Närmaste följden blifver förkastandet af den Augs-
burgiska bekännelsens 10:e artikel, om den Heliga
Nattvarden.
Dessa och andra villfareliser, som i den åtalade
skriften finnas, blifva endast möjliga genom nedsät-
tande af den Heliga Skrift, serdeles Evangeliernas
trovärdighet. Deras apostoliska ursprung, deras tro-
värdighet och följaktligen deras berättelser om Chri-
stus, om hans tal och gerningar äro i förstnämnde
skrift pröfvade och förkastade af en. på obevista för-
utsättningar och förhastadt antagande af skenbara
motsägelsers verklighet byggd, sig vetenskaplig ka!-
lande granskning af ett. som det synes, för kristlig
troserfarenhet främmande sinne. T. ex. 9:a delen,
pag. 944: alMuru mycket skulle vi ej vara nöd
asakade, att bannlysa ur Evangeli rna om allt,
som Jesus ej kan hafva sagt, skulle anses för är-
uskjutit.
Allt detta, som sålunda blifvit ur skriften Strauss
och Evangelierna åberopadt och visadt, varder här-
vid anmärkt till vederbörandes afgifvande förklaring,
hvaraf jag anhåller att få del.
För öfrigt anser jag mig böra i rättegångens bör-
jan utlåta mig. angående åsigter, som redan blifvit
i allmänt tryck framställda och säkerligen varda i
denna sak vidare mot mig utveeklade.
I afseende på sådant missbruk af tryckfriheten,
som anses innefatta förnekelse af den rena evange-
liska läran, medgifver tryckfrihetsförordningen icke
någon skilnad emellan sådan skrift, som, å föregifna
vetenskapliga grunder, väcker tvifvel om denna läras
sanning, och sådan, som, utan vetenskapiig pröf-
ning, framstäl!er från denna lära afvikande satser.
Hvarje skrift, hvilkens innehåll står i strid med
den rena evangeliska läran, finner jag således, en-
ligt lagens bokstaf, vara brottslig. Men äfven i det
fall, att man skulle kunna antaga, att vetenskaplig
forskning, om än dess resultat ej öfverensstämmer
med den evangeliska lärans bekännelse, bör, utan
hinder af yttre tvångsmakt, få underställas den ve-
tenskapliga bildningens dom, och lagens förbud så-
lunda tillämpas endast till sådana företeelser, som
sakna vetenskaplig karakter, hvaraf fråga skulle upp-
komma, huruvida den nu åtalade skriften derigenom
skyddades mot anklagelsen eller icke; så, ehuruväl
en sådan frågas afgörande i allmänhet beror på en-
skild öfvestygelse om hvad vetenskap är, vill jag
dock ådagalägga, att den i förevarande fall måste
med nej besvaras. I den åtalade skriften finnes ej
ens ett föregifvande, att den innehåller vetenskaplig
bevisning, utan hufvudsakligen blott resultaterna af
en sådan. Den angifver sjelf sitt ändamål vara, att
agöra äfven den större allmänheaen bekant med
Strauss arbete. Företalet pag. xur.
Förl. har vidare förklarat .Föret. pag. XIV): att
en sådan bok är tillräcklig för en fullständig och
nallsidig kännedom af den vetenskapliga väg, Strauss
tagit, tror jag visserligen icke, men att den åtmin-
stone är en nödvändig grundval, utgör det första
,vetenskapliga steg till en sådan kännedom, derom
är jag fullkomligt öfvertygad. Och dermed för-
faller anspråket å en tillfredsställande vetenskaplig-
bet, fastän ett stort misstag ligger i eftersatsen.
Efter afklädandet af den lärda formenn, då ve-
tenskapliga grunder och vetenskaplig method saknas,
kan, äfven vid mottagande af största trohet och full
sländighet icke något vetenskapligt ämne framträda
i sin största möjliga sanning, eller ens sannolikhet,
utan på sin höjd i det bedrägliga skenet af rimlig-
bet och trolighet. Icke någon vetenskapligt bildad
eller som i vetenskapen söker sanning, skall deri-
genom tillfredsställas eller föras ett steg närmare
sanningen, utan snarare bländas af skenet. Men de
s. k. lekmännen, hvilka Förf. genom sin skrilt velat
bereda ett tillfälle att sjeljve kunna se, efiertänka
och göra sina omdömen (företalet pag. XI.) kunna
visserligen icke, såvida ämnet är vetenskapligt, finna
eftertänkandets och omdömets tillförlitlighet och
grundlighet möjliga, utan vetenskaplig pröfning.
Denna måste uteblifva, om tillräckliga grunder och
bevis saknas och omdömet bygges på en god tro.
Vid sådana förhållanden kan skriften icke bedömas
ifrån synpunkten af vetenskaplig forskning, fastän
titelbladet angifver den vara författad för länkand:
läsare af alla stånd.s De verkligt tänkande skola
väl straxt inse dess ytlighet, men det vida större an-
talet af läsare, som antingen räkna sig bland sjelf-
ständigt tänkande, utan att vara det, eller ej ens
göra anspråk derå, skola vid läsningen af denna skrift
lätteligen taga skenet för verklighet, förvillas och
missledas af de satser, som föregifvas vara otvifvei-
aktiga resultat af tidens djupaste bildnin- och forsk-
ning.
I öfrigt hafva, utan all vetenskaplig begrundning
och bevisning, såsom afgjord sanning, å hvilken den-
na skrifts läror hvila, blifvit antagna flera af den
sansade vetenskapen förkastade, för religionens och
kyrkans bistånd vådliga påståenden, till exempel:
att flera gamla testamentets böcker, såsom Moses
fem böcker, Josua, med flere, äfvensom af nya te-
stamentet, åtminstone de 3 första Evangelierna äro
vida yngre än man hittintills antagit och Johan-
nis Evangelium oägta (4 Del., pag. 25, 30, m. f.,
2 Del., pag. 358): att tillämpningen af läran om
Christus (hvilken lära af författaren framställes i nå-
gra abstracta, för både vetenskap och religiös tro li-
ka obetydliga satser): till en erskilds person, till
nJesus, blott hörer till dess yttre form, är oväsendt-
nig, emedan blott den omyndiga menniskan hölle
sig till de yttre facto, men den myndig blefne en-
dast skulle röra sig i den saliga besittningen af
ädee7 (2 Del., pag. 280, 281): att Christendomen
skulle kunna tillskrifvas en illusorisk tro på Christi
uppståndelse: att underverk, eller Guds omedelbara