ledo i en punkt af den så kallade alIrländska qua-; lifications-billen,. Det var svårt att vederlägga våra satser; man hade lättare att vanställa våra motioner: och de som voro ur stånd att upptäcka skäl, voro icke lika oskickliga i konsten att uppfinna fac) ta. Andre hafva yttrat, att med en ringa majori tel i underhuset hade vi aldrig bordt antyda tankan på åtgärder af så omfaltande vigt. Om åter vi skulle hafva lemnat våra platser med en otillräcklig statsinkomst, utan att anvisa medlen att föröka densamma, skulle samma personer med ännu mer skät kunnat anklaga oss för fruktan at möta de svårigheter vi sjelfve framkallat, för asigten alt pålågga våra efterträdare ew opopulärt och owförbart verk. Oss syntes det deremot vara en pligt, att framlägga för nationens represcntanter de planer som vi ansågo välgörande och nytltiga: och då vihos dem ledo ett nederlag, tillrådde vi Drottningen att göra en appel i stort till nationen. Så snart det nya parlamentet sammanträder skola vi begagna första lägenhet att begära ett bestämdt och välbetänkt omdöme öfver det system vi föreslagit attfölja. Utgången af denna begäran kan man nu temligen säkert förutse. I Englands städer och köpingar finnes en majorit t för nuvarande ministeren. I Skottland hafva vi den betydlig. Äfven iIrlands städer och grefskaper kan den påräknas. Men i Skottska grefskapen är majoriteten på andra sidan, och i England är den det alldeles öfvervägande. De som erinra sig Lord Stanleys beskrifning på Engelska grefskapens representations-sätt eller besinna inflytelsen af den klausul i Reformakten, som fått namnet aden Chaudoska, kunna ej finna denna utgång besynnerlig. Mcn anmärkas bör det likvär, alt fabriks-distrikten alldeles icke denna gång, så som man hade bordt förmoda, sträfvat att bib-hå!la jemvigten. Som inga kronans ministrar kunna upprätthålla ett system, utan underhusets förtroende, måste vårt systems ogillande nödvändigt åtföljas af vårt afgående från ministerplatserna. I denna förändrade ställning skulle det vara oförenligt med mina begrepp om pligterna mot det allmänna, att skärmytsla med dagens styrelse genom en småaktig opposition och än mer att förvägra kronan medlen för att upprätthålla landets yttre anseende och inre lugn. Men då de stora religiösa, borgerliga och ekonomiska principerna ifrågakomma, böra dessa blifva ståndaktigt och trofast understödda. Hvilketdera partiet som må innehafva makten, äro ändock nämnde principer så oskiljaktigt förenade med samhällets framsteg och förkofran, att — om ock landet tvekar, står still, betänker sig — det likväl måste undersöka, disku tera och slutligen antaga dem. Jag är i detta fall uppmuntrad af så många föregående segrar. Då vi stodo utanrfir makten, tvingade vi våre motståndare att b-fria katholikerna ifrån en hop bördor och tvång, nvilka man hade förklarat oumbärlige för konstitutionens säkerh:t och kyrkans upprätthållande. Sedan vi kommit till makten hafve vi tvingat dim, som vägrade att låta tepresertanter för Manchester, Lecds, Birmingham, m. fl. stora städer sätta sig i Underhuset, alt antaga en vida mer utsträckt parlauments-reform, och vi hafva af skaffat munic pal-korporationerras monopolier; vi hafva saw i virkstältighet principen om lika rätligheter och skyldigheter för protestanter och katholiker, samt deri;enom b tryggat kronan om Irländska folkets tillgifvenh:t. Ingen af dessa stora reformer kunde vinna ett hjertligt samtycke af våra motståndare; mot de flesta gjorde de ewt häftigt och ihärdigt motstånd. Men sanningen segrade öfver dem och skall det ännu. Återkomne till väldet, skola de nödgas fullfölja hvad vi börjat, och underkasta sig förnuftets inflytelse. Försöka de att icke göra det, skola de finna sig nödsakade att åter försaka makten, och handelsmonopolerna skola då dela ödet med den religiösa intoleransen och politiska uteslutnings-systemet. För att uppnå detta mål, är det dock nödigt att vara vaksamme och förenade; att ställa nit emot nit, att vaka öfver små detaljer, liksom att upprätthålla stora principer, kortligen, att för ett stort och helsosamt mål ådagalägga samma outtröttliga verksamhet, som blifvit visad i en mera betänklighet underkastad fråga. Som vi icke böra misströsta om rättvisan i de åtgärder vi föreslagit, så må vi icke heller låta någon tillfällig motgång rubba vår ståndaktighet. Jag vet, att så väl i London som på flera andra ställen, stora bemödanden blifvit gjorde och stora offer skett för denna sakens skull. Och jag kan ej sluta, utan att uttrycka min erkänsla för det stöd jag rönt i den sista oväntade, samt i flera afseenden, exempellösa striden. Jag har äran förblifva etc. J. Russell. Vi hafva här ofvan med kursivstil utmärkt några ställen af adressen, hvilka framför andra gifvit en Engelsk journal anledning till några ganska tänkvärda anmärkningar, hvaraf följande här anföres: Lord John har behörigen egnat sin adress till Herrarne,, (Gentlemen) ty de lägre och medelklasserna i London, äro genom valsättet och förbudet mot sluten omröstning lika så goda slafvar som nå gonsin Konungen i Hannover sjelf kunde göra dem till. Hans beskattningsförsök, säger han, har felslagit sistl. år. Hvad skulle han då göra iår? Skulle han öka de allmänna bördorna och pålägga två till tredubbla skatter? Detta skulle ju varit absurdt ij princip, ty en ökning i beskattningen medför nödvändigt en minskning i handeln och näringslifvet samt en stor ökning i det allmänna eländet. Att höja pålagor utan att utvidga handeln, är att äta kalfven ofödd eller att döda gåsen för att få det gylldene ägget. Det synes som han långt förr hade