Rdr Bko i årlig lön, hvartill minimibeloppet vid j
41834 års riksdag blef fastställdt. Före denna tid .
funnos flere, som hade ännu mindre.
Okade göromål och minskade sportler göra
desse tjenster med hvarje dag sämre. Fordom,;
och kanske fortfar detta ännu på några få stäl-
len, förbättrade allmogen kronobetjeningens vil-
kor genom tillskott af spanmiålspenningar eller
yste m. m. Sterbhusutredningar, auktioner,
fullmägtigskap och andra likartade uppdrag voro
nära nog deras ensak. Nu hafva dessa biför-
tjenster till det mesta försvunnit: men utmät-
ningsärenderna hafva deremot blifvit mångdubbla-
de och om de få bedrifvas på samma sätt, som
hittills, så torde de inbringa sina förvaltare rätt
betydligt. Jag vill med exempel bevisa detta.
Antag att kronofogden bor vid ändan af sitt 40
mils långa fögderi; att en fattig gäldenär bor
vid motsatta sidan, och af honom får ett utmät-
ningsbesök för uraktlåten betalning af en span-
målsskuld, uppgående till ö Rdr. Utmätningsför-
rättaren nödgas göra 2:ne resor till gäldenären och
en till tingstället, allt med biträde af minst 1.
men vanligast 2 nämndemän. På sednare stället ;;
lyckas det honom, att mot 2; af värdet bort-
auktionera panterna, hvilka kanske utgjorde!
gäldenärens tvänne kor eller enda häst. Nu
ör ärendet slutadt, fordringsegaren får sin be- ;
talning och gäldenären sin räkning, åtföljd af!
några Rdr, som blifvit öfver på de bortauktio-
nerade kreaturen. Han granskar räkningen, som i
upptager utmätningskostnaderna till 235 Rdr, och
någon anledning till anmärkning står icke alt
uppleta, ty utmätningsförrättaren har visligen
underlåtit nämna, att han under ofvanberörde li
resor haft flere förrättningar till verkställighet. :
Af detta kan man åraga den osvikliga slut-
sats, att den fattigaste och mest betryckta del:
af Sveriges befolkning måste så godt som ensam
aflöna den talrika kronobetjeningen ; och det lå-
ter derjemte förklara sig, att en kronofogde eller
länsman, som börjat sin tjenstebana med skuld,
bar efter 435 å 20 års förlopp icke allenast be-
talt densamma, utan äfven samlat någon förmö-
genhet. — Huru länge detta missförhållande kom-
mer att fortfara är svårt, om icke omöjligt, att
bestämma, ty det ligger i sakens natur, alt de
fattiges förespråkare alltid höra till minoriteten.
Dessutom har alls intet blifvit tillgjordt under
sistförflutna riksmöte, för att lösgöra ifrågava-
rande beklagansvärda medborgare från prejeri-
ets ok.
Man har hört tusende orsaker framställas till
den stigande pauperismen, men, mig vetterligen,
har ingen enda röst höjt sig mot möjligheten af exe-
kutorns obegränsade tillfälle att preja den skuld-
satte, på sätt här ofvan blifvit anfördt, mycket
mindre framställt något förslag till det ondas
afhjelpande. Det är likfullt en obestridhg san-
ning, att af den fattigare jordbruksklassen, hvar-
till jag räknar mindre bemedlade hemmansegare,
hälftenbrukare och torpare, bringas åtminstone
1, till tiggarstafven, endast genom våra ulmät.
ningsförfaltningars egennytliga handhafvande. Et-
ter svåra missvextår skördar exckutorn iallsyn-
nerhet en god åker.
Någon torde invända: Vi veta alltför väl, att
kronobetjeningen är otillräckligt lönt, att ackor-
derna existera och att prejerierna i följe deraf
fortgå; men hvad vill man göra? Det är endast
en aflägsen framtid förbehållet att se det onda
afhjelpt. Insändaren är deremot af en alldeles
motsatt tanka, och tror, att en bättre sakernas
ordning, lika lätt, som skyndsamt, skulle kunna j
införas. Erfarenheten har visat, att länstyrel-
serna gå med samma oafbrutna gång, om lands-
höfdingarne äro borta eller hemma. De lägga
sällan eller aldrig hand vid göromålen. De blott
representera och hålla hus, som man säger, och
härmed äro deras uppdrag fullgjorde. De lands-
höfdinge-platser, som genom en eller annan hän-
delse blefvo vakanta, kunde derföre gerna så
länge stå obesatta, intilldess de deraf härflytande
besparingarne blefvo tillräckliga, att kapitaliseras
och med räntan anständigt löna landtstaten. Och,
för att förekomma prejerier vid ntimätningar,
borde en kommitte, bestående af tvänne redlige
och vederhäftige män inom hvarje församling
bildas, som hade sig uppdraget att verkställa der
förekommande exekutions-ärender. — Häraf fö:j-
de större säkerhet för fordringsegaren, mera skynd-
samhet vid verkställigheten och en högst betyd-
lig lindring för gäldenären.
Det vore väl, om någon med sakkännedom
vil!e i detalj behandla förevarande af mig fram-
stållda ömtåliga ämne, och om det lyckades ho-
nom, att stämma opinionen till förmån för de
beklagansvärda medborgare, som äro ett mål för
exekutorers egennytta eller känslolöshet.
Ett sådant bemödande skulle, om det ledde
till någon framgång, belönas med tusen välsig-
nelser. :
j
JP tt
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Tvänne Beslagsmål hafva i dag blifvit af-
dömda vid Stockholms Sjötullsrätt. Båda beslagen