önskan, att med H. M. vidmakthålla de mest vänskapliga förhållanden. H. M. har den tillfredsställelsen att underrätta eder, att de ändamål, för hvilka traktaten af den 43 Juli afslöts emellan DD. MM. Kejsaren af Österrike, Konungen af Preussen, Kejsaren af Ryssland och Sultan, blifvit fullkomligt vunnet, och det fägnar H. M. att kunna tillkännagifva, att den temporära söndring, som åtgärderne för nämnde traktats verkställande åstadkom emellan de deltagande parterne och Frankrike, uppbört. H. M. hyser den förtröstan, att enigheten emellan de stora makterna öfver alla de föremål, som röra Europas stora intressen, erbjuder en säker trygghet för fredens upprätthållande. Det är en tillfredsställelse för H. M., att kunna underrätta eder, att, i följd af Gorians utrymmande af Persiska trupperne, H. M. befallt sin minister vid Persiska hofvet, att återvända till Teheran. H. M. beklagar, att underhandlingarne emellan hennes fullmäktige och Chinesiska regeringen ännu icke kommit till ett tillfredsställande slut, och att det varit nödigt att begagna de stridskrafter, som blifvit skickade till de Chinesiska farvattnen; men H. M. hoppas ännu, att Kejsaren i China skall inse rättmätigheten af de fordringar, som H. Maj:ts fullmäktige fått uppdrag att fraraställa. — H. M. känner sig lycklig, att kunna underrätta eder, att de tvistigheter emellan Spanien och Portugal, hvilka ägt rum rörande traktaten om skeppsfarten på Douro, genom H. M:s bemedling blifvit på vänskapligt och för båda parterna hedrande sätt bilagda. Den skuld, som lagstiftande församlingen i Ofra Canada kontraherat för allmänna byggnadsföretag, utgör ett stort hinder för de vidare förbättringar, hvilka äro af trängande nödvändighet för den förenade provinsens bästa. H. M. har uppdragit åt generalguvernören, att till rådet och lagstiftande församlingen i Canada aflåta en kommunikation rörande detta ämne. H. M. skall gifva befallning, att de handlingar, som röra detta ämne, skola blifva eder förelagda, och är säker att J skolen egna eder allvarligaste uppmärksamhet åt detta ämne, hvilket så nära rörer Canadas välgång och rikets makt. Mina Herrar af Underhuset! Vi äro ålagde att försäkra eder, att H. M. med fullt förtroende litar påeder loyaut och edert nit, så väl för anskaffandet af de erforderliga medlen för allmänna förvaltningen, som för vidare användande af de medel, hvilka det sista parlamentet beviljat. Mina Lorder och Herrar! Vi hafva erhållit särskild befallning, att förklara för eder, att de utomordentliga utgifter, som blifvit förorsakade genom bändelserna i Canada, China och Medelhafvet, och genom nödvändigheten att underhå!la en tillräcklig krigsmakt till skydd för vära vidsträckta besittningar, gjort det nödvändigt att vara betänkt på medel till ökande af statsinkomsterne. Hennes Maj:t är angelägen, att detta ändamål måtte vinnas på ett sätt, som i minsta möjliga måtto trycker folket, och; efter moget öfvervägande, har H. M. trott, att J under dessa förhållanden borden rigta eder uppmärksamhet på pröfning af tullumgälderna för främmande länders produkter. J skolen taga i betraktande, om ej flere af dessa afgifter äro så obetydliga, att de icke bidraga till inkomstens förökande och dock derjemte trycka handeln. J bören vidare öfverväga, om ej den grundsats af skydd, på hvilken andra af dessa tullafgifter äro fotade, blifvit genomförd på ett sätt, som verkar menligt både för statsinkomsterne och folkets bästa. H. M. önskar, att J underkasten eder pröfning de lagar, som reglera spannmålshandein. Det blir eder sak att afgöra, om ej dessa lagar hindra den naturliga tillförseln af lifsmedel, besvära handeln, störa kapitalernes omlopp, och genom sin verkan minska välståndet hos en stor del af af samhällets medlemmar, samt öka deras försakelser. H. M. känner det djupaste deltagande för dem af sina undersåtare, hvilka nu lida genom elände och brist på arbete, och det är hennes innerligaste bön, att alla edra rådslag måtte styras af vishet, och leda till hennes älskade folks bästa.n Debatten rörande adressen, till svar på detta throntal, hade redan börjat i Underhuset, och kom troligen att räcka flere dagar. Hr Mark Philipps föreslog adressen, och understöddes deri af Lord Ebrington. Tories föreslogo naturligtvis amendementer, och det är om dem, som tvisten föres och utan tvifvel slutas med nederlag för ministrarne. I Öfverhuset hade redan den i ministeriell anda föreslagna adressen blifvit för actad mad 4fQ0 utter amnt OR