ritta, sörja för Gerard och hvar månad betala
hans lärmästare i målarekonsten? Gud har strängt
pröfvat oss! doek ske hans vilja! Vore jag
blott ung och stark, så skulle jag ej fälla modet,
men .....N
Men, herre min Jesus, bör man då låta modet
falla, fru? År ieke ni så frisk och stark som
jag? Och så är Gerard icke ett barn mera; han
går ju för sig sjelf och alldeles på egen hand
till sin målareverkstad och arbetar, säger man,
likaså dugtigt som mäster Rembrandts äldsta
lärlingar. Hvad då! jag skall arbeta något meråä,
och taga den lilla in till mig om natten, så att
hon icke väcker er med sit skrik, ty ni behöf-
ver bättre sofva, än jag. Och så skall Gud icke
öfvergifva oss, som Hr pastorn sade .... Men
det knackar, hvem kan komma så tidigt? Det
är mäster Rusconnetz; stig in, mäster, fru Ka-
tharina sätter bara en hufva på sig och skall
straxt komma.
Jag vill tala med heune ensam.
Som ni vill! stig då in i kontoret och vänta
litet; jag skall säga åt henne, att hon skyndar.
Mäster Rusconnetz, en man af så gigantisk let-
ma, att han vid minsta rörelse pustade och kom i
svettning, kastade sig ogeneradt i fru Katharinas
stora ländstol och torkade sitt ansigte. Det Jåg
något i hans otvungna sätt och dryga min, som
icke var så olikt en beslagares.
Förlåt, att jag låtit er vänta, mäster Ruscon-
netz , sade Katharina Dow, i det hon skyndade
sig så fort som möjligt och fästade bandet på sin
bulva.
- opFru Katharinan, svarade den tjucke mannen,
bullersarat hemtande andan vid hvarje nytt ord