MESSENIERNAS HISTORIA OCH FÖRFÖLJEL.
SEN MOT DEM UNDER DROTTNING
CHRISTINAS REGERING.
(Ur den snart utkommande Nionde Delen al Fryxells
Berättelser ur Svenska historien.)
OM MESSENISKA SMÄDESBIFTEN.
Uti föregående kapitel hafva vi omtalat det lefnads:
ech regeringssätt, som drottning Kristina år 4651
förde; likaså det allmänna missnöje, som deraf ble
en följd. Detta sednare Yar ganska häftigt och ho:
tande. Man hörde öfverallt bittra utlåtelser, än mo
drottningen, än mot högadeln, hvilken ansågs vars
hennes förledare. Alltmänt kastade man blickarna
på Karl Gusaf med önskan, att denne herre snar
måtte komma till styrelsen för att skaffa hjelp mot
det öfverhandtagande eländet. Nöd och otålig.
het ingåfvo våldsamma tankar. Nägra ville, ati
prinsen skulle i spetsen för en folkrörelse bemägti
ga sig regeringen; man förklarade sig färdig att för
sådant ändamål sadla upp och deltaga i försöket.
Här och der i landsorterna spordes hotande rörelser.
När drottnigen 46354 ville nedlägga regeringen,
hoppades de missnöjda, att ofvannämnde deras ön-
skan snart skulle gå i verkställighet. Sä mycket bit-
trare blef harmen då de funno sig bedragna. Man
vredgades i synnerhet mot de rådsherrar, som öfver-
talat Kristina att stanna qvar. Det hade skett,
mente man, endast på det adeln måtte hinna så
mycket mer utsuga kronan och underlägga sig lan
det; samt möjligtvis i framtiden stänga prinsen
från tronen och sålunda sjelfva bemägtiga sig riks
styrelsen. -
Messenius, fadren, uppbragt mot drottningen, ovär
med de styrande och dessutom af ett oroligt och
bittert lynne, kastade sig med häftighet in bland de
missnöjda. Han sökte umgänge med de förnämsta
ledarna för ofrälsestånden, med Terserus, borgmä-
staren Nils Nilsson, kyrkoherde Kristofer i Fors, äf-