önskan, att med H. M. vidmakthålla de mest
vänskapliga förhållanden.
H. M. har den tillfredsställelsen att under-
rätta eder, att de ändamål, för hvilka traktaten
af den 43 Juli afslöts emellan DD. MM. Kejsa-
ren af Österrike, Konungen af Preussen, Kejsa-
ren af Ryssland och Sultan, blifvit fullkomligt
vunnet, och det fägnar H. M. att kunna till-
kännagifva, att den temporära söndring, som åt-
gärderne för nämnde traktats verkställande å-
stadkom emellan de deltagande parterne och
Frankrike, uppbört.
H. M. hyser den förtröstan, att enigheten e-
mellan de stora makterna öfver alla de föremål,
som röra Europas stora intressen, erbjuder en
säker trygghet för fredens upprätthållande.
Det är en tillfredsställelse för H. M., att kun-
na underrätta eder, att, i följd af Gorians ut-
rymmande af Persiska trupperne, H. M. befallt
sin minister vid Persiska hofvet, att återvända
till Teheran. H. M. beklagar, att underhand-
lingarne emellan hennes fullmäktige och Chine-
siska regeringen ännu icke kommit till ett till-
fredsställande slut, och att det varit nödigt att
begagna de stridskrafter, som blifvit skickade
till de Chinesiska farvattnen; men H. M. hop-
pas ännu, att Kejsaren i China skall inse rätt-
mätigheten af de fordringar, som H. Maj:ts full-
mäktige fått uppdrag att fraraställa. — H. M. kän-
ner sig lycklig, att kunna underrätta eder, att
de tvistigheter emellan Spanien och Portugal,
hvilka ägt rum rörande traktaten om skeppsfar-
ten på Douro, genom H. M:s bemedling blifvit
på vänskapligt och för båda parterna hedrande
sätt bilagda.
Den skuld, som lagstiftande församlingen i
Ofra Canada kontraherat för allmänna byggnads-
företag, utgör ett stort hinder för de vidare för-
bättringar, hvilka äro af trängande nödvändig-
het för den förenade provinsens bästa. H. M.
har uppdragit åt generalguvernören, att till rå-
det och lagstiftande församlingen i Canada aflå-
ta en kommunikation rörande detta ämne. H.
M. skall gifva befallning, att de handlingar, som
röra detta ämne, skola blifva eder förelagda,
och är säker att J skolen egna eder allvarliga-
ste uppmärksamhet åt detta ämne, hvilket så
nära rörer Canadas välgång och rikets makt.
Mina Herrar af Underhuset!
Vi äro ålagde att försäkra eder, att H. M. med
fullt förtroende litar påeder loyaut och edert nit,
så väl för anskaffandet af de erforderliga med-
len för allmänna förvaltningen, som för vidare
användande af de medel, hvilka det sista par-
lamentet beviljat.
Mina Lorder och Herrar!
Vi hafva erhållit särskild befallning, att för-
klara för eder, att de utomordentliga utgifter,
som blifvit förorsakade genom bändelserna i Ca-
nada, China och Medelhafvet, och genom nöd-
vändigheten att underhå!la en tillräcklig krigs-
makt till skydd för vära vidsträckta besittnin-
gar, gjort det nödvändigt att vara betänkt på
medel till ökande af statsinkomsterne. Hennes
Maj:t är angelägen, att detta ändamål måtte vin-
nas på ett sätt, som i minsta möjliga måtto tryc-
ker folket, och; efter moget öfvervägande, har
H. M. trott, att J under dessa förhållanden bor-
den rigta eder uppmärksamhet på pröfning af
tullumgälderna för främmande länders produk-
ter. J skolen taga i betraktande, om ej flere
af dessa afgifter äro så obetydliga, att de icke
bidraga till inkomstens förökande och dock der-
jemte trycka handeln. J bören vidare öfver-
väga, om ej den grundsats af skydd, på hvilken
andra af dessa tullafgifter äro fotade, blifvit
genomförd på ett sätt, som verkar menligt bå-
de för statsinkomsterne och folkets bästa.
H. M. önskar, att J underkasten eder pröf-
ning de lagar, som reglera spannmålshandein.
Det blir eder sak att afgöra, om ej dessa lagar
hindra den naturliga tillförseln af lifsmedel, be-
svära handeln, störa kapitalernes omlopp, och
genom sin verkan minska välståndet hos en stor
del af af samhällets medlemmar, samt öka de-
ras försakelser. H. M. känner det djupaste del-
tagande för dem af sina undersåtare, hvilka nu
lida genom elände och brist på arbete, och det
är hennes innerligaste bön, att alla edra råd-
slag måtte styras af vishet, och leda till hennes
älskade folks bästa.n
Debatten rörande adressen, till svar på detta
throntal, hade redan börjat i Underhuset, och
kom troligen att räcka flere dagar. Hr Mark
Philipps föreslog adressen, och understöddes deri
af Lord Ebrington. Tories föreslogo naturligtvis
amendementer, och det är om dem, som tvisten
föres och utan tvifvel slutas med nederlag för
ministrarne. I Öfverhuset hade redan den i
ministeriell anda föreslagna adressen blifvit för-
actad mad 4fQ0 utter amnt OR