Nej, jag tror frun har rätt! — Men det ä icke derför mindre bedröfligt, att se de arm; barnens sorg.s ,Sannt. goda Neli! må det blott icke händ: dana något värre ondt, ån deras kärlek! — Ack 42 är nu redän nära ett år, som jag icke haf uagra nyheter ifrån Gårard, hvilken, för at fullända sig i måleriet, nu varit bortrest i hel: 4 åren. Aldrig har han så länge lemnat os utan underrättelser! Bara ingen olycka händ konem ? vHvarföre bar frun alltid sådana tankar ? En omständighet, Nell, oroar mig mera är hans tystnad, att han nemligen underlåtit at tid efter annan, som han plägat, skicka en liter summa, så väl till våra lefnadsbehof, som isyn: nerhet till att betala räntan på de 300 duka terne, han före sin afresa lånade af mäster Rem: brandt. Han vet, att det är mig omöjligt at betala intresset för honom; och likväl är för. fallodagen inne, utan att wvi ha penningarne våra händer. ,Och der kommer mäster Rembrandt sjelf oct vill visst ha sina pengar, fru Katharinalv sAck min Gad! min Gud! hvad skole vi göra? Det var så. Det var den store målaren, som ieke ansåg under sin värdighet att drifva ocker och som nu nalkades fru Katharinas skräpbod men hans fysionomi, som af naturen var fög intagande, förkunnade ingen olycka och de tun na, röda läpparne öppnades af ett leende, son han förgäfves bjöd till att dölja. Gud beskydde er, fru Katharina,, sade har och lyfte litet på hatten, poch äfven dig, tjock Nell! dig icke till förglömmandes, mitt barnv tillade han, i det han upplyfte Treas hufvud för att kyssa hanne på pannan. Hvad! ännu tårar? ännu alltjemt tårar ?, Nå, fru Katharina, fortfor han och satte si;