väl fröken von Halders ha sagt, om hon ana
denna beundran för främmande behag, i fal
hon; händelsevis satte något värde på Fabian
uppmärksamhet? — Han sansade sig ändtligen
och kände kanske äfven någon ånger öfver si
på flykten stadda trohet; han drog sig ett pa
steg tillbaka, blickade skarpt och allvarsamt p
figuren oeh tilltalade den med hög röst::
Nu kan det vara gyckladt nog. Svara mig
hvad heter du? huru. .har du kommit hit in
hvad söker du här; midt i natten? .... Dit
svar skall afgöra, om detta möte blir oss emel
lan, eller om jag Skall bevaka dig längre oc!
anmäla dig på vederbörlig ort i morgon. Sva
ra; jag, för min del,, gycklar ickel
Den tilltalade förblef tyst, men upplyfte han
den och höll pekfingret framför den alltjemt- a
skuggan dolda munnen. Den lilla hand, son
härvid blottades, svarade fullkomligt emot föt
terna; den var. lika bildskön och glänsande.
aNejo, ropade Fabian nu, du kan icke var:
någon bondflicka! — Den handen har aldri
blifvit brynt i solskenet vid räfsan, och de de
fötterna ha icke vandrat hit två mil, ifrån Skär
stad! — Lägg bort denna maskerad, hvem n
än är; jag måste ba upplysning på gåtan; ja;
måste det!
Intet svar; figur och band förblefvo i oförän
drad ställning.
uGodtp! fortfor han, om allting här skall var:
pantomim, så kan väl jag också spela min roll!
Härvid steg han raskt fram, med lampan i de:
venstra handen, fattade med den högra figuren
hufvudbetäckning och sköt den hastigt undan
Men vid första anblicken af hvad han blottat
studsade han tillbaka, som för ett vidunder
höll begge händerna upplyftade framför sig-ocl
utbredde dem likasom till försvar.
När man på sådant sätt utbreder händerna
utan att tänka på, om man håller någonting ui
dem, så inträffar nödvändigt, att man släppe