tvenne högre rådgifvare att lyssna till: repre
sentationen och tryckpressen. Dessa båda ut
göra vår tids stora och osvikliga stöd för båd
troner och stater, thermometrarna för den politi
ska temperaturen inom andet; gradmätarena--p
nationens vilja och tänkesätt. Det är icke all
tid gifvet att denna vilja, denna opinion är del
visaste och bästa — ty de utgå från mennisko
och äro således underkastade menskliga förvil
lelser — mer regenten skall åtminstone alltic
erfara hurudana de för tillfället äro, och inge
thron har ännu. fallit, hvars innehafvare gilvi
akt på denna thermometer och följt dess anvis
ning. De hafva icke alltid funnits; regentern
hafva i årbundraden sväfvat i okunnighet on
folkets önskningar och behof, och goda furstar
som uppriktigt velat sitt lands bästa, hafva så
ledes, för att utforska denna hemlighet, hvilker
hofmännen sökt dölja i en slöja, så ogenomträng
lig som möjligt, måst vidtaga den utvägen, at
förklädde vandra -omkring sin hufvudstads ga
tor eller obemärkte resa genom landet, och der
igerom visserligen erfarit åtskilligt, som behöf
rättas och hjelpas, men erfarit det ensidigt oci
otillräckligt.s Den stora mängden af regenter hal
likgiltigt och obetänksamt stängt sig inom pa-
idlatsets murar, tagande hofmännens lof- och rök-
offer för folkets och deras belåtenhet för lan-
dets, till dess stormen med:ens utbrustit öfver
ideras hufvud, och det instörtande taket först un-
derrättat dem om faran i samma ögonblick de
krossats deraf. Nationalrepresentation och tryck-
press, i synnerhet den sednare, hafva undan-
röjt dessa vådor, då de vid furstarnes sida ställt
sig som en väktare och en bundsförvandt, hvil-
ika desse väl ofta misskänna, hvaraf de ofta fin-
na sig besvärade, men som emot deras vilja så
ofta räddat dem. Med deras biträde och lyss-
nande till deras röst, behöfver en furste lika li-
tet frukta -faktioners planer, revolutioner och
uppror, som sina ministrars svek och intriger.
De första skola afväpnas i sin uppkomst, i fall
de ens kunna uppkomma, de andra aldrig äga
rum och de tredje blott för ögonblicket kunna
förvilla. En furste, som vill regera lyckligt, åt-
minstone tryggt, behöfver i våra dagar ingen-
ting annat, än en fri press, ju friare, med ju lin-
drigare straffbestämmelser belastad, — och des-
sa endast inskränkta till ansvar för lögner och
smädelse innefattande lögner — desto bättre
och tillförlitligare. Han kan misstaga sig, kan
hänföras af sina passioner — ty sådana måste
han äga, om han äger några bättre egenskaper
— pressen skall erinra honom derom och var-
pa för följderna; han kan råka på afvägar, pres-
sen skall säga honom till när det är tid att åter-
vända; han kan till och med inslumra, pressen skall
väcka honom när stunden är inne att vakha. Man
skulle förundra sig öfver, att regenterne kunnat
misskänna och hata denna deras bästa vän, om
det ej vore en icke ovanlig företeelse att men-
niskan ej sällan gör det just med sina bästa vän-
ner. Känner han sig åter icke äga krafter nog
att motsvara detta kall, att hålla vågskålen mel-
fan de stridande intressena: nationens och sty-
relsens, — ty detta fordrar verkeligen icke så
liten urskiljning, uppmärksamhet och energi —
så stanne han en passif åskådare-af deras bryt-
ningar, sålunda tyst bekännande, att han ej för-
står och ej kan dervid någonting åtgöra och in-
skränkande sig till att helt enkelt underteckna
de handlingar, som föreläggas honom. Folket
skall då göra rättvisa åtminstone åt denna ärli-
ga bekännelse och likväl betrakta honom såsom
en nödvändig länk i den kedja, som sambhälls-
fördraget bildat till de olika elementernes sam-
manbhållning, eller om man så vill: en dekora-
tion på samhällsbyggnadens frontespice, hvilken
det ej skall låta sakna erforderliga förgyllningar
och ornamenter.
Må man icke tro, att den konstitutionella
statsformens afsigt är att göra regenten till en
stackare, en nolla, såsom dess fiender föregifvit.
Hon gör honom ej dertill, men om naturen
gjort det, skyddar hon honom mot dessa egen-
skapers vådor, vådor, för hvilka en svag kraft
en af stormar omgifven höjd måste ara
blottställd. Har han åter utmärkta egenskaper,
kan han göra dem gällar.de här, likaså väl, men
ännu säkrare, än med den absoluta makten i
sin hand. Han kan utöfva den svåraste af alla
dygder: den, att lägga band på sina passioner,
att underordna sin tillfälliga vilja lagarnas och
nationers vilja. Om någon gång dennas upp-
lysnirg cch :isigter ej ännu förmått hålla jemna
steg med hans — och vi bestrida ej, att sådant
äfven i ett och annat enskildt fall kan vara
möjligt — om sålunda hans upphöjda förslager
till vigtiga förbättringar och stora åtgärder röna
motstånd i de allmänna begreppens ännu out-
vecklade skick, tror han då, att verkställigheten