TSE AR SAP ER SE PETERS Pe
Judarne, hvilkas antal i Sverige är ganska ringa,
och i de flesta fall meddelat dem enahanda bor-
gerliga rättigheter med de Kristne. Denna för-
fattnings publiecerande den 44 September, blef
signalen till nya. oroligheter, hvilka förnämligast
riktades mot Skogman och Judarne. Den under
byggnad stående synagogan förstördes 9). Afven
Stockholms borgerskaps 350 äldste ingåfvo till
regeringen en föreställning mot främmande Ju-
dars inlåtelse i riket. En ny kongl. förordning
af den 21 September utkom nu, som till största
delen återkallade de åt Judarne beviljade kon-
cessioner, och kort derefter aflägsnades Skogman
från Finans-departementet äfvensora Hartmans-
dorff från Hofkanslers-befattningen. Icke desto
mindre fortforo oroligheterna ända till början
af Oktober och år 4839 inkommo petitioner från
30 städer, undertecknade af 44 till 4500 borgare,
som anhöllio om förordningens af den 30 Juni:
1838 fullkomliga återkallande, till dess alla Sve-
riges städer fått tillfälle att deröfver yttra sig.
Midt under oordningarne i hufvudstaden, hvar-
om en undersökning företogs, men först år 1839,
inför en blandad civil- och krigsdomstol!, ehuru
den ännu icke fört till något resultat 7), hade:
Konungen, som icke långt förut blifvit återställd :
från en svår sjukdom, genom ett fall från hästen ;
den 6 Juli 1838, vrickat ena axeln; han kunde
likväl den 3 September emottaga lyckönsknin-
gar öfver sitt tillfrisknande, och tre månader sed-
nare anträda en resa till Norge, der han qvar-
stannade ända till följande årets början. HKron-
prinsen Oscars utnämnande till regent under Ko-
nungens bortovaro med ganska vidsträckta full-
makter, föranlät i de offentliga bladen en hflig
tvist öfver det kongl. beslutets grundlagsenlighet.
Alla dessa tilldragelser och sättet huru de be-
dömdes af den politiska pressen, kunde icke för-
fela sitt inflytande på 1840 års riksdag, utan lä-
to spänningen mellan partierna framträda ännu
skarpare. Flera beslut vittnade om oppositio-
nens växande styrka och bestämdhet; det var
hennes lätt igenkänneliga plan att åstadkomma
en fullkomlig förändring inom Förvaltningsper-
sonalen; för sådant ändamål förnyades ständigt
hos de serskilda stånden, i utskotten och i de
liberala tidningarna, anfallen mot statsrådets le-
damöter. Opinions-nämnden, som har att utta- !
Ja sin tanka öfver Högsta Domstolens ledamö-
ter och till och med kan afsätta tre af dem,
förklarade verkligen tre bland desse domare
oförtjente nationens förtroende; dock kom det
ej till någon afsättning, emedan den erforderli-
ga pluraliteten af två tredjedelar bland rösterna
icke förenade sig derom. Derjemte hade Kon-
stitutions-utskottet uppställt 34 klagopunkter
emot Statsrådets ledamöter, för godtyckligt öf-
verträdande af Ständernas anslag, för utdelande
af utormordentliga löner och löneförhöjningar,
för judeförordningen 0. s. v. Dessa anklagelse-
punkter hade bordt hänvisas till Justitie-Om-
budsmannen, för att vid riksrätt anställa åtal
emot de komprometterade; men som desse, till
följd af en allmän förändring inom Statsrådets
personal, redan tagit afsked och riksrätten ej
kan ålägga något högre straff än aflägsnande från
embetet, så blef saken utan påföljd 9). Konun-
gens i sig sjelft såsom ändamålsenligt ansedda
beslut, att nedsätta utförsel-tullen på stångjern,
föranledde likväl tadel emedan det var fattadt
utan Ständernas hörande. I synnerhet häftiga
och långvariga debatter uppkommo dels hos ser-
skilda stånd, dels i Statsutskottet om budgeten
och dermed sammanhängande vigtiga princip-
frågor. Sålunda förklarade StatsUtskottet den 10
Mars med 49 röster mot 43, det Riksstånden
voro berättigade att ensamma bestämma om al-
la statsinkomster. Denna fråga afgjordes genom
ledamöterne af Bondeståndet och större delen
af Borgareståndet, ehuru Adelns moderata oppo-
sition, och deribland Grefve Horn, biträdt mi-
noriteten. Adeln hade äfven i enlighet med
Konungens proposition ansett ena förhöjning i
civillistan i flera fall nödvändig; Bönderne der-
emot hade, till följd af en motion af Grefve Anc-
karsvärd, förkastad på riddarhuset, men åter
upptagen inom Bondeståndet, fordrat en ned-
ättniog deri af 400,000 Rdr. Statsutskottet
öreslog att nedsätta ministerstaten med 400,000
Rdr Rgs, att förminska Kronprinsens Husarre-
gemente och indraga Lifgardet till häst. Dess-
utom yrkade Bönderne på lotteriets afskaffande.
Som Stånden icke kunde förena sig öfver dessa
och flera andra anslagsfrågor, så måste, enligt
konstitutionen, Statsutskottet förstärkas, för att
definitivt kunna afgöra de financiella frågor, hvari
två Stånd stannat emot två. I detta,som består
af 420 ledamöter, erhöll oppositionen åter öfver-
vigten. Det förkastade den föreslagna förhöjnin-
gen för gevärs-tillverkningen och vattenkommu-
nikationer, äfvensom den föreslagna anvisningen
af höteler eller hyresmedel för de föredragande
Statsråden. - Derjemte proponerades ytterligare
nedsättning af utgifterna och Stats och Ekono-
mi-utskotten projekterade till och med alla. bi-
skopslöners indragning efter de nuvarande in-
nehafvarenas död. Detta förslag förkastades lik-
väl af Presteståndet utan omröstning.
(Slutet följer.)
5) Detta är alldeles orätt. Synagogan förstördes
icke allenast icke, utan, så vidt vi veta, lyftes
ej en gång en enda hand för att våldföra sig
ons RA Kn a
h- PA -—- -— a BA IA MH AH - Å re Rå RAR AA LK