EEE
med de sjelfva yttrade flere gånger inför domstolen,
att de förtjent detta straff. Kristina trodde äfven
deras afrättande vara tillräckligt för att skrämma
andra från samma bana. Det tyckes ock, som hon
fruktat göra vidare upptäekter, kanhända: af perso-
per, hvilka bon ej vågat straffa. Derföre anvärdes
ingen enda gång pinbänken, hvilken eljest på den-
na tiden allmänt begagnades. Drottningen önskade
också att före julen få slut på hela saken; ville äf-
ven genom skyndsamhet förekomma allt fram och
återtalande, hvaraf sinnena än mera retades. Man
påskyndade derföre :målet. Kristina föreslog, catt
fadren borde halshuggas och hufvudet på påle upp-
sättas: sonen deremöt rådbråkas oeh steglas.s Hof-
rättens dom blef som följer: aAlldenstund Messe-
nius fadern mot landets rätte öfverhet sig groft för-
sedt och sjelf bekänner sig hafva döden Törtjenat,
alltså varder han, androm vrångvisom och obetänk-
om till varnagel dömd att under svärd Nf sitt mi-
sta. Då detta utslag blifvit för Messenius i hof-
rätten afkunnadt, sade han: ejag tackar eder för
nådig dom. I mågeh hafva goda samveten; ty i
hafven dömt rätt, och såsom jag sjelf skulle hafva
gjort. Gud välsigne hennes majestät och låte allt
ondt härmed hafva en ända! Derpå fördes han
tillbaka till fängelset.
Öfver sonen fälldes det utslag, satt han, såsom
den der genom sin smädeskrift velat väcka uppror
inom fäåderneslandet, skulle androm till varnagel
som en riksförrädare först mista högra handen, sedan
halshuggas, kroppen fyrskiftas och jemnte hufvudet
på stegel uppsättas; samt handen vid kåken på stor-
torget fastnaglas. Samma dag, domen fälldes, blef
Messenii sköldemärke på Axel Oxenstjernas befall-
ning från riddarhuset nedtaget, och adelsbrefvet sön-
derskuret.
Lördagen den 13 December fängslades Messeni-
erna; lördagen den 20 December fälldes domen, och
måndagen derpå eller två dagar före julaftonen gick
den i verkställighet. Då fångarna sista gången möt-
tes, föll sonen på knä och bad under tårar fadern
om tillgift för den olycka, han honom förorsakat.
Fadren gaf den begärda förlåtelsen, hvarpå de skil-
des. Under vägen och ända i sista stunden vidhöll
fadren sina beskyllningar mot Bengt Skytte. På
Norrmalms torg blef han slutligen afrättad och krop-
pen derefter uti Maria kyrkogård begrafven. Utan-
för Norrmalm, på stadens afrättsplsts, undergick so-