eftertanka och klar logik, men i de yngre oftast motsatserne, och ty värr innefatta de i närvarande stund tillgängliga profven af 4841 års lagstiftning icke några undantag från detta allmänna omdöme. Författningssamlingen innehåller redan tvenne dussin författningar, utgångna från justitiedepartementet och alla daterade den 40 Juni innevarande år ). Utan att man derföre behöfver misskänna rättvisan och billigheten af de grundsatser, som framkallat de fleste af dessa nya lagar, kan man dock svårligen, vid deras närmare skärskådande, undgå, att beklaga det, i mer än ett fall; ofullständiga och obetänkta sätt, hvarpå principerna blifvit satta i utöfning, samt den osäkerhet och villervalla i lagskipningen, som derutaf måste följa. Insändarens tid tillåter honom icke, att öfver dessa nya lagar skrifva en fullständig recension, hvartill skulle höra en jemförelse emellan de principer, som i lagstiftningen hittills varit rådande, och dem, som nu gjort sig gällande. Men en och annan anmärkning, serdeles rörande sammanhanget emellan de nya. lagarne inbördes och deras inflytande på lagskipningen, torde ej vara ur vägen att framställa. Den som först erbjuder sig är, att författningarne utgöra ett antal af några och tjugu, då de med lätthet kunnat sammanföras till en eller två, indelade i momenter eller 48, såsom Kongl förordningen den 20 Januari 4779, eller Kongl. förklaringen den 23 Mars 4807. Mången anser kanhända denna anmärkning småaktig, men domaren, som måste tillämpa författningarne, skall snart komma i erfarenhet af, huru besvärligt det blifver att, för att skilja den ena från den andra, ständigt afskrifva de långa tillarne. Detta fel i formen, så obetydligt det kan synas, skall i tidernas längd kosta månget ris papper och mycken tid, som kunnat ädlare användas. Likaså skall den som vill läsa en af dessa författningar och icke har så godt minne, att han kan erinra sig numret eller sidan i samlingen. hvarest författningen igenfinnes, få förspilla mycken tid att bläddra deri och genomläsa titlarne på alla förordningar af den 40 Juni 4841 innan han får rätt på den sannskyldiga. En annan anmärkning skall kanske också finnas lumpen, emedan den rörer en ganska lumpen sak eller huru många nämndemän, som böra biträda vid husesyner å prestebohl. Insändaren finner det visserligen icke så utomordentligt maktpåliggsnde, om domaren i första instantien biträdes af 9, 4, 6 eller 7 nämndemän; men då vid syner ofta förekomma lika vigtiga frågor, som vid ett lagtima eller urtima ting, kan han icke finna någon grund, hvarföre antalet af ledamöter i Rätten vid de förra tillfällena bör vara mindre än vid de sednare, särdeles som man annars är temligen ense om, att nämndemänpen, derest de någonsin äro behöfliga, äro det mest vid syneförrättningar. Förnuftsenligast tyckes i allt fall vara, att en domstols sammansättning. sådan den en gång är bestämd, sedermera blir enahanda, utan afseende på den skiljaktiga beskaffenheten af de frågor, som förekomma till samma domstols handläggning. Den afvikelse från denna grundsats, som finnes stadgad genom Kongl. brefvet den 47 Nov. 18148 och jemväl i 27 Kap. 3 B.B. af allmänna lagen, äger utan tvifvel sin grund i det förhållande, att HäradsRättens befattning med de syner, som i åberopade lagrum och författning afses, var af mera administrativ än rent judiciell beskaffenhet; men den står för ingen del tillsammans med den för dylika synemål numera i öfrigt gällande rättegångsordning, och dess utsträckning till husesyner å prestebohl borde minst hafva kommit ifråga. Kongl. förordningen angående upphörande af stockstraffet innehåller, huru böter böra försonas, som, i brist af tillgång hos den sakfällde, bordt dertill förvandlas (hvilka slags böter kan detta vara? Insändaren bekänner sin okunnighet derom) samt huru förhållas bör med främmande trosförvandt, hvilken bordt undergå stockstraff i stället för kyrkoplikt; men författningen saknar deremot all föreskrift, antingen de förseelser, som ovillkorligen varit belagde med stockstraff, hädanefter böra blifva strafflöse eller huru de skola anses. Kongl. förordningen angående straff för fickstöld samt mjölkning af annans ko, får eller get ute på marken, stadgar ,att, då någon af dessa förbrytelser första resan hegås, fängelsestraff vid vatten och bröd, motsvarande det i åtskillige (i förordningen nämnde) författningar för hvarje fall utsatta spö eller risstraff, skall ådömas, jemte hvad lag i öfrigt stadgar. Utan tvifvel har meningen varit. att fängelse vid vatten och bröd, motsvarande så väl det för hvarje fall förut bestämda spöeller risstraff, som ock det straff lagen i öfrigt stadgar, bör ådömas, helst ingen anledning förefinnes, att den nya lagen haft för ändamål att skärpa straffet. Fängelse vid vatten och bröd förhåller sig nemligen till böter sålunda, att fängelsetiden blifver längre, om man serskildt uträknar dagantalet, som svarar emot hvarje bötespost, och summerar dagarne, än om man summerar böterna och förvandlar dem till den fängelsetid, som svarar mot hela summan. Denna sednare förvandlingsmethod är ock den i allmänhet i lag fastställda och har tjenat till stöd för en annan författning af samma lag som den ifrågavarande eller Kongl. kungörelsen angående grunden för förvandling till fangelse vid vatten och bröd af böter för sådan stöld, sw Mere: i tvaäbören Ett exempel skall närmare ådagalagga följden af det egna uttrycket i författningen. En peraon har ur en annans ficka stulit 22 Rdr. Enligt 40 Kap. 4 S MB. och Kongl. förklaringen den 23 Mars 1807, punkt. 48, skulle han ) När artikeln nedskrefs, bade ej någon författning af sednpare datum kommit Insändaren tillhanda.