hvilken, som jag visste alltid befann sig i ett af si dorvmmen, då till min lycka den vackra sångerska: påminte mig om min underlåtenhet, i det hon fråga de: ahar ni redan talt vid morbror? Han frågade ef wer er i går och har hvarje dag väntat ert besök. Jag fann den gode gamle med sin giktskjuka fo invecklad i flanell i ett muntert samtal med sin dok tor, som var bekant öfver hela Petersburg säsom EI snillrik sceptiker, men väldig bekämpare af all sjukdomar. aAh, der kommer succurs, min kära doktor! utro pade han, då han fick se mig. Ni ser mig åter öf verfallen af min gamle fiende eller min gamle vän, t allmär t påstås att med gickt blir man gammal oci jag tillstår upprigtigt att detta alltid tillhört min förnämsta ömskzningar. aO0ckså till edra vänner herr Statsråd ! inföll jag aMycket förbunden! man märker att ni komme från fruntimmerssällskap. Men låt oss lemna di der artigheterna och komma till någotintressantare nämligen min gikt. Tänk er, vår doktor har kom mit till slutet på sin latin: han påstår att det ge endast ett medel för mig mot detta något obeqväm: besök: men jag finner detta fasligt långsamt. Tåla mod låter illa höra sig då man är sjuk. Doktorn besvarade med ettleende sin patients hu moristiska infall. Denne fortfor: aOch ni har intet begrepp om dessa dietföreskrif ter; man vill icxe ens medgifva mig min gansk anspråkslösa önskan att få mig då och då ett gla: vin, men jag håller mig till en gamla smaken: Då jag sätter mig att dricka, får jag hicka; har jag ingenting att dricka, får jag ändå hicka; derför bttre dricka och hicka än bicka men inte dricka.