pelare — som så forska och tänka i religionsämnen och att alla öfrige skola tänka, eller rättare icke tän ka, efter föreskrift af dessa kyrkans furstar. Blan de vigtigaste angelägenheter i samhället är att me: uppmärksamhet fölia dessa anspråk och söka håll dem inom tillbörliga skrankor, d. v. s., upprätthåll protestanlismens rätt; ty protestantism lärer ratteli gen icke vara annat än en fortgående protest mo magtspråk i tankens verld. Tager man detta ämne i något allvarligare skär skådande och sammanbhåller Biets heliga ilska mo den utkomna boken med dess bekännelse, att on blott Strausss eget och stora verk blifvit öfversatt hade åtal icke skett; så torde den blifvande Juryr få en ännu vigtigare samvetssak att öfverväga, är allt det, hvaröfver Biet nu beskärmar sig — der frågan nemligen, huruvida vi ännu äro prot-stanter d. v. s. berättigade allesamman att pröfva vår re ligionsbyggnad och forska i dess grundvalar, elle om vi måste erkänna öfver oss en hierarki, som ensam skulle ega aut forska och pröfva och så åt öf. rige lekmän utspisa, hvad hon finner oss kunna be höfva eller tåla, såsom dogmer och tro. Biet ha: varit oförsigtigt och i etid yppat anspråken; ty del sade icke, att Strauss icke bör läsas af de mindre lärde; nej, det påstod uttryckligen: aFuds ord få icke efter behag handteras med okunniga händer. Vi skulle tro, att denna fråga bör föranleda hos jurymännen en ännu allvarsammare begrundning, är allt det på en gång öfvermodiga och bevekliga, som Biet framhafver om deras bestämmelse att afgöra Svenska kyrkans öde. Svenska kyrkan har vida mindre att frukta af en eller annan sceptisk och scismatisk skrift än af de hierarkiska anspråk, som prelaternas blad förråder. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Sistlidne Lördag den 24 dennes, tilldrog sig vid Waxholms fästning den olyckshändeisen, att en artillerist vid den på denna dag vanliga saluten, genom någon oförsigtighet vid laddningen, fick sin högra arm och venstra hand sfskjutne Om man sammanlägger alla de olyckshändelser, som inträffat vid det onödiga skjutandet på namnsoch högtidsdagar, så skulle man utan tvifvel snart komma till afskaffande af denna sed. — I går gjorde hamnbusarne å Ko;nhamns torg temligen god marknad. Först tillgreps från ett välglädt fruntimmer en redikyl, hvari förvarades 18 Rdr Rgs; derefter saknade en bonde å samma torg sin plånbok med inneliggande omkring 20 Rdr; men ingen tjuf blef upptäckt. — En qvinna, som några dagar gått på murningsarbete vid Börsen, tröttnade i går e. m. vid arbetet, och tog i stället tvänne kakelugnsluckor och en jernstång, hvarmed hon aflägsnade sig till Södermalms torg, der hon ville afyttra de tillgripna varorna, men fick ej vara tillfreds för polisbetjening, som genast både med hull och hår anammade henne. Qvinnan var dock nog oförskämd att påstå, det hon vore skickad med sakerna just från samma ställe, de blifvit stulna, hvarföre hon ditfördes och osanningen i föregifvandet upplystes, hvarefter hon inmanades i häkte. — En korrektionist beredde sig i går middags Lillfälle att rymma från Södra Korrektions-inrättningen, men fick ej längre begagna friheten än till på aftonen kl. 9, då han anträffades i Stadsgårdshamnen, och inmanades i häkte. Vid gripandet visade han sig vildsint, med blef slutligen beskedlig och ittrade, det han varit å korrektionshuset i 40 år itan att komma derifrån, och derföre ville han sjelf söka sin frihet. — Vid Kjellkesta gård i Sorunda socken hafva jufvar, natten mellan sistlidne Söndag och Måndag illgripit en brun och en gul häst, hvardera i femte ret gamla. Tjufvarne hafva efter borttagandet af lästarne förfogat sig till en annan närbelägen egenlom, och der tillgripit selar och vagn, samt, som let förmodas, tagit vägen åt Stockholm.