i Versailles endast och allenast orm detta furstinnans
äfventyr med röfvaren Poulailler, och dennes galan.
teri, som gaf anledning till den härefter vidtagna
benämningen: Chevalier Poulailler.
På en resa, som Poulailler företog till Cambrai
förde honom händelsen tillsamman med en Dekan
från Brössel, vid namn Potter. Samtalet emellar
dem ledde sig snart ovilkorligen till bjelten för dagen
Poulailler. Dekanten uttalade ett glödande hat till ho-
nom, hvilken han beständigt gaf de svåraste tillmälen
och yttrade under loppet af samtalet, att han va
beslutad, att vid en resa till Paris, som han mec
det snaraste ämnade företaga, var sinnad meddel:
polismästaren en plan, som utan tvifvel snart skull(
hafva till följd, att Poulailler skulle komma uti han
bänder.
Ungefär en månad derefter erhöll Herault ett bref
hvari man hos honom anmälde, att herr de Potter
Dekant vid andliga kapitlet i Brussel, dagen föru
blifvit af röfvaren Poulailler mördad och utplundrad
och att denne sednare, i den mördades kläder, oct
försedd med den olyckliges pepper, skulle komm:
att infara genom S:t Martins-porten. En af röfrar.
anförarns band lemnade polismästaren demna anvis.
ning, för att en gång blifva benådad för alla sin:
förbrytelser.
Man kan lätt föreställa sig herr Heraults glädje
som hoppades slutligen kunna tillfredsställa sir
hämnd. En hel svärm af polisbetjenter lade sig
bakhåll, ej blott vid den anvisade, utan äfven all
andra stadens portar. Mot aftonen anlände forvag
nen från Lille. Den blef genast omringad och be:
ledsagad till posthuset. Det förklädda odjuret stef
vt. Beskrifningen på hans gestalt och kläder aflägs-
nade hvarje tvifvel på, att personen var den rätta.
Den länge väntade resenären välkomnades med ett:
hånande skratt, och, då han i början vägrade det, i
ganska bestämda uttryck anmodad, att genast begif.
sa sig till polismästaren.