ning, och häremot meddelar Statstidningen den grundliga imvändningen: att icke ett enda dylikt fartyg, hvarken den uppgifna dagen eller nu finnes i Stockholm. Detta förändrar, som man ser, betydligt i bufvudsaken, i ty, att det naturligtvis ären himmelsvid åtskillnad om Postverkets ångfartyg ligga obegagnade uti eller utom Stockholm. De som äro bekanta med Statstidningens sätt att meddela upplysningar, trodde i början att meningen skulle varit att icke ett enda utan 2 eller 3 postverkets fartyg befunno sig i Stockholm, men händelsevis erinrade vi oss, att sedan postverkets ena ångfartyg redan den 27 Juli upphörde med de förlustgifvande turerne på Köpenhamn, så gjorde det andra likaså vid början af September. Hvart det ena sedermera tog vägen, vete Gud i himmelen, men det andra hade just dagen före notisen i Aftonbladet, kommit sig på väg till Carlskrona, förmodligen för att underrätta den nya kamraten derstädes, att tiderna äro svåra och att han skulle göra klokast i att ligga still der han ligger. Det torde alltså rätteligen bordt heta, att sedan ett par af postverkets ångfartyg någon tid legat och funderat på Stockholms ström, så hafva de omsider, i brist på sysselsättning, pallrat sin väg.