ARVlgl Sej Vj Jat Upplaga UC I PU UPYSTIvÄTDL
angående statsverkets tillstånd och behof, utan
öfverlemnade blott det godkända förslaget till
Rikets Ständer, för att de skulle afgöra, om och
hvilka utvägar till beredande af tillgångar för
denna lönereglering må vära att vidtaga.
Rikets Ständer funno sig likväl ej kunna vid-
taga någon hufvudsaklig åtgärd i saken; heldst
Rikets Ständer väl ansågo det lämpligt, om, i
enlighet med vederbörande embetsverks af Ko-
nungen gillade förslag, serskilte provisioner, pro-
eenter, m. fl. förmåner, som nu äro landtstatens
tjenstemän anslagna, kunde indragas och mot-
svarande löneanslag anvisas, men ej utredt blif-
vit, huru mycket af dessa extra inkomster nu
utgöres utaf allmänna medel utgående ersättnin-
gar, så att deraf kunde bedömas, hvad tillökning
i staten, emot provisionernas indragning, skäli-
gen borde och kunde uppföras. De vidtogo der-
före blott följande, i deras skrifvelse af den 25
September 41840 anmälde åtgärder:
41:o att öka länsmanslönerna till 200 Rdr,
med vilkor, att för de länsmanstjenster, vid
hvilka för närvarande, genom indeldta räntor !
eller boställen, löneförmånerna öfverstiga nämnde I
belopp, dessa förmåner bibehållas, så länge in-
deldta löningssättet qvarstår; hvarföre nödige
medel med något öfver 40,000 Rdr anslogos;
2:o att stadga länsmanspensionerna till ena-
handa belopp, som förut, eller 100 Rdr;
3:o att kronofjerdingsmanslönerna, efter nu-
varande innehafvares afgång, må indragas; hvad
under tiden erfordras, å allmänna indragnings-
staten uppföras, samt, då fjerdingsmanstjensterna
nu utgöra ett municeipalbestyr och de böra be-
frias ifrån alla de göromål, som rätteligen till-
komma kronobetjeningen att besörja, inga stän-
diga löneinkomster för dessa befattningar ifrå-
gakomma. I öfrigt anslogo Rikets Ständer me-
del för några, på vissa läns stater uppförde, min-
dre betydliga löneanslag; men yttrade, förmod-
ligen med anledling deraf, att den Kongl. skrif-
velsen icke heller derom innehöll något, ingen-
ting om landtmäteristaten.
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande
väckt fråga om Kungs-ladugården Halltorps
på Öland återvinnande till Kronan.
Ett begrepp om den ordning och reda, som
förvaltningen egt på Kronan tillhörig egendom,
kan man göra sig af det förhållande, att Rikets
Ständer, under d. 23 Sept. 1840 mist afgifva
en underdånig skrifvelse, hvari Rikets Ständer
begära, att
enär, så vidt de i detta mål Rikets Ständer
tillhandakomne handlingar föranleda; det vill synas,
som, genom högstberörde Kongl. Bref af den 30
Augusti 1743, besittnings-ratten till kungs-ladugår-
den Halltorp blifvit endast Majoren Åderman, dess
hustru och barn, för deras lifstid, i nåder förun-
nad, samt att följaktligen ochdå egendomen icke
kunnat å annan person öfverlåtas med bättre rätt,
än Åderman densamma erhållit, staten, sedan be-
mälde personer nu med döden afgått, är berättigad
att återfå berörde egendom; så och då det å Kro-
pans vägnar i detta afseende redan väckta anspråk,
på sätt ofvan nämndt är, i anseende till saknadt
förordnande för Kronofogden Eneman att detsamma
utföra, icke kunnat till pröfning upptagas, Rikets
Ständer ansett sig böra hos K. M. i underdånighet
begära, att behörigt ombud må varda förordnadt,
för att i laga ordning utföra den talan om kungs-
ladugården Halltorps återvinnande wll K. M.
och Kronan, samt de ersättningsanspråk i öfrigt,
hvartill anledning må förefinnas.
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse; angående
underhållande på Statens bekostnad af vissa
delar: utaf den sedan år 41849 emellan
Wermland och Jemiland anlagda nya väg.
Redan vid Riksdagen 1834 hade Rikets: Stän-
der genom skrifvelse d. 27 Oktober nämnde år
bos Kongl. Maj:t änhållit: att en undersökning
måtte företagas till utrönande af den kostnad,
hvartill underhållet af den, genom en del af
Dalarne, Helsingland och Jemtland fortlöpande
emellan sistnämnde provins och Wermland, :se-
dan år 41812 på allmän bekostnad anlagda väg,
årligen kunde uppgå, samt hvad andel i under-
hållet kunde invånarne billigtvis åläggas. Deraf
hade ingen piföljd blifvit, utan hafva Rikets
Ständer vid sistförflutne Riksmöte, i skrifvelse
af den 30 Sept. 4840 yttrat följande:
Vid öfvervägande af hvad i detta ämne före-
kommit, hafva Rikets Ständer väl icke kunnat för-
bise, att undernållet af den ifrågavarande, egenwli-
gen mindre för kringliggande orters nytta och be-
qvämlighet, än för andra af Konung och Rikets
Ständer afsedda ändamål, anisgde väg, serdeles der
densamma genomskär :kronpo-allmänningar eller an-
dra ouppodlade och öde trakter, måste blifva be-
tungande för invånarne, emellan hvilka, enligt hvad
de Rikets Ständer tillhandakomne handlingar ut-
visa, en sådan underhålls-skyldighet hlifvit i laga
ordning fördelad; i följd hvaraf, pä sätt E. K. M.
jemväl, uti Dess den 235 sistlidne Januari afgifne
Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit
sedan föregående Riksdag, i nåder antydt, billighe-
ten fordra, att för underhållet af dessa vägsträc-
kor, innan orten, derigenom de framgå, hunnit
mera odlas och befolkas, understöd å Statens sida
beviljas; men, enär Rikets Ständer sakna kännedom,
om något understöd blifvit lemnadt de orter, på
hvilka här ofvan yrkade lindring och befrielse hafva
afseende, eller huruvida en sådan undersökning,
som Rikets Ständer uti deras den 27 Oktober 1834
till E. K. M. aflåtna skrifvelse i underdånighet be-
gärt, blifvit företagen, för utrönande af den kost-
nad, hvartill underhållet af berörde väg årligen kan
uppgå, och i hvad mån invånarne i orten kunna
och böra dertill bidraga, få Rikets Ständer, med
erkännanda af don orundsate att Staton fär Närva-
mm LL mm GL AR AA KA RA RR an rs AS AR KR RA RR ER KR Brr MR Br JA OR KL RS