hvilken, som jag visste alltid befann sig i ett af si
dorvmmen, då till min lycka den vackra sångerska:
påminte mig om min underlåtenhet, i det hon fråga
de: ahar ni redan talt vid morbror? Han frågade ef
wer er i går och har hvarje dag väntat ert besök.
Jag fann den gode gamle med sin giktskjuka fo
invecklad i flanell i ett muntert samtal med sin dok
tor, som var bekant öfver hela Petersburg säsom EI
snillrik sceptiker, men väldig bekämpare af all
sjukdomar.
aAh, der kommer succurs, min kära doktor! utro
pade han, då han fick se mig. Ni ser mig åter öf
verfallen af min gamle fiende eller min gamle vän, t
allmär t påstås att med gickt blir man gammal oci
jag tillstår upprigtigt att detta alltid tillhört min
förnämsta ömskzningar.
aO0ckså till edra vänner herr Statsråd ! inföll jag
aMycket förbunden! man märker att ni komme
från fruntimmerssällskap. Men låt oss lemna di
der artigheterna och komma till någotintressantare
nämligen min gikt. Tänk er, vår doktor har kom
mit till slutet på sin latin: han påstår att det ge
endast ett medel för mig mot detta något obeqväm:
besök: men jag finner detta fasligt långsamt. Tåla
mod låter illa höra sig då man är sjuk.
Doktorn besvarade med ettleende sin patients hu
moristiska infall. Denne fortfor:
aOch ni har intet begrepp om dessa dietföreskrif
ter; man vill icxe ens medgifva mig min gansk
anspråkslösa önskan att få mig då och då ett gla:
vin, men jag håller mig till en gamla smaken:
Då jag sätter mig att dricka,
får jag hicka;
har jag ingenting att dricka,
får jag ändå hicka;
derför bttre dricka och hicka
än bicka men inte dricka.