KÄRLEK OCIT VANSINNE. 7)
VERKLIG HÄNDELSKE.
Emot slutet af sommaren samma år som S.
erhållit löfte om Annas hand, hemkom han: en
gång en Lördagsafton från regimentsmötet, utröt-
tad och solbränd, till sin gård, belägen tvenne
mil från Exellencens stora egendom, . nöjd att
ändtligen få hvila ut under eget tak, Mötet
hade i år varat längre än vanligt, i anseende
till konungens och tvenne utländska prinsars
besök derstädes, och hos hvilka sednare 8.
haft daglig uppvaktning. Det hade således varit
honom alldeles omöjligt, att mera än en gång
kunna skrifva till sin älskade Anna. Sina var-
maste känslor vågade han dessutom ej skildra i
detta bref, helst han visste, att Anna måste visa
Grefvinnan de bref hon erhöll. Ifrån Anna
hade han ej bekommit den minsta underrättelse,
men i detta afseende var ban lugn. Han viste,
alt han ägde Annas kärlek, och huru bevakad
hon var af sin omgifning.
Han lade sig att sofva, men vare sig af trötl-
heten eller hans ständiga tankar på sin sköna
fästmö, så blef hans sömn icke lugn. Fantasti-
ska, nästan blodiga bilder visade sig under den
slummer, hvari tröttheten försatte honom. Emel-
lan hvarje oroligt uppvaknande mötte derföre
hans blick med tillfredsställelse den gryning,
som började en ny dag, och den nya morgo-
nen stärkte honom i sin föresats, att redan på
förmiddagen resa till E., för att råka den per-
son, som var dyrbarast för hans hjerta. Han
befalde derföre sin jägare Olof Fyr, att kl. 40
hafva hästarna sadlade för dem båda, för att
rida till E. slott. En liten kappsäck, för att
vid framkomsten åstadkomma en elegantare toi-
) Se Aftonbladet N:o 151,