eftertanka och klar logik, men i de yngre oftast
motsatserne, och ty värr innefatta de i närvarande
stund tillgängliga profven af 4841 års lagstiftning
icke några undantag från detta allmänna omdöme.
Författningssamlingen innehåller redan tvenne dus-
sin författningar, utgångna från justitiedepartemen-
tet och alla daterade den 40 Juni innevarande år ).
Utan att man derföre behöfver misskänna rättvisan
och billigheten af de grundsatser, som framkallat de
fleste af dessa nya lagar, kan man dock svårligen,
vid deras närmare skärskådande, undgå, att beklaga
det, i mer än ett fall; ofullständiga och obetänkta
sätt, hvarpå principerna blifvit satta i utöfning, samt
den osäkerhet och villervalla i lagskipningen, som
derutaf måste följa. Insändarens tid tillåter honom
icke, att öfver dessa nya lagar skrifva en fullständig
recension, hvartill skulle höra en jemförelse emellan
de principer, som i lagstiftningen hittills varit rå-
dande, och dem, som nu gjort sig gällande. Men
en och annan anmärkning, serdeles rörande sam-
manhanget emellan de nya. lagarne inbördes och de-
ras inflytande på lagskipningen, torde ej vara ur
vägen att framställa.
Den som först erbjuder sig är, att författningar-
ne utgöra ett antal af några och tjugu, då de med
lätthet kunnat sammanföras till en eller två, inde-
lade i momenter eller 48, såsom Kongl förordnin-
gen den 20 Januari 4779, eller Kongl. förklaringen
den 23 Mars 4807. Mången anser kanhända denna
anmärkning småaktig, men domaren, som måste til-
lämpa författningarne, skall snart komma i erfaren-
het af, huru besvärligt det blifver att, för att skilja
den ena från den andra, ständigt afskrifva de långa
tillarne. Detta fel i formen, så obetydligt det kan
synas, skall i tidernas längd kosta månget ris pap-
per och mycken tid, som kunnat ädlare användas.
Likaså skall den som vill läsa en af dessa författ-
ningar och icke har så godt minne, att han kan er-
inra sig numret eller sidan i samlingen. hvarest för-
fattningen igenfinnes, få förspilla mycken tid att
bläddra deri och genomläsa titlarne på alla förord-
ningar af den 40 Juni 4841 innan han får rätt på
den sannskyldiga.
En annan anmärkning skall kanske också finnas
lumpen, emedan den rörer en ganska lumpen sak
eller huru många nämndemän, som böra biträda vid
husesyner å prestebohl. Insändaren finner det vis-
serligen icke så utomordentligt maktpåliggsnde, om
domaren i första instantien biträdes af 9, 4, 6 eller
7 nämndemän; men då vid syner ofta förekomma
lika vigtiga frågor, som vid ett lagtima eller urti-
ma ting, kan han icke finna någon grund, hvarföre
antalet af ledamöter i Rätten vid de förra tillfällena
bör vara mindre än vid de sednare, särdeles som
man annars är temligen ense om, att nämndemän-
pen, derest de någonsin äro behöfliga, äro det mest
vid syneförrättningar. Förnuftsenligast tyckes i allt
fall vara, att en domstols sammansättning. sådan
den en gång är bestämd, sedermera blir enahanda,
utan afseende på den skiljaktiga beskaffenheten af
de frågor, som förekomma till samma domstols hand-
läggning. Den afvikelse från denna grundsats, som
finnes stadgad genom Kongl. brefvet den 47 Nov.
18148 och jemväl i 27 Kap. 3 B.B. af allmänna
lagen, äger utan tvifvel sin grund i det förhållande,
att HäradsRättens befattning med de syner, som i
åberopade lagrum och författning afses, var af mera
administrativ än rent judiciell beskaffenhet; men den
står för ingen del tillsammans med den för dylika
synemål numera i öfrigt gällande rättegångsordning,
och dess utsträckning till husesyner å prestebohl
borde minst hafva kommit ifråga.
Kongl. förordningen angående upphörande af stock-
straffet innehåller, huru böter böra försonas, som, i
brist af tillgång hos den sakfällde, bordt dertill för-
vandlas (hvilka slags böter kan detta vara? Insän-
daren bekänner sin okunnighet derom) samt huru
förhållas bör med främmande trosförvandt, hvilken
bordt undergå stockstraff i stället för kyrkoplikt;
men författningen saknar deremot all föreskrift, an-
tingen de förseelser, som ovillkorligen varit belag-
de med stockstraff, hädanefter böra blifva strafflöse
eller huru de skola anses.
Kongl. förordningen angående straff för fickstöld
samt mjölkning af annans ko, får eller get ute på
marken, stadgar ,att, då någon af dessa förbrytelser
första resan hegås, fängelsestraff vid vatten och bröd,
motsvarande det i åtskillige (i förordningen nämnde)
författningar för hvarje fall utsatta spö eller risstraff,
skall ådömas, jemte hvad lag i öfrigt stadgar.
Utan tvifvel har meningen varit. att fängelse vid vat-
ten och bröd, motsvarande så väl det för hvarje
fall förut bestämda spö- eller risstraff, som ock det
straff lagen i öfrigt stadgar, bör ådömas, helst ingen
anledning förefinnes, att den nya lagen haft för än-
damål att skärpa straffet. Fängelse vid vatten och
bröd förhåller sig nemligen till böter sålunda, att
fängelsetiden blifver längre, om man serskildt ut-
räknar dagantalet, som svarar emot hvarje bötes-
post, och summerar dagarne, än om man summerar
böterna och förvandlar dem till den fängelsetid, som
svarar mot hela summan. Denna sednare förvand-
lingsmethod är ock den i allmänhet i lag fastställ-
da och har tjenat till stöd för en annan författning
af samma lag som den ifrågavarande eller Kongl.
kungörelsen angående grunden för förvandling till
fangelse vid vatten och bröd af böter för sådan stöld,
sw Mere: i tvaäbören Ett exempel skall närmare
ådagalagga följden af det egna uttrycket i författ-
ningen. En peraon har ur en annans ficka stulit
22 Rdr. Enligt 40 Kap. 4 S MB. och Kongl. för-
klaringen den 23 Mars 1807, punkt. 48, skulle han
) När artikeln nedskrefs, bade ej någon författning
af sednpare datum kommit Insändaren tillhanda.