ta behållningen, så väl af lefvererade, som deponera
de medel, vid inventeringen verkligen förefunnits
deruti någon underlåtenhet icke blifvit emot inven
teringsmännen anmärkt; Och den af Advokatfiskals
embetet fordrade jemförelse af uppbördstullförvalta
rens vecko-förslag med hans uppbördsjournaler, ehu
vu nyttig denna jemförelse, såsom förhållanderne ni
visa sig, kunnat vara, då den utan tvifvel ledt til
balancens tidigare upptäckt, så mycket mindre kal
anses hafva ålegat inventeringsmännen, som vi
iakttagande af denuti nyss åberopade instruction
2 S- Kontrollören uti uppbördskontoret ålagde tjenste
pligt, denna jemförelse bordt vara öfverflödig, hvil
ken slutsats ock destomer erbjuder sig, som Kon
trollören utan erinran underskrifvit uppbördsförsla
gen och dermed gifvit helgd åt den tro, att har
fullgjort hvad instructionen honom förelagt; Allts:
och då någon föreskrift om dessa inventeringars ut
sträckning till kassörskassan icke varit meddelad
hvadan inventeringsmännen icke haft någon på så.
dan föreskrift grundad skyldighet att till densamm:
sträcka sin åtgärd, dertill ock slutligen kommer, : at
i afseende på de efter förslagen och rapporternt
befintlige contanta behållningar, erinran emot in-
venteringarne icke egt rum; finner Kongl. Kammar.
Rätten någon ansvarighet i anseende till vecko-in-
venteringarne icke kunna Kamereraren, Hr Kam-
mar-Rätts Rådet Winroth, åstadna.
Hvad vidare angår det af Advokatfiskalsembetet
å Hr Kammarrättsrådet Winroth påstådda ansvar
för 1836 års balans å uppbördsmedlen; Så, emedan
icke allenast 2 af Kongl. Maj:t den 46 Dec. 18053
för kamreraren i Sjötullskontoret utfärdade och nu
för kamreraren i Kammarkontoret gällande nådiga
instruktion förmår, att i anseende till den makt för
kronans säkerhet, som derpå ligger, att Tullkamma-
rens månads journaler, och årsräkningar, så ock
nummer och persedel — extrader, med flere till redo-
görelsen hörande verificationer, varda inom stadgad
tid inlefvererade, Kamereraren derå skall hafva ett
vakande öga, och genast skrifteligen tillkännagifva,
när han finner att någon Tullkammare derutinnan
sin skyldighet åsidosatt, utan ock Kongl. Maj:ts för-
nyade nådiga reglemente, hvarefter de vid Tullkam-
rarne och tullinspektionen i riket anställde tjenste-
män och derunder lydande bestjening i sina sysslor
hafva sig att rätta, den 4 Oct. 4831 innehåller, uti
163 , att, derest icke Tullkammarens månadsför-
slag inom påföljande månadens slut inkommit eller
laga förfall derföre blifvit anmäldt, Kongl. General-
Tullstyrelsen, uppå vederbörande kamererarens der-
om skeende anmälan, afstänges den felande från
tjensten, samt uti 170 ., att Tullkamrarne skola
inom den 4 Mars påföljande år, till Kongl. General
Tullstyrelsens kammarkonter insända sin räkning
för föregående året, äfvensom att, derest denna års
redogörelse icke blifvit afgifven inom den 4 påföl-
jande Maj, Kongl. General Tullstyrelsen, uppå ve-
derbörande kamererares anmälan förordnar, att den
skyldige, som derigenom gjort sig sin tjenst för all-
tid förlustig, under tilltal ställes, och hans egendom
med qvarstad belägges; ty och som Kamereraren
Hr Kammarrättsrådet Winroth, oaktadt dessa lika
tydliga, som bestämda stadganden, lagt så ringa vigt
på inkommande sjötullskammarens i flera år fortgå-
ende försummelse med månadsförslagens och årsräk-
ningarnes ingifvande på behöriga tider, att Hr Kam-
marrättsrådet derom aldrig hos Kongl. GeneralTull-
styrelsen gjort ordentlig anmälan, hvilken underlå-
tenhet haft till följd, att Tullkammaren ostördt fått
fortsätta berörde sin försummelse, den deri hufvud-
saklig måtto underlättat uppbördsmannen i hans
brottsliga förehafvanden; alltså och då Hr kammar-
råttrådet brustit uti fullgörandet af honom såsom
kamererare föreskrifne tjenstepligter, och dymedelst
varit vållande till den förlust och skada för Kongl.
Mej:t och kronan, som timat, pröfvar Kongl. kam-
marrätten, likmätigt 1 Cap. 12 . rättegångsbalken,
jemfördt med Kongl. brefvet den 40 Dec. 1756, Hr
Kammarrättsrådet Winroth icke undgå att gälda ska-
dan å 1836 års uppbördsmedel med all sin egendom
så längt den räcker i rummet näst efter kontrollören
Middenrdorff.
I afseende på den till år 1837 hänförde i brist å
uppbördsmedlen, för hvilken brist påstående om be-
talning äfven blifvit emot Hr Kammarrättsrådet Wiu-
roth gjordt; så enär inkommande Tullkammarens
till veckoinventeringarne afgifna rapporter öfver 1837
års infiutne tulluppbörd varit fullkomligt riktige,
och desse rapporter, i förening med de derpå grun-
dade inventeringar, icke allenast varit den enda
kontroll, som i anseende till Finrs tidigt på året
inträffade död, kunnat i helhet utöfvas, utan ock den,
som närmast och i första rummet ådagalagt uppbörds-
mannens ställning i dess uppbördsförvaltning, samt,
vid denna fullständigt utöfvade kontroll, erinran af
något slag icke blifvit gjord, finner Kongl. Kammar-
rätten, vid sådant förevetande, kamereraren Hr Kam-
marrättsrådet, Winroth icke kunna till ansvar fäl-
las för den till år 1837 hänförda balans å tullupp-
börden. (Forts. följer.)
T AA UTG NTTE TY TO VITT