straffas med 32 par spö, som svara mot fängelse vid vatten och bröd, enligt 5 Kap. SB., i tjugufyra dagar och, enligt Kongl. förordningen den 40 Juni 1841 angående ändring af 4 i 5 Kap. SB, i tjugutre dagar. Enligt den ifrågavarande lagens ordaiydelse, måste han deremot dömmas till fängelse vid vatten och bröd, motsvarande de i 4807 års förklaring utsatte 40 par spö eller 9 dagar, jemte hvad lag i öfrigt stadgar eller kroppsstraff, svarande mot tjufnadens värde, 17 dagar, summa 26 dagar. (I öfverensstämmelse med gamla förhållandet emellan böter och fängelse vid vatten och bröd, skulle fängelsetiden efter den sednare räknemethoden gått till 12—920 dagar, eller, enär högsta kroppsstraff ej fick öfverskridas, 28 dagar.) Emot denna anmärkning skulle väl kunna erinras, att åtskilliga jurister anse sig, äfven der lagen bestämmer ett specielt straff af fängelse vid vatten och bröd för ett visst brott, vid seammanföringar af flera straff, kunra använda den allmänna förvandlingsmethoden på det sätt, att de värdera det speciella straffet i penningar, dertill addera öfrige böterna och sedan förvandla allt på en gång, men om än denna method, sedan den i något mål blifvit gillad af Högsta Domstolen, kan följas och försvaras, torde den dock hvarken vara allmän eller hafva lagens ordalydelse för sig. Samma dag som en ny grund för beräkningen af förhållandet emellan böter samt fängelse vid vatten och bröd fastställdes genom K. F. angående ändring af 4 8 i. 5 kap. S. B., samma dag som derigenom stadgas, att 9 par spö eller 7 par ris svara mot 9 dagars så beskaffadt fängelsestraff, samma dag utkommer K. F. angående bestraffning för olofligt innehafvande af dyrk, och kungör, att Kgl. Förordn. den 9 Dec. 4756 blifvit sålunda ändrad, att af de deruti btsatta två straffbestämmelser af 9 par spö för man och 7 par ris för qvinna eller deremot svarande fangelse vid vatten och bröd, sistnämnde bestraffning, eller Tolf dagars fängelse vid vatten och bröd bör tillämpas. då brottet första gången föröfvas. Jemför man nu detta stadgande med den i K. F. angående ändringar och tillägg i en del lagens rum äfven af den 40 Juni intagna nya redaktionen af 40 kap. 6 4 mom. M. B.: Hvar som bryter sig in i något rum eller hus till att stjäla, ändock han allsintet finner eller tager. skall straffas första gången med nio par spö eller sju par ris, eller deremot svarande fängelse vid vatten och bröd, så måste man i sanning häpna öfver den fullkomliga frånvaron a? konseqvens i vår lagstiftning. Kunna våra nya lagstiftare, skall man med skäl fråga, ej låta dagen gå till ända, innan de skapa undantag från sina bästa Jagar? Ty såsom en af de bästa under nuvarande förhållanden erkänner man utan tvifvel ändringen af 4 8 i 5 kap. S. B. Kunna möjligtvis idferna vara så förbytta, att innehafvande af dyrk är ett svårare brott, än inbrott i afsigt att stjäla? Och huru skall domaren bete sig, om man ställer fram för honom en syndare, som både innehaft dyrk somt dermed gjort inbrott och stulit? Att han får i en bot ådöma fängelse vid vatten och bröd, svarande mot tjufnadens värde och värdet af 9 par spö för inbrott, inser han nog; men vidare? Skall har nu, som förr, anse den ringare förbrytelsen (att innehafva dyrk) innefattas i den större (att hafva be: gått inbrott, och således låta det strängare straffeti försvinna vid tillämpningen af det lindrigare, samt derigenom narra hvar och en skurk, som kommit öfver dyrk, att genast föröfva inbrott, för att försäkra sig om en lindrigare bestraffning? Eller skall ban låta tvinga på sig tron, att innehafvandet af dyrk snarare inbegriper inbrottet, än tvärtom, och döma till 49 dagars fängelse vid vatten och bröd? Och skall han i detta fall våga sammanföra dessa 42 dsgar med dagantalet för sjelfva tjufnaden, efter den här förut utredda rigtiga förvandlings-methoden, eller måste han, efter ordalydelsen i den nya lagen, anse 42 dagar såsom ett stående quantum för inne-j khafvandet af dyrk och tillägga bestraffaingen för stölden? Eller skall han icke, af lagarnes beskafrenhet slutande till lagstiftarens mening, lätt förledas att på en gång ådöma 4192 dagars fängelse vid vatten och bröd för innehbafvande af dyrk och dertill lägga fängelse vid vatten och bröd, svarande mot jufnaden och inbrottet? Hvem som vill må svara på dessa frågor. Insändaren är glad så länge han icke behöfver göra det; ty det kan ej ske, utan att gifva antingen lagen eller det sunda vettet en dugtig år fil. (Slutet följer.) —