för förökandet aa upp Rnirgens styr a. Häri liggei
rörelsekraftens hemlighet. Ett patent lärer hafva ta
gits på batteriet.
Vid reproducerandet häraf, måste vi likväl tillstå
att dessa uppgifter ännu förekomma oss problema
tiska, serdeles derföre, att de icke synts i andra tid
ningar, än Litterary Gazette.
— —-iii—
MODERNA KOMPOSITÖRERS EGENHETER.
(Ur Den Constitutionelle, eter la France muscale.)
Musiken är den första af alla de konster, son
Gud gifvit menniskorna till en tröst i deras be
kymmer. Målarekonsten har väl sina behag oc
skönheter, poesien lämpar sig utomordentligt vä
att uttrycka själens högre rörelser; men för at
riktigt blifva uppfattade fordra dessa båda konste
fett förut bildadt sinne; musiken deremot utöfva
sitt herravälde öfver hvarje väsende, som är be
gåfvadt med hörselorganet; och detta är så sann:
att till och med det nyfödda barnet inslumrar leen
de, när det vaggas vid en glad och menlös melodi
Musikens skapelsehistoria igenfinnes helt oci
phållet i komponistens enskilda lif; följ uppmärk
samt mästarens nycker, analysera hans karakte
och lyssna derefter till hans arbete, så skall dt
finna förvånande likheter mellan mannen och han
partitur. Hans tanka speglar sig i hvarje passage
än mörk och djupsinnig, än glad och lätt, allt efte
förändringarne i hans lynne. Det är tilläfventyr
denna iakttagelse, som föranledt en af våra först
kritiker att kalla musiken, lidelsernas daguerreotyp
Vill du känna den lyriska kompositionens hem-
ligheter? Följ mig i tysthet . . . Ser du den dei
mannen så glad och munter, en älskare af blom.
mor och solsken? När han ville skrifva ett partitur
bjöd han sina vänner till en af dessa italienske
middagar, hvarest man vid rhenvinets hettandd
dunster och under champagnekorkarnes smällar, en
dast talade om ära, frihet, konst, om qvinner, kran:
sade med rosor, och om vildsvinsjagt — men aldrig
ett ord om musik. Och sedan, när en hvar af gä
serne, besegrad af Jehannisbergerns styrka och
champagnens lätta skum, sjunkit tillbaka i sin län.
stol, utan rörelse, då smyger tonsättaren sig bort
stänger stg in i sin kammare, fattar nånra ark not:
papper, och låter sin penna löpa deröfver oa:brute
i flera timmar. På detta sätt, utar att ens hörs
ett piano, u:ar att slå anm en ackord, improvisera:
han en opera, endast mod tillhjelp af sitt snille ect
sitt minne — så tillkom Barberaren i 5:villan
Det är öfverflödigt tillägga, att denne man heter
Rossini.
Wilhel!m Tel!ls berömde kompositör kan ieke för.
draga, att hans egen musik exeqveras i hans när:
varo (?); man gör honom en otjenst, när man tro
sig bereda honom en triumf, dermed, att man
hans närvaro utför en af hans operor. Han har i
allmänhet hvad musik beträffar, ganska besynner:
liga tycken. Han föredrar klarinetten, och hans
största nöje var en lång tid att höra detta instru:
ment trakteras af sin far, som endast hade en me:
delmåttig talang.
Men vi lemne denne herömde italienska maöstror
och göra ett besök hos Meyerbeer, mannen med dt
dystra melodierne, de kraftiga sångerna, de tunga
klagande noterne. Ser du honom? Ensam i detta
vindsrum, inläst, gömd för allas ögon. Han hörel
vinden tjuta, regnet faller i strömmar, de förbigå-
ende flykta in i portgångarne, en hvar skyndar at
undvika ovädret — en enda menniska finnes då
som finner behag i detta naturens uppror, det är
Meyerbeer, hvars ideer födas med arbetet, och hvars
fingrar aflocka pianot de bisarraste effekter.
Jag fick en dag anledning att göra ett besök ho:
kompositören al R bert !e diadle. Jag gick till ho-
nom; men träffade endast hans unge son. ett älsk-
värdt barn om nie år, med ett vackert tyskt huf.
vud, omgifvet af blonda lockar, som af en gyllnc
ram.
— Är Hr Meyerbeer hemma? frågade jag.
— Nej, min herre, min far är aldrig hemma, när
det är fult väder — vwill ni träffa honom, så kom
igen när det blir klart — han vånder endast hem
med solen.
Från denne berömde Israelit bege vi ess till bans
franska trosförvandt, hans medbroder i konst och
religion, i tro och talang. Betrakta denna intres-
santa familj: dessa båda unga qvinnor, sin broders
hulda och ömma sällskaperskor, äro systrarne Haley.
Deras rörande omvårdnad har blifvit en nödvändig-
het för kompositören till bJudinnan. Han arbetar
samvetsgrant och långsamt, litar icke på sina första
intryek, och korrigerar väl hundra gånger sitt ma
nuskript, innan han lemnar det ifrån sig. Händer
det hans tankar icke vilja lyda honom, att inspira-
tionen icke vill infinna sig, så använder Halevy ett
bizarrt medel att bringa sig i lynne; en panna med
vatten sättes på eiden; snart begynner den att koka,
och det enformiga bubblandet af det kokande vatt-
net blifver eit kraftigt stimulus för konmstnärns in-
billningskraft.
Se upp! se upp! J gode medborgare uti Paris,
långsamme fotgångare, se upp! säger jag — här kom-
mer en ryttare i galopp. Se hur hans bäst lyder
minsta rörelse af tyglarne, bur han gör kaprioler och
far af — se upp! ännu en gång, för denne ryttare
med blixtrande ögon, ty kan icke blott galopperar
— han komponerar.
Ja, min läsare, så har denne man komponerat
Fra Diavol Dn svarta Dominon, Kronjuvelerna
och så många andra mästerstycken. Denna kropps-
rörelse tänder gpoistorna i hans tankes briljanteld.
Passager, hela stycken, qvartetter, cavatiner, ron-
deauer födas efter hvarandra nnder denna djefvulska
kavalkad. Aub.rs bäst är den enda, som man skulle
kunna kalla Pegasus, utan att säga en mythologisk
osanning.
Man har berättat mig huruledes Auber kompo-
nerade sin vackraste kör. Alla veta hvilken men-
niskoträngsel, som hvar morgon uppfyller torget d-s
Ia-nocens. En vacker dag sprängde en rytiare midt
in i desna folksvärm, trots stadssergeanternes förbud.
Det skulle vara omöjligt att beskrifya det oväsende,
som uppkom i anledning af denna djerfya ridt.
Kött-? och fisk-kärringar, grönmånglerskor och po-
lisbetjenter låto luffen genljuda af de mest olikar-
tade skrik. Ryttaren kom lycklig och förnöjd ifrån
allt detta stoj: Auber hade funnit marknadskören
ill den Stumma i Portici.
Den utmärkte konstnär, som skänkt oss Alphyd-
lan, Postiljonen från Longjumeau och så många