förderf ibland innevånarne å kust- och gränsorterna
att lemna biträde till oloflig varuinförsel, hvilket ef-
ta föranleder till öfvervåld, mened och andra brott,
aftager, samt slutligen ock bufvudsakligen:
41:o Att Hr KommerseRådet ansåg, det man ej
kan hoppas att tillvägabringa verklig trefnad och
allmännare välstånd ibland Sveriges jordbrukare och
bergsmän, hvilka utgöra fosterlandets styrka, och på
hvilka försvaret af dess sjelfbestånd beror, förr än
man afstår ifrån det i mer än ett århundrade gjor-
da försök, att genom förbud mot införsel af eller
höga tullafgifter å en mängd främmande fabriks-,
manufaktur- och slöjdetillverkningar befrämja till-
verkningen af dylika här i landet till samma god-
het och pris som i åtskilliga andra stater, utan att
likväl sådant lyckats eller sannolikt kommer attlyc-
kas; men hvarigenom inträffat, dels att dessa till-
verkningar, eburu i allmänhet af mindre fullkomlig-
het, måste betalas med ett högre pris af alla dem
som deraf äro i behof, dels ock att, till oberäknelig
förlust för det allmänna, de små tillgångar på kapi-
taler Sverige äger länge varit och ännu äro undan-
ryckta de Sverige af naturen anvista hufvudnäringar,
åkerbruk, boskapsskötsel, skogshushållning, bergs
handtering, sjöfart och fiske, som utgöra de gentli-
ga källorna till Rikets välstånd och kraft, och af
hvilka, behörigen vårdade och utbildade, Sverige
kunde vara förvissadt att bemta vida större afkast-
ning, än som erfordras för att betäcka utgifterna för
de behofs- och öfverflödsartiklar, som under ett fritt
handelssystem med måttliga tullafgifter, till skydd
för inhemske idkare, kunde från utrikes ort inför-
skrifvas.
1 afseende på de i nu gällande tulltaxa intagne
förbud att utföra malm, tackjern och vissa mindre
förädlade tackjernspjeser, äfvensom tjärbärma och
vraktjära, kunde väl, efter Hr KommerceRådets tan-
ke, de af honom emot bibehållandet af införselsför-
buden ofvan anförde skäl icke tillämpas; men då
med den af Tullkommitten föreslagna tullafgift, å
malm 33 !; procent och i tackjern 2 Rdr Bko per
Sk, det är föga troligt, att någon sådan större ex-
port af dessa varor, hvilka ej kunna blifva föremål
för tullförsnillning, komme att äga rum, som skulle
tillskynda skada eller olägenbet för dem, som här i
landet sysselsätta sig med förädling af dessa råäm-
nen, samt, hvad vraktjäran angår, det, efter Hr Kom-
merceRådets tanke, vore föga sannolikt, att, genom
utskeppning deraf, svenska tjäran kunde komma i
misskredit, enär dessa olika slag af tjära lätteligen
kunna åtskiljas, och de som utskeppa tjära, ej lära
vara så litet måna om sin egen kredit, att de, för
åtkomsten af en obetydlig vinst, föryttra en sämre
tjära under benämning af en bättre, ansåg Hr Kom-
merseRådet, att nu gällande förbud att utföra nämn-
de varor, emot de af Tullkommitteen föreslagne tull-
afgifter. äfven utan våda kunde upphäfvas.
Hr Presidenten Skogman: Dä jag deltog i Tull-
kommitteens underdåniga tillstyrkande, att i en blif-
vande ny tulltaxa alla återstående förbud emot in-
försel eller utförsel af varor skulle upphäfvas, sked-
de det af öfvertygelse, att lämpliga tullafgifter lem-
nade lika och i vissa fall bättre skydd för inhemska
näringarne än de hittills gällande förbuden. Denna
öfvertygelse hemtade stöd af erfarenheten, att flere
handtverks- och fabriks-varor, som sedan år 1824
blifvit till införsel tillåtna, icke, på sätt bilagde ut-
redning visar, i någon större mängd till Riket in-
kommit, och att inhemska tillverkningen af dylika
varor under tiden förkofrats till både myckenhet och
beskaffenhet. Det af Kongl. Maj:t under den sed-
nare tiden följda system att med nödig varsamhet
och med allt skäligt afseende å beståndande intres-
sen småningom öfvergå till en större frihet i han-
deln, har ock medfört de välgörande verkningar, att
så väl utrikes som inrikes sjöfar:en vunnit betydlig
tillväxt; att införseln och utförseln af varor stigit;
att inhemska näringar och slöjder förkofrats, samt
att tull-uppbörden, oaktadt samtidigt skedda förhöj-
ningar af inkomstens i Riksstaterna beräknade sum-
ma och verkliga nedsättningar i flere afgifters be-
lopp, lemnat betydliga öfverskott, som egentligen be-
redt de behållningar i statskassan, hvilkas använ-
dande vid sista, Riksdag förorsakade en förlägenhet
af ovanlig art. Jag trodde således tidpunkten vara
förhanden att borttaga de återstående förbuden och
ersätta dem genom lämpliga skyddsafgifter, samt att
denna åsigt instämde med allmänna tänkesättet. Se-
dermera har likväl funnits, att närings-idkarne sjelf-
ve fortfarande anse sig äga bättre skydd genom för-
bud än genom hvilken skyddstull som helst, samt
att denna mening gjort sig gällande hos pluraliteten
af Rikets Ständer vid sista Riksdag. tvertemot hvad
trenne RiksStånd vid föregående Riksdagar beslutat
och äfven vid sista Riksdag BevillningsUtskottet i dess
första betänkande tillstyrkte. Vid detta förhållande,
då jag, lika mycket som någon annan, önskar fram-
gång åt inhemska näringarne; ehuru jag må vara af
olika tanke om bästa sättet till ändamålets ernåen-
de; då det jemförelsevis är af ringa vigt, om den
konseqvens, som de återstående förbudens börtta-
gande åsyftar, några år förr eller sednare vinnes; då
jag lärt, att afseende måste göras äfven å de ogrun-
dade meningar och ensidiga framställningar, som af
mängden hyllas, samt att tro icke kan genom facta
och skäl förändras; så finner jag mig af mini Tull
kommitteen yttrade mening icke förhindrad att nu
usteeuEuNemEs—ESNIESSEEEIESE—EEEEEEEXAEE—XXEXETIEOEEEEIEIEEITIITIIEEIEEEIEEOEE—EEEETEIOEEEEEEEEEEÖÄNEE
:
träet! SLA du då cam iallrade för mi cara!