ARVlgl Sej Vj Jat Upplaga UC I PU UPYSTIvÄTDL angående statsverkets tillstånd och behof, utan öfverlemnade blott det godkända förslaget till Rikets Ständer, för att de skulle afgöra, om och hvilka utvägar till beredande af tillgångar för denna lönereglering må vära att vidtaga. Rikets Ständer funno sig likväl ej kunna vidtaga någon hufvudsaklig åtgärd i saken; heldst Rikets Ständer väl ansågo det lämpligt, om, i enlighet med vederbörande embetsverks af Konungen gillade förslag, serskilte provisioner, proeenter, m. fl. förmåner, som nu äro landtstatens tjenstemän anslagna, kunde indragas och motsvarande löneanslag anvisas, men ej utredt blifvit, huru mycket af dessa extra inkomster nu utgöres utaf allmänna medel utgående ersättningar, så att deraf kunde bedömas, hvad tillökning i staten, emot provisionernas indragning, skäligen borde och kunde uppföras. De vidtogo derföre blott följande, i deras skrifvelse af den 25 September 41840 anmälde åtgärder: 41:o att öka länsmanslönerna till 200 Rdr, med vilkor, att för de länsmanstjenster, vid hvilka för närvarande, genom indeldta räntor ! eller boställen, löneförmånerna öfverstiga nämnde I belopp, dessa förmåner bibehållas, så länge indeldta löningssättet qvarstår; hvarföre nödige medel med något öfver 40,000 Rdr anslogos; 2:o att stadga länsmanspensionerna till enahanda belopp, som förut, eller 100 Rdr; 3:o att kronofjerdingsmanslönerna, efter nuvarande innehafvares afgång, må indragas; hvad under tiden erfordras, å allmänna indragningsstaten uppföras, samt, då fjerdingsmanstjensterna nu utgöra ett municeipalbestyr och de böra befrias ifrån alla de göromål, som rätteligen tillkomma kronobetjeningen att besörja, inga ständiga löneinkomster för dessa befattningar ifrågakomma. I öfrigt anslogo Rikets Ständer medel för några, på vissa läns stater uppförde, mindre betydliga löneanslag; men yttrade, förmodligen med anledling deraf, att den Kongl. skrifvelsen icke heller derom innehöll något, ingenting om landtmäteristaten. Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande väckt fråga om Kungs-ladugården Halltorps på Öland återvinnande till Kronan. Ett begrepp om den ordning och reda, som förvaltningen egt på Kronan tillhörig egendom, kan man göra sig af det förhållande, att Rikets Ständer, under d. 23 Sept. 1840 mist afgifva en underdånig skrifvelse, hvari Rikets Ständer begära, att enär, så vidt de i detta mål Rikets Ständer tillhandakomne handlingar föranleda; det vill synas, som, genom högstberörde Kongl. Bref af den 30 Augusti 1743, besittnings-ratten till kungs-ladugården Halltorp blifvit endast Majoren Åderman, dess hustru och barn, för deras lifstid, i nåder förunnad, samt att följaktligen ochdå egendomen icke kunnat å annan person öfverlåtas med bättre rätt, än Åderman densamma erhållit, staten, sedan bemälde personer nu med döden afgått, är berättigad att återfå berörde egendom; så och då det å Kropans vägnar i detta afseende redan väckta anspråk, på sätt ofvan nämndt är, i anseende till saknadt förordnande för Kronofogden Eneman att detsamma utföra, icke kunnat till pröfning upptagas, Rikets Ständer ansett sig böra hos K. M. i underdånighet begära, att behörigt ombud må varda förordnadt, för att i laga ordning utföra den talan om kungsladugården Halltorps återvinnande wll K. M. och Kronan, samt de ersättningsanspråk i öfrigt, hvartill anledning må förefinnas. Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse; angående underhållande på Statens bekostnad af vissa delar: utaf den sedan år 41849 emellan Wermland och Jemiland anlagda nya väg. Redan vid Riksdagen 1834 hade Rikets: Ständer genom skrifvelse d. 27 Oktober nämnde år bos Kongl. Maj:t änhållit: att en undersökning måtte företagas till utrönande af den kostnad, hvartill underhållet af den, genom en del af Dalarne, Helsingland och Jemtland fortlöpande emellan sistnämnde provins och Wermland, :sedan år 41812 på allmän bekostnad anlagda väg, årligen kunde uppgå, samt hvad andel i underhållet kunde invånarne billigtvis åläggas. Deraf hade ingen piföljd blifvit, utan hafva Rikets Ständer vid sistförflutne Riksmöte, i skrifvelse af den 30 Sept. 4840 yttrat följande: Vid öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit, hafva Rikets Ständer väl icke kunnat förbise, att undernållet af den ifrågavarande, egenwligen mindre för kringliggande orters nytta och beqvämlighet, än för andra af Konung och Rikets Ständer afsedda ändamål, anisgde väg, serdeles der densamma genomskär :kronpo-allmänningar eller andra ouppodlade och öde trakter, måste blifva betungande för invånarne, emellan hvilka, enligt hvad de Rikets Ständer tillhandakomne handlingar utvisa, en sådan underhålls-skyldighet hlifvit i laga ordning fördelad; i följd hvaraf, pä sätt E. K. M. jemväl, uti Dess den 235 sistlidne Januari afgifne Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan föregående Riksdag, i nåder antydt, billigheten fordra, att för underhållet af dessa vägsträckor, innan orten, derigenom de framgå, hunnit mera odlas och befolkas, understöd å Statens sida beviljas; men, enär Rikets Ständer sakna kännedom, om något understöd blifvit lemnadt de orter, på hvilka här ofvan yrkade lindring och befrielse hafva afseende, eller huruvida en sådan undersökning, som Rikets Ständer uti deras den 27 Oktober 1834 till E. K. M. aflåtna skrifvelse i underdånighet begärt, blifvit företagen, för utrönande af den kostnad, hvartill underhållet af berörde väg årligen kan uppgå, och i hvad mån invånarne i orten kunna och böra dertill bidraga, få Rikets Ständer, med erkännanda af don orundsate att Staton fär Närvamm LL mm GL AR AA KA RA RR an rs AS AR KR RA RR ER KR Brr MR Br JA OR KL RS