musikaliskt hänseende. Hans talang som ritare
höll sig till liniarritning, men han förstod likväl
att uppskatta värdet af Raphael, hvars sublima
id att låta Jungfru Maria vid bebådelsen lik en
nunna-sitta framför ett krusifix, han ej nog kun-
de beundra. Med ett ord, han var en man, som
förklarade hvarje konstnärs innersta tankar så
snart han lät sitt öra eller öga uppfatta ett h andt-
verk; han kände hvarje vrå i Ole-Bulls hjerta,
så snart denne strök konfonium på stråken, och
hade sjelf många gånger hört en glödaude un-
derverld framsväfva ur basen på Paganinis fiol,
liksom han viste hvad vår Fahlkrans eller Sand-
berg kände, hvika aningar som i dunkla bilder
sväfvade för deras syn, då de stucko hål på färg-
blåsan och läto en droppa t. ex. af azur falla
på paletten. En sådan bildad ung man var just
klippt och skuren att intaga Kommerserådinnan
Smoers hjerta till sin fördel... Hon kunde aldrig
nog beundra: ckammarherrns schenin, som hon
en gång skref till en god vän, och då Jules an-
mälde sig såsom friare till cmamsell Reginap, sin
intagande mors afbild, som han påstod, och då
han förklarade att hans framtida lycka berodde
på, om han kunde hoppas ett så lyckligt familj-
lif, som Hr Smoers, så kände Kommerserådinnans
förtjusning inga gränsor. Hr Smoers, hvilken ännu
såsom fordom skötte sina affärer, satt dagen i ända
påsitt kontor och arbetade ihop med sin förste bok-
hållare, en medelålders karl, kunnig i språken,
gilt, med flera barn, beroende af Kommerserå-
det och klädd i grå frack och lika byxor inuti
stöflorna; han var med ett ord en urtyp för en
gammal trogen bokhållare, en lika nödvändig
möbel på kontoret som den gröna pulpeten och