REVY AF TIDNINGARNE. Sedan hjelppresten i Svenska Biet under loppet af en vecka eller något mera, alltifrån den dag, då öfversättningen al skriften Strauss und die Evangelien belades med qvarstad, dagtigen speciminerat i utgjutelser af så kalladt odium theologicum af det mest inskränkta och jesnitiska slag emot denna skrift, allt för framtida befordran, så har nu bikotteriets tiliaiafdelning i cUpsala tidningar, likaledes börjat att emot densamma töma sin vredes skålar. (Upsalatidningen är, som man vet, mycket nära slägt till en af de tre magistrar, som äro förhyrde, för att genom Svenska Biet skälla på oppositionen och söka, till heder för rikets första universitet, nedsmutsa allt som går ut på reformer, konstitutionalitet eller yttranderätt, i politiskt eller religiöst afseende.) Det måste visserligen väcka uppmärksamhet såsom ett ytterligare bidrag til ställningar och förhållanden, att finna dessa båda tidningar jemte den gawia Minerva, på detta sätt såsom ett klöfverblad för sig sjelf, arbeta af alla krafter till försvar för den pabegynta förföljelsen, medan den öfverallt annorstädes har mötts af ett allmänt ogtilande. Härom hade dock intel varit atl säga, om striden fördes på båda sidor med lika ärliga vapen, ty ingen kan hfligare än vi önska, att diskussionens fält må vara öppet för alla, och hvars och ens ölvertygelse helig. Men det blir vid detta, liksom vid andra tillfällen, alltid vämjeligt att se personer, hvilka i det allmänna lifvet utan tvifvel icke vilja anses afklädda känslan för heder och sanningskärlek, ordentligen göra sig tull lögnens apostlar, i hopp att än med sina diktade uppgitter, än med angripande af motiver, som de ej känna, ej hafva rättighet att tillägga andra, och som för öfrigt hafva intet att göra med hufvudsaken, kunna göra någon eröfring i opinionen för att befordra våldets och godtyckets eländiga ändamål. Man känner sig intagen af en dubbel harm, om desse personer ännu äro unga och nyss inträdda i verlden, och likväl, vare sig af lycksökeri, fanatisk brödtillgifvenhet för sina herrar, eller någon till galenskap gränsande fördom emot den borgerliga frihetens sak i allmänhet, tyckas äfven i serskilda smärre fall, som ej äga omedelbart sammanhang med politiken, utan der det endast handlar om vanlig hederskänsla, om ett ärligt ja eller nej, en om vi sa lå säga, för alla önskvärd folkrätt äfven i skvift, sådan som den jakttages mellan bättre folk i personligt umgänge, agera med en slöhet ) rättsbegreppet, en saknad af all den hut och anständighet som höfves en hyfsad menniska, att man skulle tro sig vänta sådant endast hos godtyckets och machiavelismens i tjensten mest grånade legoknektar.) Det är emot några sådana ) Många fakta kunde framtes för att ådagalägga detta, äfven under riksdagen, såsom det oförsynta försöket, att försvara de skändliga insinuationerna mot Riksdagsmannen Hans J.nsson, emot oförnekliga officiella hevis på deras lögnaktighet, samt dylika insinuationer mot en mängd andra representanter; men det behöfves blott att åberopa Biets sednaste försök att undkomma de exempel vi härom dagen hade framdragit på dess falska citationer. Vi vilje ej trötta läsaren med en hel spalt eller mera, för att framlägga huru ömkligt Biet då sökte försvara sig med en ny lögnaktig framställning i stället att förklara saken med ett förbiseende eller dylikt; men vi fråge herrar Magistrarne i Biet, om de inför en vettig och upplyst publik, med sina namns undersättande, skulle vilja försvara, eller ens sjelfve hysa någon tro derpå, att med de ifrågavarande undflygterna hafva i det ringaste vederlagt den bevisning Aftonbladet sednast framlade på meranämnde löguaktighet, eller om ett sådant sätt att försvara sig, kan kallas annat än fräckhet. i