bofann sig en svartklädd herre och en vacker flick:
Herrn steg ur och bonden gick emot honem, cmeda
han trodde, att vagpen skadats ecch att man be
höfde hans hjelp. eÅr Di gift? frågade herrer
aNej, svarade bonden. Ville ni gifta er, cm nä
got godt tillfälle dertill erbjöde sig? — aJag ha
inga penningar, att köpa mig ett hemman för.
— Skulle ni vilja gifta er med en vacker flicka
som medförde så mycket, att ni, hela ert lifigenon
kunde lefva i välstånd ? — Jag önskar intet bät
tre. — aVille ni således gifta er med flickan hä
i vagnen?, Den unge mannen gjorde stora ögo
och menade, att han väl hade lust att göra det, me!
att herrn skämtade med honom. — aVisst inte.
försäkrade denne; aom ni samtycker, så fara vi ge
nast till nästa kyrka; jag har äktenskapstillåtelsei
och allting färdigt.o — aMen såsom jag är kläd
kan jag väl inte låta viga mig. — cÅh, ni är rät
bra klädd.o Med dessa ord sköt herrn den förbluf
fade, unge mannen i vagnen. Den unga flicka
räckte honom handen och såg halft leende på ho
nom. Vagnen for hastigt till närmaste kyrka. Pa
ret fördes genast till altaret, presten var redan för
beredd och vigningen försiggick, hvarvid flickan gre
mycket. Efter ceremoniens slut förde herrn flickar
till vagnen, hjelpte benne att stiga uti och steg derpi
sjelf efter. Den unge bonden vill följa sin fru, mer
herrn kastade en börs, full med guldstycken, til
honom, och sade: cgod nattminvän!, Negern klat
schade på hästarne, vagnen försvann, och den nye
gifte mannen stod förbluffad ibland åskådarne, hvilke
samlat sig, men tröstade sig, då ban fann 500 dol
lars i börsen. aNewyork Herald, som berättar denn
hemlighetsfulla historia, menar, att man troligtvis på
detta sätt velat rädda en bättre flickas beder, eller
genom ett skenbart äkta barns födsel velat försäkre
sig om ett stort arf. Den unge bonden har i flera
offentliga tidningar låtit införa beskrifningen på sin
hustru och den henne åtföljande herren.
— EN QVInnuG DoktoOR. I Versailles dog
nyligen en af Frankrikes notabiliteter, enkefru Boi-
vin, som innehade doktorsgraden, och var författa
rinna af flera ansedda verk öfver barnförlossnings-
konsten, pathologisk anatomi och fruntimmerssjuk-
domar. Hon hade högsta uppsigten öfver hospice
de maternite och öfver kongliga sjukhuset i Paris,