mindre ram, som pas-
sar för dimensionenerna. af deras vyerlds- och
menniskokännedom, än att endast halft, tvunget,
osäkert, fylla en anspråksfullare skala? . Tro de
let förra romanslaget verkligen icke kunna vara
ika tacksamt, som :det sednare?. Men, min gud,
le misstaga sig i sanning alltför mycket! Hvad
kan vara mera populärt, mera egnadt att af den
stora pluraliteten, utaf läsare senteras ända i det
uldra minsta, och att alltid bibehålla sig i gun-
ten, oberoende af nyckfulla mod-tyeken och
let öfvergående tyranniet af en och annan viss
konstriktning, än just dessa teckningar efter na-
uren från den verld, som närmast och intimast
mgifver oss, hela denna familjera litteratur,
om hvarken skrämmer oss så, att vi bli mörk-
ädda, eller skakar oss så, alt vi måste lukta på
Eau: de Luee, utan af hvilken man njuter: så
ugnt och: beskedligt hvilande.-med -boken uti
1aäd i någon grön backe på Djurgården eller
,ehagligt utsträckt i hörnet af sin mjuka soffa?