STOCKHOLM den 21 Juli
— I går eftermiddag klockan tre voro jemnt
trenne kalenderår förflutna sedan Assessoren Cru-
senstolpe anlände till Waxholms fästning och
tiden för hans, på det rundligaste beräknade,
fångenskap var således då slutad. Straxt efter
nyssnämnde timma lemnade också Hr Crusen-
stolpe, jemte sin Fru, Waxholmfoch afgick med
ångslupen Drottningholm till hufvudstaden, dit
ban anlände straxt efter kl. 3. Till följd af
hans egen tillkännagifna önskan att få återkom-
ma så obemärkt som möjligt till sitt hem, hade
tidningarne icke nämnt något om tiden för an-
komsten, och dessutom hade en annons att ång-
slupen först kl. 8 skulle lemna Waxholm för-
anledt det ryktet, att återkomsten borde ske
sednare på aftonen; det oaktadt hade ett icke
obetydligt antal personer, som skaffat sig när-
mare underrättelse om timman, samlat sig vid
ångslupens vanliga landningsplats utanför Logår-
den, för att der vara vittnen till hans åter-
komst. Deribland förmärktes en stor del af
hufvudstadens publicister; man såg till och med
af den devuerade sidans, t. ex. Statstidningens
utgifvare, Hr Kanshrådet och Riddaren Wall-
mark, samt dessutom flera notabiliteter, såsom
Hr Landshöfdingen Nerman, som nu vistas i
hufvudstaden och lärer hafva flitiga audienser
hos H. M. Konungen.
Slottsfönstren framtedde äfven många åskåda-
re — konseljen var just vid denna timma sam-
lad. Utan andra opinions-yttringar, än glada
anleten och vänliga helsningar och handtryck-
ningar, beledsagades Hr C. och hans Fru af ett
talrikt antal vänner hem till deras hus. Nyhe-
ten om deras återkomst spridde sig imedlertid
hastigt, och sednare på aftonen samlades utan-
för deras boning en betydlig mängd menniskor,
så att torget derutanför åt den sidan huset lig-
ger uppfylldes. En serenad uppfördes af några
sångare, som tagit plats inne på gården, och i
åtskilliga repriser ropades: Lefve Crusenstolpe!
Ehuru folksamlingen först långt efter midnatten
åtskiljdes, föreföll likväl icke minsta oordning
Man tyckte sig bemärka, att polisbetjeningen å
sin sida äfven härtill bidrog, i det inga polis-
uniformer eller något slags provocerande åtgärd
förmärktes, och Hr Landshöfdingen Nerman, som
jemväl på aftonen lärer passerat torget, kan så-
ledes hafva den tillfredsställelsen att inberätta
för en hög person, huru denna sista akt, efter
1838 års händelser, utvisade, att hufvudstadens
allmänhet från berörda år icke bevarat andra
hågkomster, än sin varma känsla för yttrande-
rättens helgd och sin ovilja mot alla politiska
förföljelser.