a StatsUtsk. kunde af det ordinarie Utskottet be-
lutas utan att förstärkta StatsUtskottets Ordföran-
les förordnande derom erfordrades. Jag vill i an-
edning häraf endast anmärka att 4840 och 4841
rs KonstitutionsUtsk.; hvilket måste förutsättas
råde förstå grundlagen och ställa sig den till efter-
ättelse, uppfattat denna fråga helt annorlunda
Detta Utsk:s Ordförande är icke densamme, som för
ordet i förstärkt KonstitutionsUtsk., och desse beg-
se Ordförander i de begge Utskotten hafva, hvar
ör sig utfärdat anslag, den ene till det ordinarie
len andre till det förstärkta Konst. Utsk:s samman-
räden, hvilket måste bevisa, att just med afseende
1 ett sådant fall; som nu här i StatsUtsk. förekom-
nit, ett R. St. förstärkta Utsk. i detta afseende är
något helt annat än samma Utskott då det endast
består af sine ordinarie ledamöter.
Hr Frik. Cederström: Det faller af sig sjelf, att
inslag till Utskotts-sammanträden måste verkställas
uf ordföranden, när Utsk. icke derom beslutat; men
stt helt annat: förhållande inträffar, när ett samman-
räde af Utsk: beslutas. Jag anser då Ordföranden
vara förbunden att i afseende å anslags utfärdande
ställa sig ett sådant beslut till efterrättelse; och jag
ror icke att Konst. Utsk:s Ordförande skulle hafva
rägrat göra anslag till ett af nämnde Utsk. beslutadt
sammanträde.
Hr Pa ley: Jag vill endast uttrycka min fägnad
deröfver att 1840 och 41841 års KonstitutionsUtsk.
lyckats tillvinna sig loford af Hr Helsingius.
Hr Frih. Sprengtporten: Jag vill likaså litet som
Hr Schartau, erkänna någon Ordförandens suprema-
ti öfver Utsk. Jag har dertill för mycken aktning
för R. St. och deras afdelningars oberoende. Men
om jag får antaga, att Utsk:s beslut om sammen-
kallande af förstärkt StatsUtsk. blifvit fattadt under
den förutsättning, att ej hinder för verkställigheten
skulle möta, så anser jag de betänkligheter, som i
detta afseende skulle kunna förefinnas, vara hufvud-
sakligen häfna. Jag hemställer tillika om denna fråga
oundgängligen fordrar, att med sådan skyndsamhbet
behandlas, att nu genast beslut måste fattas om
ett nytt sammanträde med förstärkta StatsUtsk.
I fall, på sätt Hr Professor Thomander yrkat, för-
hållandet blir hos R. St. anmäldt, förutser jag att
många både discussioner och deklamationer skola
deraf föranledas. Af de sednare är väl föga att
lära, ty de yttranden, som passionerna framkalla
äro sällan tillförlitliga; men diskussionerne skola
deremot troligen blifva för Utsk. upplysande. Jag
tror derföre, att Utsk., för att befria sig ur den
dilemma hvaruti det befinner sig, skulle handla
rättast, i fall den väckta frågan om ett nytt anslags
utfärdande uppskjutes till dess man får lära känna
behandlingen inom Riks Stånden. Jag begär vis
serligen icke bordläggning; men då jag anser, alt
Utsk , med afseende på denna fråga, beträdt en
väg, derifrån utgången på ett tillfredsställande sät!
icke är så lätt att finna, hvaremot en omedelbai
verkställighet af det beslutade sammanträdet med
Förstärkta StatsUtsk. möjligen kunde medföra min.
dre önskvärda resultater, och då ingenting synes
mig vara att förlora genom uppskof, tår jag uppre
pa min önskan, att ingen annan åtgärd nu måtte a
Utskottet vidtagas, än den af Hr Professor Tho
mander föreslagne, helst jag så gerna ville se Stats:
Utsk:s förhandlingar i ostörd lugn fortgå till Riks
dagens slut.
Hr Frih. Tersmeden. 1 anl af hvad Hr Helsin
gius yttrat, rörande anslag till Konst. Utsk. sam
manträden, anser jag, som under Riksdagens lop
varit Ledamot 8af nämnde Utskott, mig böra med
dela några upplysning. Uti Konst. Utsk. har då frå
ga uppstått om sammankallandet af Förstärkt Utsk.
tillgått så, att sedan Utskottet öfverenskommit on
lämpligaste tiden för ett sådant sammanträde, H
Grefve Löwenhjelm som är Ordförande i det Först
Konst. Utsk., blifvit derom gerom Yckreteraren un
derrättad, hvarefter Hr Grefven förordnat, att Se
kreteraren ägde anslag utfärda. Någon tvist häron
bar aldrig uppstått. Ett helt annat förhållande vo
re det åter, cm tvist skulle uppkommit. I sådan
afseende lemna ej Konstit. Utsk:s förhandlingar nå
gon ledning för omdömet. Jag tror, för min del, at
ett Utskotts Ordförande icke har någen annan elle
vidsträcktare makt, än den Utsk. honom uppdragi
och kan derföre ej finna annat, än att han bör i all
st:lla sig Utskottets beslut till efterrättelse. Ja
l vill lemna derhän, med hvad rätt StatsUtskottet be
beslutat sammankalla det förstärkta StatsUtskotte
men Utskottet har nu en gång ansett sig ega denn
rättighet, och jag förmodar, att Utskottet ännu bö
vara af samma tanka och således anse sig kunn
utfärda anslag till nytt sammanträde. Något resul
tat deraf lärer likväl icke vara att vinna; och ja
tror således den af Hr Prof. Thomander föreslagn
låtgärd vara lika ändamälsensenlig att vigtaga, sor
latt besluta utfärdandet af ett anslag.
Hr Fall y. Det är numera icke fråga om det
Hr Grefve Horn vägrade anslag, utan om ett ny
anslag, rörande hvars utfärdande Hr Grefven alls ic
ke yttrat sig. — Det är således, på sätt Hr Fril
Sprengtporten äfven antydt, hvarje Ledamots rättig
het att; begära denna nya fråga på bordet, men jag hen;
Iställer, huruvida ej, om något resultat skall kunn
I vinnas, saken fordrar att-med möjligast största skync
.Isamhet behandlas.
Hr Helsingius: Jag instämmer i den yttrade åsif
Iten, att det af Hr Valley väckta förslag är en r
Ifråga, som kan bordläggas, ehuru jag för min dt
icke ämnar begära detsamma på bordet.
I Hr Schartau: de begge af Hr Professor Thomar
Ider och Hr Valley väckta förslag, äro tvenne sei
skilda frågör, hvilka ganska väl kunna åtskiljas, 8