le likna början till ett metalliskt bergverk. Manj var velat förklara denna brist på sinne för företag ned tillvaron af hemliga betraktelser; men verkiga skälet är säkerligen det, att bergverk i allmän1et fordra stora kapitaler, som först med tiden gifva något af sig. En ärftlig furste skulle ej sky för såjana omkostnader, hvilka så rikligen måste förränta sig; men är väl Alexander Ghika en sådan? aMan har inrättat postförbindelser i alla rigtninsar öfver hela landet, oceh den resande blir under jen mest gynsamma årstiden ytterst hastigt men också ytterst obeqvämt befordrad. Men då hittills änau ej något det aldraminsta blifvit gjordt för vägar och bryggor, så gränsar det nästan till omöjligheten, att efter ihällande regn röra sig på den gräsbeväxta marken från ett ställe till ett annat. Floderna, som nedstörta från Karpatherne, utbreda derpå sina breka fåror öfver slätten, och genombryta hvarje hinder. Med vägarnes farbarhet ser det ännu ganska illa ut i detta land. Vägar i egentlig bemärkelse finnas der icke; Donaufloden går längst utmed gränsen, och de floder, som flyta till henne, äro ej fluitbara, ;å att de kunna befaras af fartyg, och kunna knappt göras sådana. Donaufoden är derföre för Wallaciiet; föga mer än en spärrningslinea åt turkiska gränsen till, emot den häårjande pesten. Men karantänrsanstalterna äro hittintills sådana, att hvarje resande gör väl att undvika dem. De ingifva dessutom så ringa förtroende, att Österrike låter sina karantänsanstalter vid Wallachiska gränsen fortfara att vara ständigt bestående. aMan förvånas att i denna ödemark träffa en stad, gådan som Bucharest, med nära 400,090 innevänare. I Bucharest gifves det palatser, hålles sällskaper, göres besök, finnes theater, modehandlare, tidningar och equipsger; men, så fort man sätter foten utanför dörren, sjunker man i djupa barbariet. Man! bar stiftat ett sällskap af naturforskare och ett hushällsällskap (Musterwirtbschaft); men till och med potatisplanteringen är ännu ej införd i Wallachiet. I staden ser man hofvet, men på landet regering. De förbättringar, som hittills blifvit gjorda i landets tillstånd, äro böndernas befrielse, en förmildring af deras oseder, minskning i och beståmmande af deras skattebördor, postoch skjutsinrättningar, skyddsliniers uppdragande mot pesten, städernas stenläggning, inrättandet och bildandet af en 6,000 mans milis — nästan helt och hållet ett verk af Ryska skyddsväldet, under general Kisseieff. Men för att begagna ett rätt uttryck, var det lämpligast för den Ryska generalen att göra mycket, som ej passade sig för den Wallachiske fursten; ocksä är tiden ännu för kort, för att ett tillfredsställande tillstånd skulle kunnat vinnas i ett så länge och så mycket förtryckt land. eeee——— — SEN HÄMND. Vid ett folkupplopp, som ägde rum i grefskapet Kent år 4810, blef en ung landtman svårt komprometterad, och antog, för att undgå rättens efterforskaingar, krigstjenst, ehuru afskedet från hemmet och från hans fästmö, en bondflicka i granskapet, föll honom ganska svårt. Imedlertid följde han med de Brittiska trupperna till kontinenten, utmärkte sig, blef sergeant och erhöll i slaget vid Waterloo eti svårt sår; sedan han blifvit läkt, fick han afsked med pension. Vid sin återkomst hem, fann ban sin fordna fästmö gift med en rik bonde. Ifrån den tiden förde han ett knarrigt och ensamt lif, och födde sig, emedan hans lilia pension icke var tillräcklig, med att putsa och laga bössor. Så förflöto tjugusex år, tilldess han nyligen träffade sin bedagade rival, bans fordna bruds man, på ett värdshus, och efter ett kort gräl sköt honom i hjertat. Jag visste väl, att flickan skulle bringa mig jdertiil,p sade han, i det han helt kallblodigt öfverlemnade sig åt rättens tjenare. Denna flicka är nu 34 år gammal, och den 60-årige älskaren hade icke sett henne på 10 år. — WVapD I PrrtersBurG. I slutet af Mars ägde följande vad rum i Petersburg. En påstod att han, till häst, på den vanliga landsvägen, skulle hinna till Pawlosk (39 werst från staden) på samma tid som ångvagnen. Denna gick ifrån Petersburg preiCis kloekan 42, med 8 vagnar fulla af äskådare, ihvaraf en stor mängd deltogo i vadet. På vägen från hufvudstaden till Czarskoje Selo stodo fem hästar i ordning till ombyte. Den, som gjort vadet, red på samma gång, som machinen sattes i gång, lanlande till Czarskoje Selo (28 werst) tre minuter Isenare, och afstod då från att rida till Pawliosk, i ldet han erkände sig besegrad. Anmärkas mäste idock, att ängvagnen denna gång gick ovanligt fort och tillryggalade vägen emelian Petersburg och CzarIskoje Selv på 28 minuter, då den annars behöfver 53 eller 45 minuter för denna vag; äfven måste man ihågkomma att det är ytterst svårt för en häst at! springa på snön. Vadet säges hafva varit om 15,000 iF bler, och bi-vaden bestego six till 135,000.