inverkan på det enskilta i verlden äro omöjliga; at Myther, hvilkas begrepp är hos författaren ganske obestämdt, äro möjlige inom en tid och ett folk hvilkas tilldragelser falla inom historiens område hvilket a!lt, jemte mycket annat i skriften, bevisar att sattser, afvikande ifrån den rena Evangeliska lä ran, blifvit utan vetenskaplig pröfning framställda. Vidare och derest, ibland de skrifter, som i po pulär frmställning meddela den vetenskapliga forsk ningens resultat, man vill göra skilnad emellan dem som framställa dess resultat i en så bestämd form att de framträda med anspråk på sanning och gil tighet, och dem, hvilka såsom litterära notiser blot gifva underrättelse om vigtigare vetenskapliga arbe ten, så måste ifrågavarande skrift anses tillhöra de förra slaget. Dess utförlighet, dess stil, dess behand ling af ämnet, äfvensom flera redan anförda yttran den, vittna om dess anspråk att vara en tillförlitlig källa. ej endast för kännedemen, utan ock för be dömandet af de läror, hvilka här ofklädda sin lär da kostum vilja undergräfva den rena Evangelisk: läran. Slutligen förbehåller jag mig, efter erhållen de af vederbörandes örklaring, att få i saken vidari mig utlåta och påstående afgifva. J. G. Fredholm. omelett RNE a (Insändt.) ANMÄRKNINGAR, MED ANLEDNING AF KONGL FÖRORDNINGARNE DEN 40 JUNI 4844. I allmänhet tror man sig befogad, att, så mycke man någonsin förmår, klandra och nedsätta domare korpsen, samt de juridiska embetsoch tjenstemän nen, ej mindre för den långsamhet, hvarmed rättvi san handhafves, än ock för den osäkerhet, som der vid eger rum, eller för de stridiga beslut, som i lik artade frågor från olika domstolar utgå. Ingen gö sig dock mödan att undersöka, om grunden till d sålunda öfverklagade förhållanden igenfinnes hos do maren, domstolen eller lagen. Man anser gemen ligen såsom ett axiom, att hvarje dröjsmål i lag skipningen och hvarje beslut, som ej är sådant, ma: vill bafva det, härflyter från lättja, okunnighet, ja till och med väld och egennytta hos domaren. Säl lan gör man sig den föreställningen, att möjlige: sjelfva domstolsinrättningen, med sitt tunga och svår rörliga maschineri, eller lagen, med sina oytdlighete och motsägelser, kunna vålla både långsamheten oci osäkerheten. Men icke nog med, att man beskylle domaren, att hvarken vilja eller kunna uppfylla d pligter, bonom främst tillhöra, man klagar dessuton öfver, att han icke egnar sig åt lagstiftningsteorier nes bearbetning; och af konseqvens tänker man si, aldrig någon annan orsak till detta förhållande, äl bristande arbetsflit, bildning och kunskapsbegär. Måhända skulle det kunna ådagaläggas, att, on än en och annan domare eller juridisk embetsmar gjort sig saker till de beskyllningar, man gör hel; korpsen, likväl mängden af dem, ehvad de ega båj och förmåga, att djupare studera lagfarenheten elle icke, ehvad de verkligen deråt egna större eller min dre tid, befinna sig i en ställning, som svårlige! medgifver dem möjligheten, att uppfylla alla de for dringar, man af dem gör; — att det redan fordra mer arbetskraft och försakelse, än som faller på d flesta menniskors lott, för att kunna, utan att ned tryckas, genomvandra en embetsmannabana, der ma: först i många och de bästa åren arbetar utan er sättning och uppmuntran, samt derföre måste un danrycka mycken tid åt näringsomsorgerne, och se dan, om man ändtligen är så lycklig att komma åtnjutande af en liten lön, öfverhopas af göromål deribland de nödiga, nyttiga och undervisance oft nog utgöra minsta delen, och de öfverflödiga, sam för yrket främmande, den största. — Den, som ick vill blifva öfvertygad, blifver det dock sällan, oc det skulle derföre sannolikt vara fåfängt, att kost många ord på detta ämne. Insändaren nöjer si derföre med, att för närvarande endast fästa upp märksamheten på, hvad som, efter hans förmenande utgör förnämsta orsaken till det öfverklagade ond — beskaffenheten af våra lagar. Det är en känd sak, att vår lagcodex af år 173. så ofta varit utsatt för förklaringar, ändringar, til lägg och fråntagningar, att författningarne derom ut göra en mängd volymer af mångfaldigt större om fång, än sjelfva codex. 41734 års lag med thy till hörande laga stadgar, är dock blott en ringa del uta det haf af lagar och författningar, i hvilka en do mare nu för tiden måste söka rättesnörena för sin åtgärder och beslut, sedan en massa af mäl oci ärender, som förr behandlades af de administrativ verken, numera blifvit öfverflyttade på de allmänn domstolarne. Lägger man nu härtill, att något sy stematiskt sammanhang icke eger rum emellan ser skilda tiders lagar, mången gång icke ens emellai författningar, som på samma dag utkommit, men at deremot ofullständigheter och motsägelser öfverall möta, så bör man lätt nog finna, hvilken möda oci tid det fordras för en juridisk embetsman, att sköt sina ordinarie göromål så, att han sjelf dervid ka ega fredadt samvete, och de, som granska hans gö romål, någorlunda tillfredsställelse. Den, som aldrig så litet forskar i vår laghistorie skall nödgas erkänna, att de lagstiftande makterna begär, att ändra och lappa de gamla lagverken, al drig hvilat. Mycket bar visserligen blifvit verklige förbättradt, men mången åsyftad förbätt..s nar ut gjort en försämring, om icke annorledes, åtminston derigenom, att den kommit i strid med och intrass lat det hela. Beklagligt, men sannt och obestridlig är, att detta lagstiftningens beteende i sednare tide ingalunda blifvit bättre. 1 äldre författningar finne man understundom vidsträckt sakkunskap, moge EV TSESESSÄSIYKSEESTEESSSSYSEEGEERRAERRSRGASSSRRSÄERSSARRARKESASSSSERRAASSTAE a rg le ste RA a gts a TE RAAA—