straffas med 32 par spö, som svara mot fängelse vid
vatten och bröd, enligt 5 Kap. SB., i tjugufyra da-
gar och, enligt Kongl. förordningen den 40 Juni
1841 angående ändring af 4 i 5 Kap. SB, i tju-
gutre dagar. Enligt den ifrågavarande lagens orda-
iydelse, måste han deremot dömmas till fängelse vid
vatten och bröd, motsvarande de i 4807 års förkla-
ring utsatte 40 par spö eller 9 dagar, jemte hvad
lag i öfrigt stadgar eller kroppsstraff, svarande mot
tjufnadens värde, 17 dagar, summa 26 dagar. (I
öfverensstämmelse med gamla förhållandet emellan
böter och fängelse vid vatten och bröd, skulle fän-
gelsetiden efter den sednare räknemethoden gått till
12—920 dagar, eller, enär högsta kroppsstraff ej fick
öfverskridas, 28 dagar.) Emot denna anmärkning
skulle väl kunna erinras, att åtskilliga jurister an-
se sig, äfven der lagen bestämmer ett specielt straff
af fängelse vid vatten och bröd för ett visst brott,
vid seammanföringar af flera straff, kunra använda
den allmänna förvandlingsmethoden på det sätt, att
de värdera det speciella straffet i penningar, dertill
addera öfrige böterna och sedan förvandla allt på
en gång, men om än denna method, sedan den i
något mål blifvit gillad af Högsta Domstolen, kan
följas och försvaras, torde den dock hvarken vara
allmän eller hafva lagens ordalydelse för sig.
Samma dag som en ny grund för beräkningen af
förhållandet emellan böter samt fängelse vid vatten
och bröd fastställdes genom K. F. angående ändring
af 4 8 i. 5 kap. S. B., samma dag som derigenom
stadgas, att 9 par spö eller 7 par ris svara mot 9
dagars så beskaffadt fängelsestraff, samma dag ut-
kommer K. F. angående bestraffning för olofligt in-
nehafvande af dyrk, och kungör, att Kgl. Förordn.
den 9 Dec. 4756 blifvit sålunda ändrad, att af de
deruti btsatta två straffbestämmelser af 9 par spö för
man och 7 par ris för qvinna eller deremot sva-
rande fangelse vid vatten och bröd, sistnämnde be-
straffning, eller Tolf dagars fängelse vid vatten och
bröd bör tillämpas. då brottet första gången föröfvas.
Jemför man nu detta stadgande med den i K. F.
angående ändringar och tillägg i en del lagens rum
äfven af den 40 Juni intagna nya redaktionen af 40
kap. 6 4 mom. M. B.: Hvar som bryter sig in
i något rum eller hus till att stjäla, ändock han
allsintet finner eller tager. skall straffas första gån-
gen med nio par spö eller sju par ris, eller deremot
svarande fängelse vid vatten och bröd, så måste
man i sanning häpna öfver den fullkomliga från-
varon a? konseqvens i vår lagstiftning. Kunna våra
nya lagstiftare, skall man med skäl fråga, ej låta
dagen gå till ända, innan de skapa undantag från
sina bästa Jagar? Ty såsom en af de bästa under
nuvarande förhållanden erkänner man utan tvifvel
ändringen af 4 8 i 5 kap. S. B. Kunna möjligtvis
idferna vara så förbytta, att innehafvande af dyrk
är ett svårare brott, än inbrott i afsigt att stjäla?
Och huru skall domaren bete sig, om man ställer
fram för honom en syndare, som både innehaft dyrk
somt dermed gjort inbrott och stulit? Att han får
i en bot ådöma fängelse vid vatten och bröd, sva-
rande mot tjufnadens värde och värdet af 9 par spö
för inbrott, inser han nog; men vidare? Skall har
nu, som förr, anse den ringare förbrytelsen (att in-
nehafva dyrk) innefattas i den större (att hafva be:
gått inbrott, och således låta det strängare straffeti
försvinna vid tillämpningen af det lindrigare, samt
derigenom narra hvar och en skurk, som kommit
öfver dyrk, att genast föröfva inbrott, för att för-
säkra sig om en lindrigare bestraffning? Eller skall
ban låta tvinga på sig tron, att innehafvandet af
dyrk snarare inbegriper inbrottet, än tvärtom, och
döma till 49 dagars fängelse vid vatten och bröd?
Och skall han i detta fall våga sammanföra dessa
42 dsgar med dagantalet för sjelfva tjufnaden, efter
den här förut utredda rigtiga förvandlings-methoden,
eller måste han, efter ordalydelsen i den nya lagen,
anse 42 dagar såsom ett stående quantum för inne-j
khafvandet af dyrk och tillägga bestraffaingen för
stölden? Eller skall han icke, af lagarnes beskaf-
renhet slutande till lagstiftarens mening, lätt förle-
das att på en gång ådöma 4192 dagars fängelse vid
vatten och bröd för innehbafvande af dyrk och dertill
lägga fängelse vid vatten och bröd, svarande mot
jufnaden och inbrottet? Hvem som vill må svara
på dessa frågor. Insändaren är glad så länge han
icke behöfver göra det; ty det kan ej ske, utan att
gifva antingen lagen eller det sunda vettet en dugtig
år fil. (Slutet följer.) —