inverkan på det enskilta i verlden äro omöjliga; at
Myther, hvilkas begrepp är hos författaren ganske
obestämdt, äro möjlige inom en tid och ett folk
hvilkas tilldragelser falla inom historiens område
hvilket a!lt, jemte mycket annat i skriften, bevisar
att sattser, afvikande ifrån den rena Evangeliska lä
ran, blifvit utan vetenskaplig pröfning framställda.
Vidare och derest, ibland de skrifter, som i po
pulär frmställning meddela den vetenskapliga forsk
ningens resultat, man vill göra skilnad emellan dem
som framställa dess resultat i en så bestämd form
att de framträda med anspråk på sanning och gil
tighet, och dem, hvilka såsom litterära notiser blot
gifva underrättelse om vigtigare vetenskapliga arbe
ten, så måste ifrågavarande skrift anses tillhöra de
förra slaget. Dess utförlighet, dess stil, dess behand
ling af ämnet, äfvensom flera redan anförda yttran
den, vittna om dess anspråk att vara en tillförlitlig
källa. ej endast för kännedemen, utan ock för be
dömandet af de läror, hvilka här ofklädda sin lär
da kostum vilja undergräfva den rena Evangelisk:
läran.
Slutligen förbehåller jag mig, efter erhållen de
af vederbörandes örklaring, att få i saken vidari
mig utlåta och påstående afgifva.
J. G. Fredholm.
omelett RNE
a (Insändt.)
ANMÄRKNINGAR, MED ANLEDNING AF KONGL
FÖRORDNINGARNE DEN 40 JUNI 4844.
I allmänhet tror man sig befogad, att, så mycke
man någonsin förmår, klandra och nedsätta domare
korpsen, samt de juridiska embets- och tjenstemän
nen, ej mindre för den långsamhet, hvarmed rättvi
san handhafves, än ock för den osäkerhet, som der
vid eger rum, eller för de stridiga beslut, som i lik
artade frågor från olika domstolar utgå. Ingen gö
sig dock mödan att undersöka, om grunden till d
sålunda öfverklagade förhållanden igenfinnes hos do
maren, domstolen eller lagen. Man anser gemen
ligen såsom ett axiom, att hvarje dröjsmål i lag
skipningen och hvarje beslut, som ej är sådant, ma:
vill bafva det, härflyter från lättja, okunnighet, ja
till och med väld och egennytta hos domaren. Säl
lan gör man sig den föreställningen, att möjlige:
sjelfva domstolsinrättningen, med sitt tunga och svår
rörliga maschineri, eller lagen, med sina oytdlighete
och motsägelser, kunna vålla både långsamheten oci
osäkerheten. Men icke nog med, att man beskylle
domaren, att hvarken vilja eller kunna uppfylla d
pligter, bonom främst tillhöra, man klagar dessuton
öfver, att han icke egnar sig åt lagstiftningsteorier
nes bearbetning; och af konseqvens tänker man si,
aldrig någon annan orsak till detta förhållande, äl
bristande arbetsflit, bildning och kunskapsbegär.
Måhända skulle det kunna ådagaläggas, att, on
än en och annan domare eller juridisk embetsmar
gjort sig saker till de beskyllningar, man gör hel;
korpsen, likväl mängden af dem, ehvad de ega båj
och förmåga, att djupare studera lagfarenheten elle
icke, ehvad de verkligen deråt egna större eller min
dre tid, befinna sig i en ställning, som svårlige!
medgifver dem möjligheten, att uppfylla alla de for
dringar, man af dem gör; — att det redan fordra
mer arbetskraft och försakelse, än som faller på d
flesta menniskors lott, för att kunna, utan att ned
tryckas, genomvandra en embetsmannabana, der ma:
först i många och de bästa åren arbetar utan er
sättning och uppmuntran, samt derföre måste un
danrycka mycken tid åt näringsomsorgerne, och se
dan, om man ändtligen är så lycklig att komma
åtnjutande af en liten lön, öfverhopas af göromål
deribland de nödiga, nyttiga och undervisance oft
nog utgöra minsta delen, och de öfverflödiga, sam
för yrket främmande, den största. — Den, som ick
vill blifva öfvertygad, blifver det dock sällan, oc
det skulle derföre sannolikt vara fåfängt, att kost
många ord på detta ämne. Insändaren nöjer si
derföre med, att för närvarande endast fästa upp
märksamheten på, hvad som, efter hans förmenande
utgör förnämsta orsaken till det öfverklagade ond
— beskaffenheten af våra lagar.
Det är en känd sak, att vår lagcodex af år 173.
så ofta varit utsatt för förklaringar, ändringar, til
lägg och fråntagningar, att författningarne derom ut
göra en mängd volymer af mångfaldigt större om
fång, än sjelfva codex. 41734 års lag med thy till
hörande laga stadgar, är dock blott en ringa del uta
det haf af lagar och författningar, i hvilka en do
mare nu för tiden måste söka rättesnörena för sin
åtgärder och beslut, sedan en massa af mäl oci
ärender, som förr behandlades af de administrativ
verken, numera blifvit öfverflyttade på de allmänn
domstolarne. Lägger man nu härtill, att något sy
stematiskt sammanhang icke eger rum emellan ser
skilda tiders lagar, mången gång icke ens emellai
författningar, som på samma dag utkommit, men at
deremot ofullständigheter och motsägelser öfverall
möta, så bör man lätt nog finna, hvilken möda oci
tid det fordras för en juridisk embetsman, att sköt
sina ordinarie göromål så, att han sjelf dervid ka
ega fredadt samvete, och de, som granska hans gö
romål, någorlunda tillfredsställelse.
Den, som aldrig så litet forskar i vår laghistorie
skall nödgas erkänna, att de lagstiftande makterna
begär, att ändra och lappa de gamla lagverken, al
drig hvilat. Mycket bar visserligen blifvit verklige
förbättradt, men mången åsyftad förbätt..s nar ut
gjort en försämring, om icke annorledes, åtminston
derigenom, att den kommit i strid med och intrass
lat det hela. Beklagligt, men sannt och obestridlig
är, att detta lagstiftningens beteende i sednare tide
ingalunda blifvit bättre. 1 äldre författningar finne
man understundom vidsträckt sakkunskap, moge
EV TSESESSÄSIYKSEESTEESSSSYSEEGEERRAERRSRGASSSRRSÄERSSARRARKESASSSSERRAASSTAE a rg le ste RA a gts a TE RAAA—