upptända det irrbloss, hvarmed berörde märkvärdiga
dokument försökte att sätta hela Spanien i brand,
utan att de likväl hittills lyckats dermed antända
andra, än sig sjelfve; ingen församling, ingen Spa-
nior har svarat på deras uppmaning till omstörtning
på deras predikningar om olydnad och uppror. Den
nuvarande regeringen förklarade vid det tillfälle, då
hon framlade sitt politiska program, att fastän hon
vore beredd, att genast underhandla om betryggan-
det af ett anständigt underhåll åt presterskapet, hon
dock med kraftfull hand skulle tillbakahålla dess
öfverdrifna fordringar. Derunder inbegrep hon mot-
stånd emot hennes beslut, angrepp emot hennes
myndighet och anfall på thronen3 rättigheter. Tro-
gen sitt löfte i denna del, såsom hon skall vara det
i alla, har hon förelaggt Cortes ett lagförslag för
detta ändamål, och med lika samvetsgrannhet skall
hon verkställa det öfriga. Med fasthet och efter-
tryck skall hon bekämpa de motspänstige, upprors-
lystne, lagbrytande andlige, och lära dem att känna
och utöfva evangelii grundsatser och bud: avarer öf-
verheten underdånige — ett bud, som gäller lika
för andlige, som verldslige, och ytterligare: amitt
rike är icke af denna verlden, på det de hädanef-
ter icke måtte för sitt stånd eftertrakta det bedröf-
liga privilegium, att ostraffadt få antasta och störa
ordningen och lugnet i samhället. Presterskapet
måste veta, i fall det måhända icke vet det, att, i
följd af en urgammal rättighet, som förlorar sig i
seklarnes natt, i Spanien ingen bulla, intet breve,
intet reskript och ingen depeche från romerska hof-
vet får offentliggöras, åtlydas, predikas eller åbero-
pas, utan att förut vara pröfvade af nationens hög-
sta domstol eller af regeringen, och af dem blifvit
gillade och erhållit excquatur. Man måste vidare
känna, att de, hvilka dylika romerska dokumenter
komma tillhanda, äro förbundne att öfversända dem
till regeringen, vid straff af deras inkomsters seqve-
strering och förvisande ur riket, om de äro klerker,
och vid ännu större straff, om de äro lekmän, och
detta till och med om depechberna endast handla om
andliga ting; om de nu dertill hafva för ändamål,
att störa det allmänna lugnet och omstörta den lag-
liga ordningen, så är förbrytelsen så mycket större
och underkastad så mycket strängare straff. Rege-
ringen, hvars pligt det är, att draga försorg om en
god och skyndsam lagskipning, och tillse, att la-
garna efterlefvas, skall icke tillåta, att de, som ärc
stiftade för de konungsliga rättigheternas bevarande
förlora sin kraft. Det är hennes piigt, att vidtags
erforderliga åtgärder, för att hämma det missbruk
som man drifvit med påfvens allocution, och ati
vederbörligen skydda nationens värdighet, thronen:
anseende och lagarnes helgd — föremål för der
högsta vördnad, men hvilka blifvit kränkta i nämnde
dokument. Högsta domstolen har föreslagit åtgär-
der, hvilka ligga inom regeringens befogenhet, och
derjemte andra, hvilka erfordra den lagstiftande mak:
tens medverkan. Utan att afvakta rådplägninger
öfver de sednare, bör regeringen icke dröja mec
vidtagandet af de förra. I enlighet med högsta dom.
stolens förslag och i öfverensstämmelse med konsel-
jens åsigt, har jag äran, att till eders höghets gil-
lapde föreslå bifogade dekret. Madrid den 28 Juni
18414. Jose Alonso.n