ledo i en punkt af den så kallade alIrländska qua-;
lifications-billen,. Det var svårt att vederlägga vå-
ra satser; man hade lättare att vanställa våra mo-
tioner: och de som voro ur stånd att upptäcka skäl,
voro icke lika oskickliga i konsten att uppfinna fac- )
ta. Andre hafva yttrat, att med en ringa majori
tel i underhuset hade vi aldrig bordt antyda tan-
kan på åtgärder af så omfaltande vigt. Om åter
vi skulle hafva lemnat våra platser med en otill-
räcklig statsinkomst, utan att anvisa medlen att
föröka densamma, skulle samma personer med än-
nu mer skät kunnat anklaga oss för fruktan at
möta de svårigheter vi sjelfve framkallat, för a-
sigten alt pålågga våra efterträdare ew opopulärt
och owförbart verk. Oss syntes det deremot vara
en pligt, att framlägga för nationens represcntan-
ter de planer som vi ansågo välgörande och nytlti-
ga: och då vihos dem ledo ett nederlag, tillrådde vi
Drottningen att göra en appel i stort till nationen.
Så snart det nya parlamentet sammanträder skola
vi begagna första lägenhet att begära ett bestämdt
och välbetänkt omdöme öfver det system vi före-
slagit attfölja. Utgången af denna begäran kan man nu
temligen säkert förutse. I Englands städer och köpin-
gar finnes en majorit t för nuvarande ministeren.
I Skottland hafva vi den betydlig. Äfven iIrlands
städer och grefskaper kan den påräknas. Men i
Skottska grefskapen är majoriteten på andra sidan,
och i England är den det alldeles öfvervägande. De
som erinra sig Lord Stanleys beskrifning på Engel-
ska grefskapens representations-sätt eller besinna
inflytelsen af den klausul i Reformakten, som fått
namnet aden Chaudoska, kunna ej finna denna ut-
gång besynnerlig. Mcn anmärkas bör det likvär,
alt fabriks-distrikten alldeles icke denna gång, så
som man hade bordt förmoda, sträfvat att bib-hå!-
la jemvigten. Som inga kronans ministrar kunna
upprätthålla ett system, utan underhusets förtroende,
måste vårt systems ogillande nödvändigt åtföljas af vårt
afgående från ministerplatserna. I denna förändrade
ställning skulle det vara oförenligt med mina begrepp
om pligterna mot det allmänna, att skärmytsla med da-
gens styrelse genom en småaktig opposition och än mer
att förvägra kronan medlen för att upprätthålla lan-
dets yttre anseende och inre lugn. Men då de stora
religiösa, borgerliga och ekonomiska principerna
ifrågakomma, böra dessa blifva ståndaktigt och tro-
fast understödda. Hvilketdera partiet som må inne-
hafva makten, äro ändock nämnde principer så o-
skiljaktigt förenade med samhällets framsteg och
förkofran, att — om ock landet tvekar, står still,
betänker sig — det likväl måste undersöka, disku
tera och slutligen antaga dem. Jag är i detta fall
uppmuntrad af så många föregående segrar. Då vi
stodo utanrfir makten, tvingade vi våre motstån-
dare att b-fria katholikerna ifrån en hop bördor
och tvång, nvilka man hade förklarat oumbärlige
för konstitutionens säkerh:t och kyrkans upprätt-
hållande. Sedan vi kommit till makten hafve vi
tvingat dim, som vägrade att låta tepresertanter
för Manchester, Lecds, Birmingham, m. fl. stora
städer sätta sig i Underhuset, alt antaga en vida
mer utsträckt parlauments-reform, och vi hafva af
skaffat munic pal-korporationerras monopolier; vi
hafva saw i virkstältighet principen om lika rät-
ligheter och skyldigheter för protestanter och ka-
tholiker, samt deri;enom b tryggat kronan om Ir-
ländska folkets tillgifvenh:t. Ingen af dessa stora
reformer kunde vinna ett hjertligt samtycke af våra
motståndare; mot de flesta gjorde de ewt häftigt och
ihärdigt motstånd. Men sanningen segrade öfver
dem och skall det ännu. Återkomne till väldet,
skola de nödgas fullfölja hvad vi börjat, och un-
derkasta sig förnuftets inflytelse. Försöka de att
icke göra det, skola de finna sig nödsakade att åter
försaka makten, och handelsmonopolerna skola då
dela ödet med den religiösa intoleransen och politi-
ska uteslutnings-systemet. För att uppnå detta
mål, är det dock nödigt att vara vaksamme och
förenade; att ställa nit emot nit, att vaka öfver
små detaljer, liksom att upprätthålla stora princi-
per, kortligen, att för ett stort och helsosamt mål
ådagalägga samma outtröttliga verksamhet, som blif-
vit visad i en mera betänklighet underkastad fråga.
Som vi icke böra misströsta om rättvisan i de åt-
gärder vi föreslagit, så må vi icke heller låta nå-
gon tillfällig motgång rubba vår ståndaktighet. Jag
vet, att så väl i London som på flera andra ställen,
stora bemödanden blifvit gjorde och stora offer
skett för denna sakens skull. Och jag kan ej sluta,
utan att uttrycka min erkänsla för det stöd jag rönt
i den sista oväntade, samt i flera afseenden, exem-
pellösa striden. Jag har äran förblifva etc.
J. Russell.
Vi hafva här ofvan med kursivstil utmärkt några
ställen af adressen, hvilka framför andra gifvit en
Engelsk journal anledning till några ganska tänkvär-
da anmärkningar, hvaraf följande här anföres:
Lord John har behörigen egnat sin adress till
Herrarne,, (Gentlemen) ty de lägre och medelklas-
serna i London, äro genom valsättet och förbudet
mot sluten omröstning lika så goda slafvar som nå
gonsin Konungen i Hannover sjelf kunde göra dem
till. Hans beskattningsförsök, säger han, har felsla-
git sistl. år. Hvad skulle han då göra iår? Skul-
le han öka de allmänna bördorna och pålägga två
till tredubbla skatter? Detta skulle ju varit absurdt
ij princip, ty en ökning i beskattningen medför nöd-
vändigt en minskning i handeln och näringslifvet
samt en stor ökning i det allmänna eländet. Att
höja pålagor utan att utvidga handeln, är att äta
kalfven ofödd eller att döda gåsen för att få det
gylldene ägget. Det synes som han långt förr hade