skola de finna, att valen icke gå efter något slags;
princip alls. Om utlänningen tror, att de vise En-
gelsmännen vid sina val gå efter förmögenhetsprin-
cipen, så må han läsa våra tidningar och se, attin-
gen sådan princip följes; ty ställen, som icke ega
den ringaste förmögenhet, skicka tvenne ledamöter
till parlamentet, då deremot platser, med ofantlig
förmögenhet, endast skicka en, eller till och med
ingen. Om han efterser, huruvida vår representation
står i sammanhang med folkmängden, så skall han
finna, att alla förhållanden emellan representation
och folkmängd äro rent af en satir. Bråkar han sin
bjerna med att utreda, huruvida bildning, uppfostran,
lärdom, konst, vetenskap, rättskaffenhet, hafva nå-
gonting att göra med det representativa systemet
hos oss, så skall han upptäcka, att det icke finnes
ringaste samband dem emellan i detta upplysta land.
Om denne utlänning, vid sina undersökningar, säger
till sig sjelf: ade städer i Storbritannien, som skicka
ledamöter till parlamentet, äro sådana, der regerin-
gen bestämmer valen, så kommer -han åter till
korta med bevisningen, och, efter att hafva vandrat
omkring i denna labyrint af de mest fruktlösa un-
dersökningar, kommer han till den slutsatsen, att
vi Engelsmän hafva en konstitution, som vi alla
svärja vid, och som det är i hög grad olagligt och
brottsligt, att vilja bestrida, men som intet mensk-
ligt förstånd, hvilket naturen ännu frambragt, nån-
sin begrep, eller nånsin kommer att begripa. T.ex.
en utlänning kan säga, att de lärde Engelsmännen
hafva endast tvenne platser, som skicka ledamöter
till parlamentet, för att representera litteraturens,
filosofiens och vetenskapens intressen, och dessa
platser, Oxford och Cambridge, välja beständigt le-
damöter, som äro helt och hållet obekanta med både
vetenskaper och litteratur, som förakta dem, och,
utan undantag, utmärka sig förnämligast, eller en-
samt detigenom, att de äro trenne sekler efter ti-
dens anda och bildning. En utlinning måste känna
en hel hop om Lord Palmerston, som nu omkring
20 år mer eller mindre ledt våra utrikes angelägen-
heter, och han finner honom vald för Tiverton,
hvilken han således förmodar måste vara en ofantligt
stor stad, som hedrar eller finner sig hedrad af en
så ryktbar minister; och likväl är detta Tiverton en
lapprisplats, med en befolkning af mindre än 10,000
menniskor, och en valmanskorps af omkring 650
personer, af hvilka icke en enda vågar fritt och
oberoende gifva sin röst. Om nu utlänningen vän-
der sig från denne store utrikes minister, Lord
Palmerston, och går till Lord John Russel, så
finner han honom vara kandidat för London, som
har nära 135,000 valmän. Detta är någonting som
duger; men främlingen frågar: hvarföre kommer
Lord Palmerston i parlamentet för en sådan liten
obetydlig plats, och Lord John Russell deremot för
en så betydande? Åter frågar främlingen: hvarföre
skall den store utrikes-ministern i England repre-
sentera Tiverton, med en befolkning af mindre än
40,000 själar, hvilken har omkring 650 valmän och
skickar tvenne ledamöter, under det city of London,
med en befolkning af 423,000, skickar 4 ledamöter,
och har öfver 45,000 valmän? Hvar finnes den ra:
tionella princip, som kan förena dylika olikheter?
Till och med Ludvig Filip sjelf kunde säga: hvar-
före representerar den store Tory-chefenm, Sir Robert
Peel, Tamworth — säkerligen måtte detta vara nå-
gon ofantligt vigtig plats; och likväl befinnes det,
att befolkningen består af föga mer än 7000 perso-
ner, med endast 528 valmän, af hvilka ingen enda
har mera frihet vid afgifvandet af sin röst, än tjuf-
ven inför Old Baily har rätt att fälla utslag rörande
sin egen process. Samme utlänning kan se, att kö-
pingen Calne har skickat en ledamot till Underhu-
set, men han kan också få veta, att denna köping
icke har ringaste makt att göra någonting dylikt,
emedan deu är konselj-presidenten, markis Lans-
downes enskilda egendom, och denne väl såsom pär
icke kan taga plats i Underhuset eller hafva något
det rinsaste inflytande på valen till nämnde hus,
men likväl i sjelfva verket utser representanten för
Calne, och kunde ruinera hvilken af invånarne der,
som vågade afgifva en röst i enlighet med sin lagli-
ga rätt, eller stridande emot sin herres och mästa-
res olagliga rätt. Utländska köpmän kunde föreställa
sig, att bertigens af Wellington son representerade
någon plats, hvars intressen hade något samband
med kriget och dess ära, eller åtminstone att han
representerade antingen en plats, till hvilken hans
fader stod i något förhållande, elier någon af stor
befolkning, rikedom och anseende. Detta är sålångt
ifrån händelsen, att sedan hertigens äldste son lidit
ett skymfligt nederlag i det grefskap, der hertigens
gods ligga, ingår han i parlamentet för en af de
mest korrumperade städer i hela riket, Norwich,
som icke på ringaste sätt står i något förhållande
till krigets yrke, har en representation, större än
den borde ägas, i proportion af sin befolkning, cch
der sällan eller aldrig något val göres, utan de vär-
sta mutor. Vi vilje nu komma till vär president
för handels-byrån. Främlingar kunde föreställa sig,
att han inväljes i parlamentet af någon stor handels-
stad eller hamn, då deremot Hr Labouchere ingår i
Underhuset för en stad inne i landet, med en gan-
ska ringa befolkning, och som endast till namnet
äger valrätt, emedan förhållandet der är precist lika
med hvad det var i de s. k. rotten boroughs. Vår
president för Indiska handels-byrån borde man för-
moda uppträdde som kandidat för någon stor ban-
delsstad, som hade betydande affärer med Ostindien;
men han är vald för Nottingham, en stad inne i
landet, och som förut skickat till parlamentet en af