LANDSORTS-NYHETER.
Götheborg d. 47 Juli. I en å Westgöthasidai
vid Lilla Edet belägem utomordentligt stor sågspåns
hög har genom sjelfantändning uppkommit eld, son
hotar att blifva farlig för de i närheten af densam
ma liggande vattenverken. Redan för öfver 44 da
gar sedan gick ett rykte, att nyssbemälde sågspåns
hög befanns i brand; men som det kort derefter be
rättades; att elden blifvit släckt, fästades föga upp
märksamhet vid denna tilldragelse. I Thorsdags brö
dock elden ut med en styrka, som erfordrade kraf
tiga och verksamma släckningsåtgärder; hvadan Stif.
taren af Götheborgs frivilliga Brandkorps, Hr Rossing
å Phenix-kompagniets vägnar genast begaf sig til
eldstället, för att vidtaga de mått och steg, som har
kunde finna vara af nöden. I går afgingo äfven di
9:ne af frivilliga Brandkorpsens sprutor, jemte en a
stadens stora anbringare. Eldställets läge invid hu:
gör faran ganska stor; hvarföre äfven flere personei
redan i Thorsdags ur dem utflyttade sina lösören
Att sågspånshögar sjelfve antändt sig och vållat svåra
olyckor, har man redan förut haft exempel på, så-
som år 4795 i närheten af Köpenhamn, der en dy-
lik händelse inträffade, som hade till följd, att flere
hundrade hus blefvo ett rof för lågorna. Arfven på
Lilla Edet skall en gång, för längre tid sedan, en
dylik olyckshändelse hafva tilldragit sig. (Phonix.)
— Götheborgs Handels- och Sjöfarts-tidning
tillägger till denna notis, att man lyckats få reda
på den del af högen, hvarest elden har sitt ursprung,
eller rättare der elden funnit näring, nemligen i en
af timmer uppförd så kallad källare, hvilken sist-
nämnde, tid efter annan, lärer blifvit påfylld med
spån, i samma mån, som utrymme för spånens upp-
läggande saknats.
— Mariestads Veckoblad meddelar följande
episod, som inträffade vid nykterhetsmötet i Skara:
aUnder det att Prosten Wieselgren i korthet ge-
nomgick bränvinslagstiftningens historik, inkom en
full gesäll i salen, trängde sig fram mot katedern
och började tala högt mot W., med anförande, att
det vore både hårdt och orätt, att vilja hindra afolk
att supa. Man sökte genast att skaffa ut mannen,
men W. afstyrkte detta, för att få samtala med ho-
nom och säga honom några ord, idem han möjligen
kunde fatta. Men här voro alla föreställningar för-
gäfves, oaktadt de framburos med det medlidande och
den mildhet, med hvilka den kristliga kärleken för-
drager allt och förtörnas aldrig. Den öfverlastade
utfor i detta språk, som alltid förråder. hvars andas
barn han är, och som gjorde, at: war nödgades af-