pelare — som så forska och tänka i religionsämnen
och att alla öfrige skola tänka, eller rättare icke tän
ka, efter föreskrift af dessa kyrkans furstar. Blan
de vigtigaste angelägenheter i samhället är att me:
uppmärksamhet fölia dessa anspråk och söka håll
dem inom tillbörliga skrankor, d. v. s., upprätthåll
protestanlismens rätt; ty protestantism lärer ratteli
gen icke vara annat än en fortgående protest mo
magtspråk i tankens verld.
Tager man detta ämne i något allvarligare skär
skådande och sammanbhåller Biets heliga ilska mo
den utkomna boken med dess bekännelse, att on
blott Strausss eget och stora verk blifvit öfversatt
hade åtal icke skett; så torde den blifvande Juryr
få en ännu vigtigare samvetssak att öfverväga, är
allt det, hvaröfver Biet nu beskärmar sig — der
frågan nemligen, huruvida vi ännu äro prot-stanter
d. v. s. berättigade allesamman att pröfva vår re
ligionsbyggnad och forska i dess grundvalar, elle
om vi måste erkänna öfver oss en hierarki, som en-
sam skulle ega aut forska och pröfva och så åt öf.
rige lekmän utspisa, hvad hon finner oss kunna be
höfva eller tåla, såsom dogmer och tro. Biet ha:
varit oförsigtigt och i etid yppat anspråken; ty del
sade icke, att Strauss icke bör läsas af de mindre
lärde; nej, det påstod uttryckligen: aFuds ord få
icke efter behag handteras med okunniga händer.
Vi skulle tro, att denna fråga bör föranleda hos
jurymännen en ännu allvarsammare begrundning, är
allt det på en gång öfvermodiga och bevekliga, som
Biet framhafver om deras bestämmelse att afgöra
Svenska kyrkans öde. Svenska kyrkan har vida
mindre att frukta af en eller annan sceptisk och
scismatisk skrift än af de hierarkiska anspråk, som
prelaternas blad förråder.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Sistlidne Lördag den 24 dennes, tilldrog
sig vid Waxholms fästning den olyckshändeisen, att
en artillerist vid den på denna dag vanliga saluten,
genom någon oförsigtighet vid laddningen, fick sin
högra arm och venstra hand sfskjutne
Om man sammanlägger alla de olyckshändelser,
som inträffat vid det onödiga skjutandet på namns-
och högtidsdagar, så skulle man utan tvifvel snart
komma till afskaffande af denna sed.
— I går gjorde hamnbusarne å Ko;nhamns
torg temligen god marknad. Först tillgreps från ett
välglädt fruntimmer en redikyl, hvari förvarades 18
Rdr Rgs; derefter saknade en bonde å samma torg
sin plånbok med inneliggande omkring 20 Rdr; men
ingen tjuf blef upptäckt.
— En qvinna, som några dagar gått på mur-
ningsarbete vid Börsen, tröttnade i går e. m. vid
arbetet, och tog i stället tvänne kakelugnsluckor och
en jernstång, hvarmed hon aflägsnade sig till Söder-
malms torg, der hon ville afyttra de tillgripna va-
rorna, men fick ej vara tillfreds för polisbetjening,
som genast både med hull och hår anammade henne.
Qvinnan var dock nog oförskämd att påstå, det hon
vore skickad med sakerna just från samma ställe,
de blifvit stulna, hvarföre hon ditfördes och osan-
ningen i föregifvandet upplystes, hvarefter hon inma-
nades i häkte.
— En korrektionist beredde sig i går middags
Lillfälle att rymma från Södra Korrektions- -inrättnin-
gen, men fick ej längre begagna friheten än till på
aftonen kl. 9, då han anträffades i Stadsgårdsham-
nen, och inmanades i häkte. Vid gripandet visade
han sig vildsint, med blef slutligen beskedlig och
ittrade, det han varit å korrektionshuset i 40 år
itan att komma derifrån, och derföre ville han sjelf
söka sin frihet.
— Vid Kjellkesta gård i Sorunda socken hafva
jufvar, natten mellan sistlidne Söndag och Måndag
illgripit en brun och en gul häst, hvardera i femte
ret gamla. Tjufvarne hafva efter borttagandet af
lästarne förfogat sig till en annan närbelägen egen-
lom, och der tillgripit selar och vagn, samt, som
let förmodas, tagit vägen åt Stockholm.