med akta sig för Stockholm, utom under riksdagar-
na. Han bör äfven akta sig för första och andra
klassen på riddarhuset; men deremot förlita sig på
den tredje och på ofrälsestånden. Han bör före-
komma fienderna och under sken af mönstring sa.n-
mankalla troppar och med dem visa sig i Stockholm;
han skall der finna mer anhängare, än han väntat.
Han bör följa Karl den niondes exempel och aflifva
alla de förnäma; förr blifver han aldrig konung.
Han bör låta döda både dem och drottning Kristina.
Sedan skall han kunna utan hinder återtaga krono-
godsen och i lugn regera till sin och Sveriges ära.n
Underskrifter bestod af följande två verser:
aeDen som detta hafver ställt,
Har följt ers kongliga höghet i fällt.p
Hela innehållet är ett bevis på partisinnets och
ungdomens hänförelse. Uppgifterna om drottningens
slöseri, allmogens, förtryck och ofrälseståndens tän-
kesätt voro sanna. Allt det andra består af dels öf-
verdrifna dels alldeles osanna beskyllningar; till en
del så orimliga, att forskaren förvånas, huru dylika
någon gång kunnat erhålla trovärdighet och, som
det synes, bland ett icke ringa antal menniskor. Lika o-
rimligt var, att Messenius hoppades öfvertala prinsen
till en sådan hedrighet, som att afsätta och mörda
drottning Kristina, till hvilken dock prinsen sjelf
nyligen friat och hvars ynnest han uteslutande
hade att tacka för den just nu erhållna arfsrätten
till svenska kronan. Lika orättvist, blodigt och ty-
raniskt var det andra rådet, nemligen att utan vi-
dare omsvep mörda högadeln för att kunna åter-
taga kronogodsen. Detta allt undföll Messenius.
Det sjelfförtroende, som stundom följer ynglingaåren
och alltid följde Messeniska slägten, hindrade honom
ifrån att inse sin oförmåga till bedömandet af dessa
ämnen; och partisinnet hindrade honom ifrån att in-
se, hvad som var rimligt eller orimligt, ädelt eller
nedrigt Och likväl synes ynglingens bjerta hafva
lifligt klappat för det, som han med sin inskränkning
i kännedom, erfarenhet och omdöme ansåg vara rätt
och godt.
Enligt någras vppgift har fadren sett denna skrif-
velse och gifvit till dess bortsändande tystnadens
bifall. Sjelf påstod han envist, det han om densam-