got Stånd uppstå, att antaga hvad Statsutskottet
i sådana mål tillstyrkt, så böra skälen för dessa
betänkligheter meddelas Statsutskottet, som tager
ärendet under ytterligare öfvervägande. Anser
Statsutskottet sig ej kunna afvika ifrån dess re-
dan afgifnayttrande, eller instämma i Rikets Stän-
-ders eller ett serskildt Stånds tankar, så skall Ut
skottet utnämna deputerade, som i Stånden fö-
reträda och närmare upplysa förhållandet. Slut-
ligen afgöres saken med 3 Stånds beslut; men
skulle 2 Stånd stadna mot 2, skall Statsutskot-
tet förstärkas, såsom Läsaren känner, till 420
Ledamöter, att votera med Ständers rätt. Nu
har tvisten emellan de olika Stånden egentligen
uppstått på den grund, att i vissa frågor, såsom
angående afgiften till handels- och sjöfartsfon-
den, samt om tullmedlens ingående till Riks-
gäldskontoret, 2 Stånd stadnat emot 2. Bor-
gare- och Bondestånden hafva nämligen ansett,
att afgiften till handels- och sjöfartsfonden, så-
som utgående till staten med en viss procent
af tullafgiften, är, likasom denna, en beskattning af
bevillningsnatur och bör i formen lika med denna
behandias, för besluts tillvägabringande, och att
det större eller mindre beloppet af denna afgift
äfven omedeibart influerar på det större eller
mindre hela beloppet af den bevillning, som de
skattskyldige hafva att erlägga, så mycket mer, som
skilnaden metlian 6:., eller 40 proc., lärer göra i
hela beloppet en skilnad af !, million Rgs. Likaså
ha Borgare- och Bondestånden ansett att frågan
om Tuilmedlens ingående till Riksgäldskontoret
angår hvad till Riksgäldskontorets utgifter och
inkomster hörer,, och derföre hafva nämnde stånd
ansett votering iförstärkt Utskott böra äga rum i
dessa frågor; hvaremot Adelns och Prestestån-
dets mojoriteter påstått nämnde mål tillhöra
samma klass som lagfrågor och önskningsmål
hvilka borde förfalla. Härom är det nu som
stånden, att vi så må säga, spelat schack med
hvarandra allisedan Adelns och Presteståndets
majoriteter först, utan allt berättigande af grund-
lagen, tilläto sig att kassera Utskottets voterings-
propositioner, under den förevändningen, att de
innefattade en grundlagsvidrighet, oaktadt fram-
ställde af ett utskott och gillade af två stånd.
Sedan Adeln och Presteståndet jemväl ytterligare
afslagit en sednare inbjudning af Bondeståndet, att
frångå dessa beslut, så ansåg Statsutskottets plura-
ktet vid i går hållet sammanträde sig ej hafva an-
nat att göra än att ändock låta utfärda anslag till
förstärkt Statsutskott i dag på morgonen, för att ej
hafva lemnat utan efterlefnad 30 S:n Riksdags-
ordningen, som säger, att i mål af ofvarnämnde
egenskap, när skiljaktighet yppas, atillkomme Ut-
skottet den befattning, ledande att bringa såda-
na mål till slutligt afgörande, hvarom 69 S:n
handlar. När imedlertid detta mål i går före-
kom i Utskottet, föranleddes dervid en episod af
ordföranden Grefve Horn, hvarom se mera ne-
danföre, och hvilket gjorde att han aflemnade
ordförandeskapet och nästa man måste emottaga
det, då Utskottet med 47 röster emot tre be-
slöt att utfärda anslaget. Detta uppsattes ock
kl. 7 på alla de vanliga taflorna; men kort der-
efter tilldrog sig den hittills i annalerna exem-
pellösa händelsen, att Landtmarskalken Friherre
Palmstjerna egenmäktigt utan Adelns hörande
befallde Riddarhusfiskalen låta nedtaga anslaget
från taflan på Riddarhuset, och behagade sjelf
göra sig till en öfvervaktmästare i så måtto, att
Hr Landtm. hade befallt Riddarhusvaktmästaren
intaga nyckeln till denna tafla och icke vidare
utlemna den utan Landtmarskalkens tillstånd.
(Den har förut hela Riksdagen varit tillgänglig
för alla Utskottsvaktmästare.)
Ännu märkligare än detta var dock att ansla-
get på taflan i Ständernas hus fanns efter en
stund nedrifvet, och det blef straxt kunnigt, att
detta skett genom Grefve Horns försorg, ehuru
man ej vet om han verkställt nedrifningen med
egen greflig hand eller dervid nyttjat en vakt-
mästares. Det förra är imedlertid möjligt, eme-
dan i första taget ett anslag till Konstitutions-
Utskottets sammanträde lärer råkat i misshugg-.
Jemväl till Bondeståndets klubb tillät Grefven
sig i sin blinda ifver, och fastän han ej deltagit
i omröstningen vid beslutet, att skicka en vakt-
mästare för att der taga ned anslaget; men der
blef vaktmästaren korteligen utvisad af Bönder-
na och ett nytt anslag uppsattes vid Stäadernas
hus, hvarvid tvenne vaktmästare utställdes till
eftersyn att ej operationen måtte förnyas. Gref-
ve Horn syntes derefter ännu en gång i förstu-
gan och läste på det nya anslaget, men utan at!
yttra något vidare.
Förhållandet med den sednare och märkvär-
digaste delen eller Hr Grefve Horns tillgörande
inhemtas i öfrigt bäst af de andraganden som der
om skedde i Borgareståndet, och hvarom vi hä?
nedan skola berätta. Sedan justering först er