väl af den: och slårsupp den nyssnämnda sagan,
så skall man få se hvad det var för en skatt,
Brita .vetat stjäla ur sina föräldrars bo och som
nu gjorde: henne rik och oberoende. Det var
nämligen: samma talisman;. som Eufrosyhe fått
af. Merkurius. Sedan man läst denna saga, kan
man på köpet: slå upp :Guffars Visa, som finnes
i-andra delen. Man skall finna dem båda myc-
ket urmodiga, - mycket tråkiga, utan all känsla,
utan all fantasi, men som det ges många känslo-
och fantasilösa: menniskor här i verlden, så är
det väl att någon skrifver för dem. Jag bör
tillägga, att det ges varelser, så besynnerligt or-
ganiserade, att de för dessa båda lumpna styc-
ken voro färdiga att ge bort ett par lispund
moderna fransyska romaner — ty i de moderna
finnes geni och inspiration, hvilka alldeles sak-
nas i den gamla fransyska vitterheten — ja,
Gud förlåte mig, tror jag icke de voro färdiga,
att låta ett par dussin mederna samlingar af
Svenska aDikter,, tryckta på machinpapper och
i kulört omslag, följa med på köpet.
Men återvändom till Brita. Der se vi vu
henne, tvenne år efter fadrens död, åter sitta
mellan en vagga och en sjuksäng. I den ena
vakar hennes mor, som en svår hosta icke til-
låter sofva, och i den andra slumrar hennes brors
äldste son. Gumman begär dricka, Brita skyn-
dar att hemta glaset på kakelugnsskänken, röra
väl om sockret i bottnen och dermed återvända
till sängen, varsamt sträcka ena handen under
kudden, för att upplyfta det tunga, silfvergrå
hufvudet och med den andra föra glaset till de
torra läpparna. Emedlertid bar det lilla ljus-
hårade hufvudet i vaggan, som tillhör den åtta