Nej, jag tror frun har rätt! — Men det ä
icke derför mindre bedröfligt, att se de arm;
barnens sorg.s
,Sannt. goda Neli! må det blott icke händ:
dana något värre ondt, ån deras kärlek! — Ack
42 är nu redän nära ett år, som jag icke haf
uagra nyheter ifrån Gårard, hvilken, för at
fullända sig i måleriet, nu varit bortrest i hel:
4 åren. Aldrig har han så länge lemnat os
utan underrättelser! Bara ingen olycka händ
konem ?
vHvarföre bar frun alltid sådana tankar ?
En omständighet, Nell, oroar mig mera är
hans tystnad, att han nemligen underlåtit at
tid efter annan, som han plägat, skicka en liter
summa, så väl till våra lefnadsbehof, som isyn:
nerhet till att betala räntan på de 300 duka
terne, han före sin afresa lånade af mäster Rem:
brandt. Han vet, att det är mig omöjligt at
betala intresset för honom; och likväl är för.
fallodagen inne, utan att wvi ha penningarne
våra händer.
,Och der kommer mäster Rembrandt sjelf oct
vill visst ha sina pengar, fru Katharinalv
sAck min Gad! min Gud! hvad skole vi göra?
Det var så. Det var den store målaren, som
ieke ansåg under sin värdighet att drifva ocker
och som nu nalkades fru Katharinas skräpbod
men hans fysionomi, som af naturen var fög
intagande, förkunnade ingen olycka och de tun
na, röda läpparne öppnades af ett leende, son
han förgäfves bjöd till att dölja.
Gud beskydde er, fru Katharina,, sade har
och lyfte litet på hatten, poch äfven dig, tjock
Nell! dig icke till förglömmandes, mitt barnv
tillade han, i det han upplyfte Treas hufvud
för att kyssa hanne på pannan.
Hvad! ännu tårar? ännu alltjemt tårar ?,
Nå, fru Katharina, fortfor han och satte si;