——Ltt Es (Insändt.) Om gästfriheten mot främlingar och passviseringen i Ystad. Då, på sätt Dagligt Allehanda i Nr 162 underrät tar allmänheten, de så kallade portpenningar i Chri stianstad omsider blifvit afskaffade mot det att sta den derför erhåller 240 Rdr Bko ersättning, si vore det önskligt en annan olägenhet af ungefåi slik natur kunde på ermahanda sätt bli undanröjd och ej utgöra ett hinder och en plåga för de trafikerande. Den består deruti, att utrikes ifrån till Ystad ankommande resande, vare sig utlänningar eller Svenskar, efter det ångbåtskaptenerne före landstigningen fråntagit dem deras pass, icke återfå dem förr än de blifvit påskrifne af den på temlig! långt afstånd i staden boende Kommendanten mot en afgift af åtta skillingar banko, ehuru den skriftliga tillåtelsen blott berättigar till hälften deraf. Händer nu så, att den resande genast vill fortsätta resan, men Hr Kommendanten spisar, — håller sin siesta, — är utgången, eller har redan gått till sängs, så blir den resande 3 till 40 timmar uppe: hållen, hvilket i hans reseplan kan göra en sto! misskalkyl, ja fördröja ankomsten till destinationsorten om ett helt dygn. Kommer en Svensk till England, Frankrike, Holland, Belgien eller Tyskland, så sättes någon afgift för passviseringen a! autoriteterna icke mera i fråga, ja sjelfva staden Lybeck, som längst fortfarit med en beskattning af! 4 skillingar kurant, har ändtligen dermed upphört Enär nu hvarken i Stockholm eller Götheborg nå gon passviseringsafgift tages, ) skall då den från södern till Ystad ankommande, med lagligt pass försedde främlingen i den första staden af det för gästfrihet från urminnes tider kända Sverige, för lumpna 4 eller 8 skillingars skull, beröfvas den på rättvisa och en naturlig vedergällningsrätt sig grundande väntan, att bli i Sverige lika liberalt behandlad som hans regering behandlar Svenskarne; ja måste icke sjelfva den Svenske medborgaren, som har sin Öfverhets pass med anmodan till alla vederbörande, att låta den resande fritt och obehindradt passera och repassera, i denna beskattning finna en gro! motsägelse, då icke passets förevisande ensamt, utan penningar, bereda möjligheten att fortsätta resan till destinationsorten? Men det är ej afgiften allena, det är vida mera uppehållet, som är motbjudande. Om liberaliteten hos oss ej kan drifvas så långt, som i det fria England, hvarest pass hos ankommande främlingar ej vidare efterfrågas, sedan de för intet fått ett certificat vid ankomsten, som gäller ett år, så kan åtminstone i Ystad samma bruk utan olägenhet införas, som är gängse i Belgien, Holland ech Preussen, att passet af en polistjensteman eller ) Men deremot har på sednare tider ett annat prejeri här i hufvudstaden inkommit, som oss veterligen icke ägde rum förr än under den Hultbergska polismästaretiden, nemligen att polisen icke tillåter utlänningar att vistas här på deras pass, utan, när dessa uppskickas i polisen, måste främlingen lösa ett slags säkerhetskort, som kostar en Rdr Bko och gäller för viss åtecknad tid. Om vi ej bedrage oss, så tillåtes honom ändå sedermera icke att resa hem tillbaka på sitt utländska pass utan han måste lösa ett nytt härstädes. Huruvida detta sednare äger rum i bredd med de nyssnämnde korten kunne vi ej bestämdt säga; men det vissa är, att den resande i alla fall blir dugtigt plockad för sitt begär att besöka vår nord, ja, vida mer än i sjelfva Frankrike. Hvad Kommendantens i Ystad beqvämlighet angår, så är det en sak som lätt bör kunna afbjelpas.