förbli här som i salig fars tid — Amenp sade
den gamla mormodren och lade sina händer väl-
signande på barnets hufvud.
Men vid baronens aftonbord omtalade han
Lindgrens besök och de mogna lärdomar han
gifvit bonom; stackars Johanna sade friherrin-
nan, det är likväl en beskedlig menniska den
der madam Lindgren; men det är synd om hen-
ne, att hennes manus handtverk är så dåligt.,
Då höjde baronen sitt glas och ropade: en skål
ör ditt goda bjerta Regina och för vår husliga
sälihet.n
Den lilla genremålningen är slut och kanske
litet hvar tycker alt det är en gemen genrer
och utropar: adet der Skråköping måtte vara
en usel hålal Jag får likvisst upplysningsvis ä-
ran nämna, att herrskapet om de behaga se sig
litet om i verlden på otaliga ställen, få det nö-
jet se originalerna för mina taflor och äfven för
denna, nemligen med små modilikationer af rang,
namn och tideräkning; saken är nemligen den,
at vi alla äro Skråköpingsboer inför vår Herre.
Slut.
RANA
— Det lärer lyekliglvis iche stå så illa till
med den illustre violinspelaren Prumes ögon, som
det, för någon tid sedan, berättades i tidningarne.
I aJournal de Liege, läser man nemligen följande:
a Vi unpderråtta med nöje våra läsare, att den fara,
som, enligt Leirzigertidningen, hotade vår unge och
berömvärde violonist, Prume, lyckligtvis är mycket
öfverdrifven. I ett bref från Hr Prume, som ligger
framför oss, skrifser denne kobstnär, aut han ämnar
återvända till Belgien: han qvarhålles i Berlin af
en utvidning af det cna ögats pupill, men utom det-
ta lokala onda än hans hälsa els icke skadad.
, — SNÖPLIGT GIFTERMÅL. I början af detta
är arhetade en ung man. af jättelik växt och behag-
lig ansigtsbildning, på ett fält vid vägen, ej långt
från Newyork, då han såg en präktig vagn, med
tvenne hästar, körde af en Neger, nalkas. 1 vagnen