————
UTSIGTERNA FÖR EN TORYMINISTERE I
ENGLAND.
National innehåller med anledning af de nu
slutade parlamentsvalen i Englaud en skrifvelse
från den bekante Armand Marast, om de utsig-
ter en ministere af Torypartiet har för sig vid
dess förestående inträde i regeringen. Den ly-
der som följer:
Inom fjorton dagar kan man vänta att få låsa
om Whigministerens upplösning. Redap i närva-
rande ögonblick är den besegrad och den kan
helsa Sir Robert Peel såsom skattkammarkansler.
Då jag skrifver detta har han redan träffat sina
anstalter och i hemlighet bildat sitt kabinett.
Hertigen af Wellington arbetar emot attännu en
gång träda inom skrankorna. Hans ålder fordrar
lugn; hans helsa ålägger honom det. I besitt-
ning af en stor förmögenhet och ett personligt
anseende, som är höjdt öfver allt förtal, aktad af
alla partier, blir det honom svårt att ännu en
gång deltaga i en strid, som hvarken kan bringa
honom ära eller vinst. Han vill heldre låta de
sista strålarna af sin nedgående sol belysa en
lugn himmel än utsätta sig för faran att fördy-
stra den genom molnen af en stormande poli-
tik. Koloni-departementet kommer, såsom man
säger, att tillfalla Lord Stanley, den inrikes
portföljen Hr Goulburn, en man utan snille och
med en betjentkarakter, sådan som Sir Robert
önskar och alla borde äga. Skall Lordkanslersvär-
digheten tillfalla Lord Lyndhurst eller någon an-
nan? Denna punkt synes ännu icke afgjord. Lord
Lyndhurst, med sina 78 år, är ännu ailtid den
gamla Toryismens skötebarn; hansirygg kroknar,
hans uppfattning blir trögare, men han behöfver
penningar. Visserligen eger han en pension af
3000 L. St., men det gifves ingen plats i mini-
steren, som lemnar större inkomst, utom kan-
slersembetet, med hvilket ungefär dubbelt så
stort appointement är förenadt. Sir Robert skall
bland alla det gamla partiets kreatur företrädes-
vis välja honom, som alltid är en snillrik, något
sceptisk men ganska feglig man. Men om han
kan umbära honom, skall han heldre lemna den
gamle hans närvarande pension och dertill gifva
honom en sinekur, som bringar honom i hem-
liga rådet. Sir Robert skall då ge kanslersem-
betet till Sir W. Follet, hvilken gäller för en
advokat af första rangen och utmärkt jurist.
Indiens angelägenheter skola vara förbehållne Sir
J. Graham, den fordne radikalen; utrikes portföljen
skall öfverlemnas åt Lord Aberdeen ; Lord Wharn-
cliffe skall blifva Ståthållare öfver Irland; Lord
Ellenborough, en lysande talare, öfvertager åter si-
na fordna funktioner, hvilka Sir John Hobhouse nu
bekläder; de öfriga platserna komma att besät-
tas med figuranter. Efter all sannolikhet kom-
ma de förnämsta hofdamerna hos drottningen,
att med de gamla ministrarne draga sig tillbaka
och de höga hoffunktionärernas fall att följa mi-
nisterens. Hertiginnan af Sutherland och mar-
kisinnan af Normanby, den förra en syster och
den sednare gemål till Whigs, hvilka innehafva
höga platser, uppbjuda allt för att bibehålla drott-
ningens personliga ynnest, äfven om deras vär-
digheter öfvergå på andra. Alla Whigs,som in-
nehafva någon vigtig post, ifrån thronens trapp-
steg ända till de nedersta graderna, bereda sig
att resignera. Lord Stuart Rothsay skall åter
öfvertaga ministerplatsen i Paris. Dekorations-
vexlingen, så fullständig den också kommer att
blifva, skall dock framkalla endast få nya aktö-
rer. De gamla kamraterna, som Europa känrer
sedan trettio år tillhaka, skola åter uppträda på
