i offentliga värf på sådant sätt bemöter hvarandra. Jag antager, att Hr Grefve Horn vore en Riksdagsman af Lunds stifts presterskap, hvilken blifvit invald till ledamot i StatsUtskottet, och att jag vore Grefve och Utskottets Ordförande... Om då Hr Grefre Horn begärde målens bordläggning och dertill icke förekomme ett enda halft ord, en enda half åtbörd eller en enda handling, som i minsta måtto innebure en förolämpning, skulle jag icke anse det värdigt att kasta klubban på bordet och gå bort under sådana utlåtelser, som protokollet för en viss dag vid liknande. tillfälle innehåller. Jag skulle icke. anse mig dertill berättigad, om äfven den ledamotens motiver vore de aldra oädlaste, hvarom jag också icke kunde med tillförlitlighet döma. Mina vid det ifrågavarande tillfället, är jag icke pligtig att uppgifva, men vill likväl anföra ett af. dem, som var; att Utskottet icke måtte sitta qvar till-kl..8, den sednaste tiden då anslag om Utskotts-sammanträdet borde vara spikadt. Jag hemställer, om en bordläggning är mera förolämpande under Grefve. Horns ordförandeskap, än.den visade sig vera under den närmaste mans, till hvilken. samma. proposition sedermera af mig gjordes. Men jag fortsätter bypothesen: Om jag nu såsom ordförande hade råkat i öfverilning på nå got sätt förgå mig emot Grefve Horn, såsom kyrkans herde från Skåne, så hade jag icke uteblifvit från justeringen, icke inskränkt mig till att enskildt påse protokollet eller låta det felaktiga förhållandet der stå qvar helt ogeneradt, utan jag hadetrott mig böra vara angelägen om att åstadkomma, om icke en upprättelse i fall det stridde -mot ridder ighet, dock en förk!arirg eller hvad man ville kalla en åtgärd iafsigt att aflägsna all misstanka, som skulle jag vilja kränka cen riksdagsmans grundlagsenliga rätt och billiga anspråk på vanlig yttre aktning för det stånd, bar representerade. Men em jag nu äfven låtit ett sådant förfarande falla mig till last, och kunde jag derför blifvit af Hr, Grefven såsom Skånsk prest pro vocerad att komma i Utskottet, möjligen för att ställa ssken till rätta; så hade jag säkert ansett mig skyl dig att efterkomma en sådan billig anhållan, för att i min mån tillse, buruvida allt som kunde likna förolämpringsr måtte kunna ur Utskottets häfder utplå nas. Nu anser jag mig till skydd för helgden af min riksdegsmannarätt blott böra förklara, att jag icke inser hvarken det grundlagsenliga, ej heller det passande, ej heller det ridderliga, ej heller ens det fullt manliga, i det af mig skildrade förfarandet Hr Valley anhöll, att Utsk. måtte till afgörande företaga den af honom vid sista sammanträde väckta, j då bordlagda fr!ga, nemligen att viss tid måtte utsättas till den ifrågavarande omröstningen i Förstärkt Utskott och yrkade, att kansliet måtte erhålla föreskrift att utfärda anslag till Utskottets sammanfallande kl. 8 i morgen f. m, Flere ledamöter instämde. Hr Prosten Stenhammar begärde uppläsning af protokollsutdregenr från Presteoch Bondestården i anledning af Utskottets memorialer angående blifvande omröstning i Förstärkt Utskott, och det hinder som inträffat med detta Utskotts sammankomst, hvilket skedde; och upplystes af ledamöter utaf Ridd. och Ad. samt Borgareståndet, att nämnde memorialer i deras stånd ännu hvilade på bordet; och hemställde Hr Prosten Stenhammar om icke, i afseende på dessa förhållanden, Utsk. funne skäligt uppskjuta vidare åtgärd med saken tills Utskottet erhållit kännedom om de hegge sistnämnde ståndens beslut, i anl. ej mindre af memorialerne, än af Presteståndets inbjudning till medstånden. Hr Valley yttrade, att då den af Presteståndet aflåtne inbjudning till medstånden afsåge frågan, huruvida den omtvistade voteringen i Först. StatsUtk. skulle äga rum eller icke, men Hr Valleys inom Utskottet gjorde, nu under öfverläggning varande, framställning deremot åsyftade, att Utskottet måtte utsätta en en viss tid för det Först. Utsk:s sammanträde, denna sistnämnda fråga syntes kunna och böra till afgörande företagas utan afbidan af de beslut, R och Ad. ianlednirg af förberörde inDbjudning, kunde fatta och Utskottet meddela; och anhöll Hr Valley, att Hr Grefven och Ordföranden ville framställa proposition, huruvida Utsk. funne sig böra nu genast ingå uti slutlig pröfning af det utaf Herr Valley väckta omförmälda förslag. Hr Biskopen Doktor Hedren förklarade sig wisserligen önska frågans skyndsamma afgörande, men hemställde huruvida det med skyldig aktning för Riksstånden vore förenligt, att före inhemtad kännedom om Ridderskapet och Adelns och Borgareståndets beslut gå i författning om anslags utfärdande; resultatet af dessa begge Stånds beslut kunde nemligen blifva ett antagande af Presteståndets inbjudning, och då måste frågan om anslaget förfalla... Om de åter förenade sig i Bondeståndets beslut, vore all diskussion inom Utskottet öfverflödig. Hr Friherre Ter meden ansåg, att då Utskottets omförmälde tvenne memorialer endastinnefattade en; anmälan hos Riksstånden af Utskottets beslut om anställande af voteringen, Utskottet icke vore af det outredda skick, hvari inbjudningsfrågan för närvarande sig befann, förhindrad att till verkställighet bringa sitt. fattade. beslut. — I enahanda syftning yttrade sig Hr Fo nander. I Hr Schartau förklarade, att han för sin del vis-) serligen vore af den tanka att.enär Utskottet ännu; icke-erhållit del af Ridderskapet och ; Adelns samt Borgåreståndets beslåt öfver Presteståndets inbjudning, det af Hr Valley väckta förslag nu icke borde af StatsUtskottet till afgörande företagas; men dåj. inbjudningsfrågan torde hinna att uti de på förmid-! dagen inträffande pleha bos Ridderskapet och Adeln: