got Stånd uppstå, att antaga hvad Statsutskottet i sådana mål tillstyrkt, så böra skälen för dessa betänkligheter meddelas Statsutskottet, som tager ärendet under ytterligare öfvervägande. Anser Statsutskottet sig ej kunna afvika ifrån dess redan afgifnayttrande, eller instämma i Rikets Stän-ders eller ett serskildt Stånds tankar, så skall Ut skottet utnämna deputerade, som i Stånden företräda och närmare upplysa förhållandet. Slutligen afgöres saken med 3 Stånds beslut; men skulle 2 Stånd stadna mot 2, skall Statsutskottet förstärkas, såsom Läsaren känner, till 420 Ledamöter, att votera med Ständers rätt. Nu har tvisten emellan de olika Stånden egentligen uppstått på den grund, att i vissa frågor, såsom angående afgiften till handelsoch sjöfartsfonden, samt om tullmedlens ingående till Riksgäldskontoret, 2 Stånd stadnat emot 2. Borgareoch Bondestånden hafva nämligen ansett, att afgiften till handelsoch sjöfartsfonden, såsom utgående till staten med en viss procent af tullafgiften, är, likasom denna, en beskattning af bevillningsnatur och bör i formen lika med denna behandias, för besluts tillvägabringande, och att det större eller mindre beloppet af denna afgift äfven omedeibart influerar på det större eller mindre hela beloppet af den bevillning, som de skattskyldige hafva att erlägga, så mycket mer, som skilnaden metlian 6:., eller 40 proc., lärer göra i hela beloppet en skilnad af !, million Rgs. Likaså ha Borgareoch Bondestånden ansett att frågan om Tuilmedlens ingående till Riksgäldskontoret angår hvad till Riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer,, och derföre hafva nämnde stånd ansett votering iförstärkt Utskott böra äga rum i dessa frågor; hvaremot Adelns och Presteståndets mojoriteter påstått nämnde mål tillhöra samma klass som lagfrågor och önskningsmål hvilka borde förfalla. Härom är det nu som stånden, att vi så må säga, spelat schack med hvarandra allisedan Adelns och Presteståndets majoriteter först, utan allt berättigande af grundlagen, tilläto sig att kassera Utskottets voteringspropositioner, under den förevändningen, att de innefattade en grundlagsvidrighet, oaktadt framställde af ett utskott och gillade af två stånd. Sedan Adeln och Presteståndet jemväl ytterligare afslagit en sednare inbjudning af Bondeståndet, att frångå dessa beslut, så ansåg Statsutskottets pluraktet vid i går hållet sammanträde sig ej hafva annat att göra än att ändock låta utfärda anslag till förstärkt Statsutskott i dag på morgonen, för att ej hafva lemnat utan efterlefnad 30 S:n Riksdagsordningen, som säger, att i mål af ofvarnämnde egenskap, när skiljaktighet yppas, atillkomme Utskottet den befattning, ledande att bringa sådana mål till slutligt afgörande, hvarom 69 S:n handlar. När imedlertid detta mål i går förekom i Utskottet, föranleddes dervid en episod af ordföranden Grefve Horn, hvarom se mera nedanföre, och hvilket gjorde att han aflemnade ordförandeskapet och nästa man måste emottaga det, då Utskottet med 47 röster emot tre beslöt att utfärda anslaget. Detta uppsattes ock kl. 7 på alla de vanliga taflorna; men kort derefter tilldrog sig den hittills i annalerna exempellösa händelsen, att Landtmarskalken Friherre Palmstjerna egenmäktigt utan Adelns hörande befallde Riddarhusfiskalen låta nedtaga anslaget från taflan på Riddarhuset, och behagade sjelf göra sig till en öfvervaktmästare i så måtto, att Hr Landtm. hade befallt Riddarhusvaktmästaren intaga nyckeln till denna tafla och icke vidare utlemna den utan Landtmarskalkens tillstånd. (Den har förut hela Riksdagen varit tillgänglig för alla Utskottsvaktmästare.) Ännu märkligare än detta var dock att anslaget på taflan i Ständernas hus fanns efter en stund nedrifvet, och det blef straxt kunnigt, att detta skett genom Grefve Horns försorg, ehuru man ej vet om han verkställt nedrifningen med egen greflig hand eller dervid nyttjat en vaktmästares. Det förra är imedlertid möjligt, emedan i första taget ett anslag till KonstitutionsUtskottets sammanträde lärer råkat i misshugg-. Jemväl till Bondeståndets klubb tillät Grefven sig i sin blinda ifver, och fastän han ej deltagit i omröstningen vid beslutet, att skicka en vaktmästare för att der taga ned anslaget; men der blef vaktmästaren korteligen utvisad af Bönderna och ett nytt anslag uppsattes vid Stäadernas hus, hvarvid tvenne vaktmästare utställdes till eftersyn att ej operationen måtte förnyas. Grefve Horn syntes derefter ännu en gång i förstugan och läste på det nya anslaget, men utan at! yttra något vidare. Förhållandet med den sednare och märkvärdigaste delen eller Hr Grefve Horns tillgörande inhemtas i öfrigt bäst af de andraganden som der om skedde i Borgareståndet, och hvarom vi hä? nedan skola berätta. Sedan justering först er