GARNNYSTANET. )
NOVELL AF ROGER DE BEAUVOIR.
Vv.
Men tiden skyndade; Pulcherie påminde sig,
det hon hade intet ögonblick att förlora; hon
öfvertänkte något medel, att förmildra det slag,
som hennes närvaro skulle gifva Greuze. Men
det var för sent och hon befann sig redan j
hans väg, ty han hade med sin vän stigit upp
och kom emot henne.
Min morbror,, sade hon, ni måste genast
följa mig; en. högst vigtig angelägenhet fordrar
er närvaro hemma.n
Greuze hade hastigt skiftat färg, då han blef
henne varse; han hade utseende af en brottsling,
som blifvit gripen på bar gerning. Det föll ho-
nom likväl icke in, att Pulcherie kunnat hörs
hans ord. Han tryckte Sylvestres hand, hvars
motsträfvighet han ännu hade att besegra, för att
förmå honom emottaga penningarna, hvarefte:
han steg upp i vagnen med Pulcherie.
aNå väl, mitt barn, hvad vill du mig? sade
han; chvad är det för en vigtig affår?
Ni har bedragit mig, min morbror; ni hal
inte omtalt för mig alla de olyckor, jag brag
öfver ert hus.n
sHvilka olyckor då? frågade Greuze, som mer
förskräckelse tänkte på, att Pulcherie kunna
höra honom.
Att ni är ruinerad, min morbror; jag ve!
det nu alltför väl.n
aHvem har sagt dig det I ropade Greuze; jar
år rik, du saknar ju ingenting!
) Se Aftonbladet N:ris 188, 189, 190 och 492.