— Svenska Minerva för i dag reklamerar emot
ett yttrande 1 Aftonbladet för sistlidne Onsdag,
vari, med anledning af den för handen varande
ryckfribhetsaktionen, förekommer, bland annat,
jöljande:
aDet måste visserligen väcka uppmärksamhet, så-
som ett ytterligare bidrag till ställningar och för-
chållanden, att finna dessa båda tidningar, jemte
den gamla Minerva, på detta sätt såsom ett klöf-
cverblad för sig sjelf, arbeta af alla krafter till för-
svar för den påbegynta förföljelsen, medan den öf-
cverallt annorstädes har mötts af ett allmänt ogil-
dande.n
Minerva erkänner väl chelt gerna, att bon
ned yttersta förakt ansett den åtalade skrif-
tens utgifvande, cmen deraf kunde icke följa,
att hon gillade seqvestern och tryckfrihetsak-
ctionen.
Denna reklamation har till en viss grad skäl
för sig, och vi skynda derföre att erkänna, att
vi haft orätt, att ställa Mfnerva i alldeles samma
linea med Biet och Upsalatidningar, i fråga om
sjelfva åtalet. Det är så mycket mer skäl till
detta erkännande nu, som Minervas uggla, mor-
sonen efter Aftonbladets här citerade anmärk-
ning, var ute och flaxade på ett ganska ominöst
sätt och ropade sitt klähvitt, klähvitt. Man läste
nämligen då der följande:
Efter alit utseende kommer samma vishet att åda-
galäggas uti handterande af tryckfrihetsmålet emot
utgifvaren af den s. k. Straussiska skriften, som för
något öfver 3 år sedan uppenbarades uti det Cru-
senstolpeska målet, och hvilken vishet då bar så
fägnesamma frukter. Man kan temligen säkert sluta
sig dertill af hvad sednast uti rättegången förelupit;
och när man till på köpet hör hvad de vise män-
nen, statsmännen, rådmännen, vattumännen, derom
i sin visbet orda. så är föga tvifvelsmål om, buru
alltsammans kommer att gå.
Men då vi medgifva den skilnad, som eger
rum emellan Minervas och Upsalatidningarnas
direkt uttalade åsigt, angående seqvestern, så
hindrar detta oss icke att påstå, det Minerva
från sitt håll, fastän på ett mera insidiöst och
välberäknadt sätt, sökt arbeta vederbörande i
händerna, dels genom instämmande i de andras
lögmaktiga och obevista insinuationer, att den
åtalade bearbetningen skulle innefatta en van-
ställning af Strauss stora verk, som dock deruti
på det trognaste följes, dels ock genom att söka
kasta en förhatlig skugga på motivet till detta
arbetes utgifvande, som ingen kan känna.
I sammanhang härmed bör kanske icke: lem-
nas obemäldt, att Minerva begagnat ifrågavarande
tillfälle, för att insinuera, att förföljelsen emot
det Straussiska arbetet varit för Aftonbladet
sjelf högst välkommen, såsom en lifspustopera-
tion åt den försmäktande rabulismen i allmän-
het. Detta yttrande är i så måtto intressant,
som just det visar, oaktadt alla Minervas för-
säkringar om motsatsen, huru nära det ligger
henne em hjertat att litet rabulism äfven nu
måtte uppstå såsom en tjenlig afledning för den
allmänna harm, som hon nogsamt känner att
aktors nya försök i tryckfrihetssaken redan väckt
och som ytterligare skulle stegras, i fall veder-
börande, enligt sin af Statstidningen synbara
beräkning, skulle kunna erhålla domstolens med-
verkan. till något så oerhördt, som att indraga