desregementerne, da de endast ad Interim DINVI fastställda; och föreslå således: att aflöningel för det. högre befälet må successive, i mån a ledigheter yppas, återföras till hvad den, enlig 48530 års stater utgjorde, hvarvid likväl de 3,75( Rdr, som alltsedan år 4823 utgått af tredje huf vudtitelns besparingar, borde regementerna fram: gent anslås. De sluta med följande framställning: För den händelse åter, att E. K. M:t i nåde anser omständigheterne oundvikligen påkalla, att då ad interim beviljade lönetillökningarne utgå fortfa rande oförminskade, kunna kollegierne, för deras del i underd. icke finna annan utvåg vara att vidtaga än den Rikets Ständer vid 4834 års Riksdag före slogo, nemligen att minska befäls-personalen, er mening, som Rikets äfven nu församlade Stände: syntes hafva delat, enär de, i deras underd. skrif velse d. 49 Dec. sistl. år, tillkännagifvit: att de, ; likhet med hvad vid nästförflutne Riksdag af Riket: Ständer i ämnet yttrades, och på enahanda grunder, funnit sig icke böra de ånyo äskade ytterligarc anslagen bevilja. Öfverlemnande Kollegierne : underdånighet till E. K. M:ts högt upplysta pröfning huru och på hvad sätt en sådan utväg rätteligen böl begagnas, och få kollegierne härvid allenast, på de! koliegierne icke må anses, så vidt frågan derutinnan kan betraktas såsom endast ekonomisk, halva urakuwulåtit fullgörandet af E. K. M:ts, i nåd. remisser dem meddelade befallning, underdånigst hemställa, om ej ett sätt, för vinnande af de besparingar, som för lönetillökningarnes utgående nödvändigt erfordras, möjligen kan sökas uti någon indragning vid Lifgardet till häst samt Fotgardesregementernes ordnande till en Brigad, bestående af tvänne serskilda Divisioner ell 7 Corpser, under en gemensam chel ungefärligen såsom i bilagan litt. C antydes, derigenom tillika vore at påräkna förmånen af en årlig icke obetydlig besparing i beklädnadsanslaget. Lärande E. K. M:t, i händelse af hvilken förändring som heldst inom Gardes-regementerna, i nåd. tillåta, att nuvarande innehafvare af beställningar, som indragas, få, intill afgång eller befordran, behålla sina löner på indragningsstat, att utgå, så vidt serskilda tillgångar dertill icke af R. St:r anvisas af tredje hufvudtitelns besparingar., Någon åtgärd i denna syftning har likväl icke sedan förmärkts; men d. 4 Mars och 24 Maj har Statskontoret blifvit anbefalldt, att vid anordnandet af 4:a och 2:a qvartals-löneförmoner för Svea Lifgardet, Lifgardet till Häst och Andra Lifgardet, iakttaga enahanda beräkningsgrunder, som genom 48531 års Interimsstater hlifvit i nåder bestärade blott med den skiljaktighet, att de belopp utöfver Riksstaten, hvilka hittills varit å tredje Hufvudtitelns besparingar anvisade, för nu ifrågavarande qvartal komma, emot den ersättning eller liquid, som framdeles varder i nåder bestämd, att anordnas uppå anslaget till oförutsedda militäre behof., Man finner af allt detta, att om en gång de verkliga oförutsedda behofven förekomma, sannolikt ingenting finnes i behåll på anslaget, för det att det användts till sådant som bordt förutses. REVY AF TIDNINGARNE. Dagligt. Allehanda har i dag några ganska träffande reflexioner angående tryckfrihetsförföljelsen mot skriften: Strauss och Evangelierna. Ett stycke deraf tillåte vi oss här meddela: Vi ämna, åtminstone för ögonblicket, icke blanda oss i. den theologiska tvisten, icke ens uti den juridiska, angående den omtvistade boken; men vi kunna icke neka oss att allmängöra några reflexioner, som Biets artikel hos oss väckt, i afseende på de lutherska protestanternas rätt att (för att nyttja det kortaste uttrycket) läsa kätterier. Biets hela raisonnement går ut derpå, ätt hade Strausss stora arbete blifvit i sin fullständighet utgifvet, så hade intet åtal blifvit utaf och Biet åtminstone icke rådt dertill; ty hela den ofantliga apparatus doctrine, med sin grekiska och sina orientalspråk, hade afskräckt alla andra än domare i kyrkliga angelägenheler att läsa verket. Biet rycker småningom allt närmare sitt mål; redan har det sagt: aGuds ord får icke efter behag handteras med okunniga och lättsinniga händer; och hvad det kommer att säga härnäst. det få vi väl snart se. Då det sålunda redan gått lika långt, som det katolska presterskapet någonsin gick, så blifver nästa steg verkligen interessant att beskåda. Vår Carl XI var väl af annan mening, då han bjöd, att hvar och en skulle sättas i tillfälle att läsa Guds ord; och han förutsatte således, att det skulle komma att chandteras äfven med okunniga händer, förmodligen just på det de måtte blifva mindre okunniga,. Men hvad betyder en sådan auktoritet mot Biets? Alltid och allestädes hafva kyrkor haft en viss fallenöntet för stadgande af den satsen, att det endast är några få — kyrkans fäder; väktare, höglärde rr rr rst RR väl fröken van Halders ha saovt. om hon anatl