förderf ibland innevånarne å kustoch gränsorterna att lemna biträde till oloflig varuinförsel, hvilket efta föranleder till öfvervåld, mened och andra brott, aftager, samt slutligen ock bufvudsakligen: 41:o Att Hr KommerseRådet ansåg, det man ej kan hoppas att tillvägabringa verklig trefnad och allmännare välstånd ibland Sveriges jordbrukare och bergsmän, hvilka utgöra fosterlandets styrka, och på hvilka försvaret af dess sjelfbestånd beror, förr än man afstår ifrån det i mer än ett århundrade gjorda försök, att genom förbud mot införsel af eller höga tullafgifter å en mängd främmande fabriks-, manufakturoch slöjdetillverkningar befrämja tillverkningen af dylika här i landet till samma godhet och pris som i åtskilliga andra stater, utan att likväl sådant lyckats eller sannolikt kommer attlyckas; men hvarigenom inträffat, dels att dessa tillverkningar, eburu i allmänhet af mindre fullkomlighet, måste betalas med ett högre pris af alla dem som deraf äro i behof, dels ock att, till oberäknelig förlust för det allmänna, de små tillgångar på kapitaler Sverige äger länge varit och ännu äro undanryckta de Sverige af naturen anvista hufvudnäringar, åkerbruk, boskapsskötsel, skogshushållning, bergs handtering, sjöfart och fiske, som utgöra de gentliga källorna till Rikets välstånd och kraft, och af hvilka, behörigen vårdade och utbildade, Sverige kunde vara förvissadt att bemta vida större afkastning, än som erfordras för att betäcka utgifterna för de behofsoch öfverflödsartiklar, som under ett fritt handelssystem med måttliga tullafgifter, till skydd för inhemske idkare, kunde från utrikes ort införskrifvas. 1 afseende på de i nu gällande tulltaxa intagne förbud att utföra malm, tackjern och vissa mindre förädlade tackjernspjeser, äfvensom tjärbärma och vraktjära, kunde väl, efter Hr KommerceRådets tanke, de af honom emot bibehållandet af införselsförbuden ofvan anförde skäl icke tillämpas; men då med den af Tullkommitten föreslagna tullafgift, å malm 33 !; procent och i tackjern 2 Rdr Bko per Sk, det är föga troligt, att någon sådan större export af dessa varor, hvilka ej kunna blifva föremål för tullförsnillning, komme att äga rum, som skulle tillskynda skada eller olägenbet för dem, som här i landet sysselsätta sig med förädling af dessa råämnen, samt, hvad vraktjäran angår, det, efter Hr KommerceRådets tanke, vore föga sannolikt, att, genom utskeppning deraf, svenska tjäran kunde komma i misskredit, enär dessa olika slag af tjära lätteligen kunna åtskiljas, och de som utskeppa tjära, ej lära vara så litet måna om sin egen kredit, att de, för åtkomsten af en obetydlig vinst, föryttra en sämre tjära under benämning af en bättre, ansåg Hr KommerseRådet, att nu gällande förbud att utföra nämnde varor, emot de af Tullkommitteen föreslagne tullafgifter. äfven utan våda kunde upphäfvas. Hr Presidenten Skogman: Dä jag deltog i Tullkommitteens underdåniga tillstyrkande, att i en blifvande ny tulltaxa alla återstående förbud emot införsel eller utförsel af varor skulle upphäfvas, skedde det af öfvertygelse, att lämpliga tullafgifter lemnade lika och i vissa fall bättre skydd för inhemska näringarne än de hittills gällande förbuden. Denna öfvertygelse hemtade stöd af erfarenheten, att flere handtverksoch fabriks-varor, som sedan år 1824 blifvit till införsel tillåtna, icke, på sätt bilagde utredning visar, i någon större mängd till Riket inkommit, och att inhemska tillverkningen af dylika varor under tiden förkofrats till både myckenhet och beskaffenhet. Det af Kongl. Maj:t under den sednare tiden följda system att med nödig varsamhet och med allt skäligt afseende å beståndande intressen småningom öfvergå till en större frihet i handeln, har ock medfört de välgörande verkningar, att så väl utrikes som inrikes sjöfar:en vunnit betydlig tillväxt; att införseln och utförseln af varor stigit; att inhemska näringar och slöjder förkofrats, samt att tull-uppbörden, oaktadt samtidigt skedda förhöjningar af inkomstens i Riksstaterna beräknade summa och verkliga nedsättningar i flere afgifters belopp, lemnat betydliga öfverskott, som egentligen beredt de behållningar i statskassan, hvilkas användande vid sista, Riksdag förorsakade en förlägenhet af ovanlig art. Jag trodde således tidpunkten vara förhanden att borttaga de återstående förbuden och ersätta dem genom lämpliga skyddsafgifter, samt att denna åsigt instämde med allmänna tänkesättet. Sedermera har likväl funnits, att närings-idkarne sjelfve fortfarande anse sig äga bättre skydd genom förbud än genom hvilken skyddstull som helst, samt att denna mening gjort sig gällande hos pluraliteten af Rikets Ständer vid sista Riksdag. tvertemot hvad trenne RiksStånd vid föregående Riksdagar beslutat och äfven vid sista Riksdag BevillningsUtskottet i dess första betänkande tillstyrkte. Vid detta förhållande, då jag, lika mycket som någon annan, önskar framgång åt inhemska näringarne; ehuru jag må vara af olika tanke om bästa sättet till ändamålets ernående; då det jemförelsevis är af ringa vigt, om den konseqvens, som de återstående förbudens börttagande åsyftar, några år förr eller sednare vinnes; då jag lärt, att afseende måste göras äfven å de ogrundade meningar och ensidiga framställningar, som af mängden hyllas, samt att tro icke kan genom facta och skäl förändras; så finner jag mig af mini Tull kommitteen yttrade mening icke förhindrad att nu usteeuEuNemEs—ESNIESSEEEIESE—EEEEEEEXAEE—XXEXETIEOEEEEIEIEEITIITIIEEIEEEIEEOEE—EEEETEIOEEEEEEEEEEÖÄNEE : träet! SLA du då cam iallrade för mi cara!