mande af officiella bladets ärlighet är i synnerhet
att artikelns författare helt och hållet förbigår
och låtsar ignorera den i Tryckfrihetslagen,
som bjuder, att de personer, hvilka påtecknat
namnsedeln, äro de ansvarige, i händelse förfat-
tares eller utgifvares namn skulle vara oriktigt
uppgifvet. Endast detta eländiga förbiseende af
nämnde moment och af 4 S:n 7 momentet, som
säger, att den, hvilken utgifver utländsk mans
arbete, skall anses lika med utgifvaren af inländsk
mans, som sitt namn ej angifvit och desse båda
lika med författare, kunde likväl göra det möj-
ligt, att leda sig till den önskade konklusionen.
Då nu högsta vederbörande icke lära tillåta Stats-
tidningen att advocera på ett så lumpet sätt,
utan att det af dem godkännes, så är det knap-
past mera något tvifvel, att icke sjelfve Justitie-
statsministern och f: d. Justitie-ombudsmannen
H. E. Törneblad sjelf gått in på ett sådant för-
farande, blott för att komma till det önskade
ändamålet. Det återstår nu blott att se, huru
Hr Justitiekanslern kommer att handla i frågan.
Justitiekanslern är, som man vet, aktors ome-
delbara förman, och den sednare kan ej göra
något yrkande, som strider mot hans vilja, så
vidt han har kunskap derom; det skall då af den
omständigheten, huruvida Hr Fredholm fortfar i
eller afstår ifrån sitt försök, nogsamt visa sig.
huru de båda högsta auktoriteterna tänka i denna
sak, och om man får anledning att tro sig ännu
vara qvar i den tid, då Hof- och Justitiekans-
lers-embetena voro i Hrr Hartmansdorffs och
Nermans händer.
AE RNNIOnn