Närmaste följden blifver förkastandet af den Augsburgiska bekännelsens 10:e artikel, om den Heliga Nattvarden. Dessa och andra villfareliser, som i den åtalade skriften finnas, blifva endast möjliga genom nedsättande af den Heliga Skrift, serdeles Evangeliernas trovärdighet. Deras apostoliska ursprung, deras trovärdighet och följaktligen deras berättelser om Christus, om hans tal och gerningar äro i förstnämnde skrift pröfvade och förkastade af en. på obevista förutsättningar och förhastadt antagande af skenbara motsägelsers verklighet byggd, sig vetenskaplig ka!lande granskning af ett. som det synes, för kristlig troserfarenhet främmande sinne. T. ex. 9:a delen, pag. 944: alMuru mycket skulle vi ej vara nöd asakade, att bannlysa ur Evangeli rna om allt, som Jesus ej kan hafva sagt, skulle anses för äruskjutit. Allt detta, som sålunda blifvit ur skriften Strauss och Evangelierna åberopadt och visadt, varder härvid anmärkt till vederbörandes afgifvande förklaring, hvaraf jag anhåller att få del. För öfrigt anser jag mig böra i rättegångens början utlåta mig. angående åsigter, som redan blifvit i allmänt tryck framställda och säkerligen varda i denna sak vidare mot mig utveeklade. I afseende på sådant missbruk af tryckfriheten, som anses innefatta förnekelse af den rena evangeliska läran, medgifver tryckfrihetsförordningen icke någon skilnad emellan sådan skrift, som, å föregifna vetenskapliga grunder, väcker tvifvel om denna läras sanning, och sådan, som, utan vetenskapiig pröfning, framstäl!er från denna lära afvikande satser. Hvarje skrift, hvilkens innehåll står i strid med den rena evangeliska läran, finner jag således, enligt lagens bokstaf, vara brottslig. Men äfven i det fall, att man skulle kunna antaga, att vetenskaplig forskning, om än dess resultat ej öfverensstämmer med den evangeliska lärans bekännelse, bör, utan hinder af yttre tvångsmakt, få underställas den vetenskapliga bildningens dom, och lagens förbud sålunda tillämpas endast till sådana företeelser, som sakna vetenskaplig karakter, hvaraf fråga skulle uppkomma, huruvida den nu åtalade skriften derigenom skyddades mot anklagelsen eller icke; så, ehuruväl en sådan frågas afgörande i allmänhet beror på enskild öfvestygelse om hvad vetenskap är, vill jag dock ådagalägga, att den i förevarande fall måste med nej besvaras. I den åtalade skriften finnes ej ens ett föregifvande, att den innehåller vetenskaplig bevisning, utan hufvudsakligen blott resultaterna af en sådan. Den angifver sjelf sitt ändamål vara, att agöra äfven den större allmänheaen bekant med Strauss arbete. Företalet pag. xur. Förl. har vidare förklarat .Föret. pag. XIV): att en sådan bok är tillräcklig för en fullständig och nallsidig kännedom af den vetenskapliga väg, Strauss tagit, tror jag visserligen icke, men att den åtminstone är en nödvändig grundval, utgör det första ,vetenskapliga steg till en sådan kännedom, derom är jag fullkomligt öfvertygad. Och dermed förfaller anspråket å en tillfredsställande vetenskapligbet, fastän ett stort misstag ligger i eftersatsen. Efter afklädandet af den lärda formenn, då vetenskapliga grunder och vetenskaplig method saknas, kan, äfven vid mottagande af största trohet och full sländighet icke något vetenskapligt ämne framträda i sin största möjliga sanning, eller ens sannolikhet, utan på sin höjd i det bedrägliga skenet af rimligbet och trolighet. Icke någon vetenskapligt bildad eller som i vetenskapen söker sanning, skall derigenom tillfredsställas eller föras ett steg närmare sanningen, utan snarare bländas af skenet. Men de s. k. lekmännen, hvilka Förf. genom sin skrilt velat bereda ett tillfälle att sjeljve kunna se, efiertänka och göra sina omdömen (företalet pag. XI.) kunna visserligen icke, såvida ämnet är vetenskapligt, finna eftertänkandets och omdömets tillförlitlighet och grundlighet möjliga, utan vetenskaplig pröfning. Denna måste uteblifva, om tillräckliga grunder och bevis saknas och omdömet bygges på en god tro. Vid sådana förhållanden kan skriften icke bedömas ifrån synpunkten af vetenskaplig forskning, fastän titelbladet angifver den vara författad för länkand: läsare af alla stånd.s De verkligt tänkande skola väl straxt inse dess ytlighet, men det vida större antalet af läsare, som antingen räkna sig bland sjelfständigt tänkande, utan att vara det, eller ej ens göra anspråk derå, skola vid läsningen af denna skrift lätteligen taga skenet för verklighet, förvillas och missledas af de satser, som föregifvas vara otvifveiaktiga resultat af tidens djupaste bildninoch forskning. I öfrigt hafva, utan all vetenskaplig begrundning och bevisning, såsom afgjord sanning, å hvilken denna skrifts läror hvila, blifvit antagna flera af den sansade vetenskapen förkastade, för religionens och kyrkans bistånd vådliga påståenden, till exempel: att flera gamla testamentets böcker, såsom Moses fem böcker, Josua, med flere, äfvensom af nya testamentet, åtminstone de 3 första Evangelierna äro vida yngre än man hittintills antagit och Johannis Evangelium oägta (4 Del., pag. 25, 30, m. f., 2 Del., pag. 358): att tillämpningen af läran om Christus (hvilken lära af författaren framställes i några abstracta, för både vetenskap och religiös tro lika obetydliga satser): till en erskilds person, till nJesus, blott hörer till dess yttre form, är oväsendtnig, emedan blott den omyndiga menniskan hölle sig till de yttre facto, men den myndig blefne endast skulle röra sig i den saliga besittningen af ädee7 (2 Del., pag. 280, 281): att Christendomen skulle kunna tillskrifvas en illusorisk tro på Christi uppståndelse: att underverk, eller Guds omedelbara