dermed åsyftade bestämmelsen eller icke? Den dok-
trin, Hr Pacheco uppstälit, i afseende på detta slags
egendom, vore icke andvärldbar på denna fråga.
Presterskapets så kallade heliga egendom vore, i
anseende till sin beskaffenhet i förhållande will civil-
rätt, underkastad alla de modifikationer och refor-
mer, som samhällets bästa kunde kräfva. Prester-
skapet, som nu jemrade sig, hade vändt sig till
Rom, och der hade man svarat med att kasta en
brandfackla åt Spanien. Men den skulle ingenstä-
des tända. 48142 års konstitution hade egnat pre-
sterskapet en hög gärd af vördnad, gifvit detsamma
en nästan oinskränkt makt, och rättighet att deltaga
i national-representationen, hvilket presterne äfven
gjort. I Cortes 18414 och 1814 hade en mängd pre
later suttit, i deras händer hade man således den
tiden lagt reformen och dess fortgång; likaså i Cor-
tes 4820. ÖOsfverallt ser man af historien, att det
varit prelaterne, som börjat och genomfört revolu-
tionen i Spanien, icke biott en utan mänga; ifrån
de högsta platserna inom kyrkan, ända ned till de
lägsta, hafva de samverkat för lika mål, och då detta
är notoriskt, så fordrades visserligen en god del
köld, för att med lugn ähöra Hr Pacheco: men detta
lugn vore ett glädjande factum, hvaraf Hr Pacheco
kunde för egen del hemta en lärdom och äfven med-
dela den åt sina vänner. (Bifall.) År 1821, då 4812
års Cortes ännu funnos, hade de beslutit tiondens
afskaffande, d. v. s. man hade gifvit presterskapet
50 procent, då likvisst inkomsten af den tionde, pre-
sterpa förut uppburo, knappt steg till 30 procent.
Det oaktadt skrek och deklamerade man emot dessa
så billiga, rättvisa och gudfruktiga Cortes. Försam-
lingarnes presterskap, som såg sig doteradt på ett
sätt, vida öfver hvad de vågat hoppas, hade dock Iå-
tit förleda sig af det högre presterskapet att dekla-
mera emot detta system, och, förvilladt genom falska
löften, bidraga till omhvälfningen 1823; genom falska
löften, sade Talaren, ty efter fulibordad kontra-revo-
lution förblef allt vid det gamla. — I afseende på
frågans ekonomiska del påstod Talaren, att den ska-
da, som möjligen kunde uppstå genom dessa gods
hopande i måhända 20 kapitalisters bänder, alldeles
icke kunde jemföras med de fördelar, som denna
försäljning medförde; både regeringen och Corie,
kommission hade haft till syftemål, att dessa gods
icke i deras närvarande skick, utan mera delade.
skulle öfvergå i enskildas händer; men till och med
i motsatt fali skulle de kapitalister, som köpte dem,
svårligen lemna dem i deras nuvarande skick, eller
åtminstone sköta dem lika väl, som de hittills va-
rande innehafvarne. Det är bekant, att kyrkogodsen
varit illa skötta i presterskapets händer, och på långt
när icke afkastat så mycket, som de skola afkasta i
enskilda personers ägo, i hvilkas intresse det ligger
att förbättra dem, hvarigenom äfven national rike-
domen ökas. Hvad de föregifna förföljelserna emot
presterskapet angår, så vet hvar och en, att sådana
aldrig ägt rum emot verkligt dygdiga och i kristligt
sinne verkande andlige, utan att tvertom kärlek och
vördnad blifvit sådane bevisad. Men väl hade en
del af presterskapet, genom förföljelser emot de li-
berale, genom sina bemödanden att upptända krigs-
lågan, att understödja insurrektionen, nödgat rege-
ringen till åtgårder, såsom de emot Hr Ramirez vid-
tagna, hvilken låtit helt och hållet hänföra sig af sin
djerfhet och förmätenhet. Om man skådar tillbaka
på hvad sätt djerfva prester behandlades i Carl III:s
tid, så måsta man tillstå, att man nu förfar med vi-
da större skonsamhet emot presterskapet, än under
nyssnämnde regering, som var så strängt katholst.
— Tal. förklarade sig högt emot idten af konkor-
dater, emot hvilka han, ifall regeringen någonsin
skuile afsluta ett dylikt, ämnade på det högsta att
opponera sig, ty han vore icke papist, utan kathbolik.
Til! slut viile han gifva Hr Pacheco ett vänligt råd,
förutsatt att de båda hyste samma grundsatser och
endast hade olika äsigter i fråga om tillämpningen.
Under en tidpunkt då vissa personer, upphetsade af
främmande trolösbet, på det bittraste förföljt Tal.,
emedan de i användandet af vissa politiska grund-
satser icke delade hans öfvertygelse, hade tan upp I
lefvat den smärtan, att året derpå se samma perso-:
ner landsflyktiga i ett främmande land, och der, lik-
som han sjelf, tigga sitt bröd; all deras eftergifven-
het hade icke förmått undandraga dem detta öde;
man hade betalt dem med samma mynt som alla li-
berala, d. v. s. presterskapet hade förolämpat, för-
följt och slutligen drifvit dem ur landet. Detta vore
en praktisk lexa, den Tal. ville gifva Hr Pacheco
såsom en vänskaplig varning; klerkerne förlåta med
munnen, så länge de äro stadda i nöd; men då de
vunnit sitt ändamål, förfölja de på lif och död sam-
ma personer, som visat dem gunst och välvilja.
I den följande sessionen öppnades debatten afl
konseljpresidenten Hr Gonzalez. Då han 4837 rö-
stat för försäljningen af presterskapets gods, hade
han endast gjort det med det uttryckliga förbehål-
let, att försäljningen icke finge ske förrän prester-
skapets underhåll på annat sätt blifvit betryggadt;
detta hade icke skett 4840; derföre hade talaren
ocksä då röstat emot försäljningen. Men nu hade
en lag passerat Cortes, genom hvilken presterska-
pets underhåll blifvit tryggadt, och derföre trodde
ban att försäljningen af kyrkogodsen nu kunde gå
för sig på det sätt, som blifvit föreslaget i den un-
der öfverläggning varande lagen. Häraf visade sig,
att Hr Pacheco icke haft ringaste skäl till den före-
speglingen, att talaren begått någon inkonseqvenms.
Ministern öfvergick nu till de serskilda synpunkter,
lem Hr Pacheco uppställt. 1 förhållande till civil-
råtten hade presterskapets gods, äfven om man an-
-— kn AA